Tankar från en köksstol
Utifrån att en person under "Tyck till om Sorsele" tagit upp det här med att man ska vara försiktig med vad man säger speciellt när barn eller ungdomar hör på, så har mina tankar återigen gått till "Bjästafallet" som drabbade ett helt samhälle med omnejd och framför allt en våldtagen flicka och hennes familj.
Om någon inte känner till det så i korthet var det så att en 14-årig flicka blev våldtagen på en skoltoalett i Bjästa. Killen hon angav nekade och eftersom han var en "fin" kille och hon en "mindre fin tjej" så ansåg ju allmänheten att hon ljög. Hon blev så utsatt och förföljd att hon var tvungen att flytta. Det skapades Facebookgrupper mot henne och hör och häpna, det var inte bara ungdomarna som trakasserade henne, utan de vuxna hakade på. "Man hade ju hört…. "!!! Killen fick applåder i kyrkan när han vid avslutningen delade ut blommor till sina klasskamrater. Han blev dock dömd för brottet plus en våldtäkt till som han gjorde i samband med en avslutningsfest. Observera att mina tankar här har absolut inget med insändaren i VK att göra utan detta är mera allmänna tankar.
Händelsen visar på hur fel det kan bli att döma utifrån att man "har hört" och att man dömer människor utifrån hur de anses vara. Jag reagerade väldigt starkt när jag såg reportaget som Uppdrag Granskning gjort. Hittar tyvärr inte igen det nu. Men på http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=129840&a=1945296 finns kortare inslag som gjorts efter att UG:s program visats. Se gärna dem. Man får sig en tankeställare.
Brotten i sig är ju grymma men det som hände sen är ju rent fasansfullt. Att eleverna – ungdomarna – drar sina snabba slutsatser kan ju finnas viss förståelse för. Men vad gjorde skolan? Vad gjorde vuxenvärlden och elevernas föräldrar? Vad gjorde kyrkan? Många frågor och funderingar hade jag efter programmet. Till och med förslag till skolledningen att använda det i utbildningssyfte både för elever och personal. Men…
I min värld ser jag en oerhört snabb utveckling där vuxenvärlden inte riktigt hinner med det som har pågått sedan i början av 1990-talet. Det fanns de som då sa att ”det här med internet det tror jag inte på”. Eller så är man så rädd för utveckling att man bara vill blunda och gömma sig för allt. Men det är det absolut sämsta man kan göra! Oavsett vad man tycker om utvecklingen så är det ju oerhört viktigt att följa med. Man kan inte stoppa den men man kan vara med så att man förstår och kanske kan påverka lite. Ibland undrar jag hur insatta föräldrar är i sina barns kommunikationsvärld – mobil och internet. Vet föräldrar om att deras barn – speciellt flickor – har egna bloggar vilket är väldigt, väldigt vanligt? Hittar föräldrarna igen dem på internet? Många barn/ungdomar sitter på Facebook, MSN, Skype, smsar och så vidare stora delar av nätterna och kommunicerar med sina kompisar som också är vakna. Klart att man är trött i skolan. Är det nåt som föräldrarna har koll på? Om jag inte missminner mig så visste en person i skolledningen i Bjästa inte vad Facebook var! Det är ju skrämmande och klart att man har svårt för att förstå saker och ting då.
I min värld har jag en dröm att vi i Sorsele ska vara så uppdaterade och intresserade att vi kan vara med våra barn och ungdomar i den snabba utveckling som hela tiden fortgår. I skolan skulle jag mycket mera vilja nyttja den värld eleverna lever i och vilken de kommer att utveckla in i framtiden.
Men jag kanske har fel…vi kanske bara ska blunda och inte bry oss?
Senaste kommentarerna