Hur tolkar man vad man läser?

Läste en artikel här på VK om en lärare som ”bestraffat” sina elever med armhävningar. En del av oss tänker direkt att ”nej men så får man inte göra” och en del tänker ”varför då”.

Läs artikeln http://www.vk.se/927840/armhavningar-som-elevstraff-inte-acceptabelt  med tillhörande kommentarer innan ni fortsätter i min blogg!

Måste bara få visa på några utdrag från artikeln. Jag har fetmarkerat vissa ord som man som läsare bör betona samt inom parentes lagt in korta egna kommentrer.

”VK berättade i mars i år om att en lärare tvingat elever (plural) att göra armhävningar offentligt, som straff för olika förseelser. Detta skedde i en låg- och mellanstadieskola i länet, enligt en anmälan till Skolinspektionen”.

Fortsättningen lyder enligt följande: ”Anmälaren (singular) skrev att bestraffningarna med armhävningar ska ha skett under de tre år gick i klassen och att de ska ha använts flera gånger per dag som offentlig bestraffning när eleverna exempelvis glömt räcka upp handen”.

Fortsättningsvis skriver man följande:” Skolinspektionen har utrett klassen som eleven gick i och konstaterar att det varit en periodvis stökig och orolig klass.

Detta är en fantastisk bra beskrivning av hur ”skolan” i dag fungerar med elever som vill styra upp verksamheten utifrån sina egna synpunkter och förutsättningar! Någon elev känner sig orättvist behandlad för att den inte får som den vill eller för att den får en tillrättavisning för något som de gjort fel. Då är det en kränkning från lärarens håll!

I egenskap av lärare kan jag mycket väl tro att det finns mycket mera bakom ”bestraffningen” med armhävningarna än att man inte räckt upp handen. Vilket den anmälande eleven (med föräldrar bakom sig antar jag) angivit som ett skäl för kränkning. Detta enligt VK, vilka man förutsätter går ut med rätt information!!!

Bestraffningar på detta sätt funkar inte! Har nog aldrig gjort! Ni som läser detta är förmodligen bekanta med skamvrån. Satt man i skamvrån en eller ett par gånger så var det inget större problem. Det skulle mycket väl ha räckt med en muntlig markering från lärarens håll. Men satt man där ofta så var det absolut ett större problem.Då hade man ”misskött” sig mycket mera än att prata innan man räckt upp handen! Misstänker att det är något liknande i fallet som VK nu beskriver.

Problemet i dag är inte eleverna eller lärarna. Det största problemet för att sådant här överhuvudtaget får förekomma och kan publiceras i media är skolledningen, föräldrar och till viss mån specialpedagoger!!! De i sin tur har Skolverket och dess fyrkantiga uppdrag över sig. Ett Skolverk med tillhörande skolminister som inte verkar ha någon som helst verklighetsförankring!

Blir intressant med kommentarer nu:)