Livet är skört…

Nu blir det ingen politik! Det blir väldigt privat. Tänkte bara förvarna så att ni som inte är intresserade av sådant kan sluta läsa här:)

Jag har en 23-årig son som i slutet av april startade en ”jordenruntresa”. Australien – Bali – Kina – USA – Island. Tänkt återkomst till Sverige var slutet av augusti. Jobbat och finansierar alltihopa själv (dyrt) och ska göra sitt livs resa så här långt.

Nu blev det inte som han hade planerat. I stället för att jag skall försöka återge vad han gått igenom så länkar jag till hans egen berättelse.

Tack och lov så kan man i dag kommunicera med varandra i realtid och det jag i dag fick veta var att läkarna inte fått svar på alla prover ännu och han blir kvar på sjukhuset fram till dess att han ska flyga hem. Det var en otrolig lättnad att få höra för tidigare var det sagt att han skulle skrivas ut och avvakta avresa på något hotell. Det kändes verkligen inte bra. Han reser nämligen helt ensam!

Hur som helst så har han varit förutseende och försäkrat sig väl vilket ju visar sig vara helt fantastiskt sådana här gånger. Vågar inte ens tänka tanken om han åkt i väg med knappa försäkringar och drabbats av detta.

Jag, hans mor, hans lillebror och halvsystrar inklusive alla andra nära och kära har haft en fruktansvärd vecka. Vår glädje för närvarande är att han är vid liv och väl omhändertagen i Shanghai. Värre vore det om han befann sig någonstans där sjukvården inte var av den kvalitet som de har.

Nu kvarstår flygresan hem, vilken i sig kan bli en pärs, men han kommer förmodligen att vara under uppsikt och jag/vi ser otroligt mycket fram emot att få möta honom på flygplatsen i Umeå om cirka en vecka.

Ja man blir på ett mycket påtagligt sätt påmind om hur skört livet är när ens barn drabbas av något som direkt är livshotande. Vi hade tur med vår Emanuel. Så här långt. Men mina tankar – när de lämnar min egen son – går till alla de som mist något barn på ett eller annat sätt. Hur kommer man igenom något sådant?

Kontentan av det hela är att har man barn så blir det så påtagligt hur mycket de betyder när man hamnar i sådana här situationer. Mitt råd till ALLA föräldrar är att ta vara på varje stund man har möjlighet att vara tillsammans med sitt barn! Man vet ingenting om morgondagen!