And ’em days passing by.

Skepp åhoy!

Tog en liten tupplur nyss, drömde om en detalj som satte mig lite ur spel för en stund, men så kan det ju vara.

Igår var det fredag, idag är det lördag. Jag är fortfarande dödsförkyld, men hoppas någonstans innerligt att jag faktiskt har nått peaken, och att jag är på väg att landa nu. "Intensiv, aggressiv men kortvarig", skulle väl då summa summarum bli, kind of.

I varje fall. Igår fredag vaknade jag av att min hustru stod ovanför mig och försökte få kontakt.

"Carl, Carl. Det var en man här. Han övertalade mig till att skriva på något om elen."

"Carl, Carl. Han sa att Umeå Energi kommer ändå alltid finnas kvar."

"Carl, Carl. Han sa att Soc kommer bli glada för nu kommer räkningen minska"

Någonstans inombords lyste alla röda lampor. Danger, danger, Robinsson. Jag är i största allmänhet skeptisk mot dörrförsäljare som jagar kråkor efter ett minutupplägg. Ytterst skeptisk. Jag började fundera, alla farhågor kom. Tänk om försörjningsstödet endast godkänner det "kommunala" bolaget, i så fall skulle ju detta bli en j-vla bakslag. När jag kommit ur min dvala försökte jag förmå henne att få det makulerat på nåt vänster. Ring, eller nåt. Det stod tydligen på "kontraktet" att hon hade 10 dagar på sig att riva upp det. Hon ringde. På andra linjen tyckte dom tydligen att "uppgifterna hade inte kommit in i datorn än", så att hon istället "skulle vänta tio dagar, och sedan ringa på stört, så skulle det ordnas."

Hmm, jag är skeptisk. Vilken nattsvart fuling för att få "kunden" att tappa sin lagliga rätt det skulle vara, det är ju så man ser svarta får komma gåendes för en stilla landsväg. Jag måste få ett bättre perspektiv. Nåväl. Jag/vi grubblar inte mer över situationen, och försöker få rätt rätsida istället.

Igår såg jag en film på kvällskvisten. "Wrong Turn at Tahoe" med bl.a. Cuba Gooding Jr. Den var simpel. Inget avancerat, men den gick faktiskt hem, för stunden. Uppgörelsefilm, kind of.

Hoppas alla har en kanonfin helg, och att ni slipper dödsförkylningar.