Idag torsdag..

Av , , Bli först att kommentera 0

Ja, nu har min förkylning brytit ut på riktigt. Det är hemskt. Horribelt. Mödosamt. Allt. Jag matar upp papper i näsborrarna för att blockera flödet, vilket jag på senare dagar har börjat oroa mig för att på något sätt skulle hålla Rhinoviruset "fånget" genom dessa ständiga tussar för snorvägarna. Nåväl, tussarna lindrar i alla fall besvären på det stora hela, så om det skulle ske till priset av att jag får dras med förkylningen någon dag extra, må så då vara.

Något som gladde mig idag var när jag skulle trampa iväg till min spirituella vägledare. Jag trampade ut på Assistentvägen och kände för första gången på länge – fläckvis – asfalt under däcken. De med en cynisk inställning menar säkert på att plogbilschaufförerna blir opportunistiska under mars månad, och då liksom tvingar plogskäran extra djupt ner, för att liksom forcera naturens/årstidernas gång. Fel, enligt mig. Mars månad är naturens/årstidernas månad, och det är nu allt händer. Glädjande, indeed so.

Senare på dagen har jag varit in på apoteket och handlat mediciner åt Klara. Nu har ju apoteken privatiserats, och "kedjor" tycks ha tagit över. Den uppe på centrum går under täckmantel "Kronans droghandel". Dit gick jag.

Imorgon hoppas jag att förkylningen peakar, så jag kan vandra den glada bättringsvägen.

Bortkastade rader igår.

Av , , Bli först att kommentera 0

Tjoflöjt!

Hon tycks ha smittat mig, lillgumman. Krasslig, mer exakt känner jag att jag är i min typiska "pre-phase", vilken tar plats nån dag innan det stora utbrottet. Sedan är det i regel ytterligare ett par dagar till "peaken", från vilken det dalar till det bättre. Blä, med andra ord. En förkylning vars svårighetsgrad jag ej ännu känner till har jag nu på agendan.

För övrigt. Igår loggade jag in här. Fastnade i nåt annat lustigt på nätet och det dröjde kanske en halvtimme innan jag hittade tillbaka till fliken med min oskrivna blogg post. Jag skrev då emellertid sisådär ett A4 rena känslor på ren attacksvenska, fastän det mest kom att handla om min resa till och från stan, med optikerbesök som stora ärende.

Nåväl. När jag klickade Spara fick jag Error, jag var inte inloggad. Min kaka hade tydligen expirerat på nåt vänster, trots att den inte borde det. Jag försökte klicka Bakåt för att hitta igen, så jag skulle kunna kopia mitt inlägg och ha det redo i buffertminne till när jag loggat in på nytt. Förgäves. Mitt sista hopp kom att bestå i att VK’s blogg skulle fungera såsom t.ex. Google’s Blogger/Blogspot, det vill säga autospara text med jämna mellanrum, så man har allt i draft box utifall strömavbrott eller annan olycklig händelse.

Så var fallet inte. Mitt inlägg var förlorat. Jag deppade, och livet gick vidare. Ikväll har jag och den lilla familjen tittat på Efterlyst, det sedvanliga onsdagsnöjet. Nu blir det snart sängen. Imorn ska jag träffa min spirituella vägledare.

En spektakulär måndag med cykling och tillbud.

Av , , 2 kommentarer 0

Frampå tidiga eftermiddagen flaggade min mobil på helstång. Först ut var ett textmeddelande från en god vän som lät annonsera ännu ett dödsfall, två relativt unga killar har nu gått Liemannen tillmötes inom loppet av 3 dygn. Södra Norrbotten i ett nötskal. Vila i frid grabbar.

Näst ut var David, han hängde ut i stadskärnan, och vi planerade slå oss ihop. Ett snabbt instick med apotek, Supermarket, postombudet, Billy’s (i den ordningen) senare var jag på plats i stadsbiblioteket, där det enl. uppgift skulle gå att finna David. Jag sökte kring terminalerna, men där fanns ingen D. Jag nyttjade min halvtomma telefon, fick napp, vi skulle ses efter mittgången. Jovars. Sen gled vi, sida vid sida, runt runt i stadskärnan. Coffee, in the place to be, bl.a. Knappt tre timmar senare vinkade jag av David vid storbussterminalen.

Min färd gick nu mot Överskottsbolaget. Det ska sägas att deras pasta är helt oslagbar, både vad gäller smak och prislapp. Vägen dit blev spännande. Jag höll Skolgatan, för att sedan svänga upp Signalvägen. Här, ska jag säga, möttes jag av något väldigt spektakulärt. En snövall, utan dess like. Ni som känner till platsen vet att en gång- och cykelbana ligger till höger om bilvägen, efter Signalvägen, that is. Nå, nu hade alltså plogbil(arna) sopat och skyfflat, och således skapat en minst två meter hög mur som en slags avskiljning mellan bil- och cykelstråket.

Det ska också vara sagt att det är en avsevärd skillnad på "mur" och "pyramid". Ni vet säkert hur en del efter plogning lyckas uppnå vallar som mer eller mindre har pyramidform. Inte här, nejdå, en klockren mur skiljde gång- och cykelbanan från bilvägen. Detta invaggade mig i en slags trygghet, som jag styrde min trampmobil in på gång- och cykeldelen. Det kändes som att under lite andra omständigheter hade jag kunnat slå upp en liten lägereld här. Ja, förstå mig rätt, gång- och cykelvägen kändes oerhört trygg, lite som insidan på en seriös labryint, och dess själva bana var dessutom välskrapad, så trots trillande snöflingor gjorde jag en inte alls vinglig framfart här längst.

I höjd med brandstationen hade muren dalat, och det var åter ganska rätt och slätt vanligt. Här kom jag istället att förundra mig över hur vacker brandmännens logga var, som den hängde framför byggnaden. En eloge, för en stilren symbol, inte alls som hammaren och skäran.

Jag nådde min destination, ÖB, och la 30 paket spagetti i varukorgen, sen en flaska soya som grädde mot moset. Inköpet landade på 130 SEK nätt och slätt. Jag kände mig fager. Jag fyllde ryggsäcken med spaggeti, återstoden spände jag fast med hjälp av remmarna på trampmobilens bönpall. Färden gick nu hemåt, raka spåret mot Ålidhem. Den här gången kom jag att följa Timotejvägen ned mot Skolgatan redan från utgångsläget, så jag bommade "labyrinten", och undvek således att tjata ut den. Jag var fylld av välbehag under hela hemresan.

Hoppas er måndag var lika trevlig som min.

Söndag.

Av , , Bli först att kommentera 0

Klara är sjuk, förkyld, lite feber. Inte så muntert alls. I all stress unnade vi oss att beställa hem mat idag. Jag per trampmobil, that is. Chaplin, föll restaurangvalet på. Första gången vi käkar där. Det var faktiskt nice. Jag tog ett superskrovmål (69 SEK) och hon tog ett vanligt skrovmål (59 SEK). Ska tilläggas att jag rekommenderar superskrovmålet till alla friska matmänniskor där ute. En guldpeng extra för en fet och flottig hamburgerskiva extra mellan bröden, helt klart värt i mina ögon.

Vad som också hamnade på tankehinnan var hur makabert det egentligen är att Ålidhems Centrum lyckas hålla tre(!) matställen vid liv. Baloogrillen på södra sidan, den italienska pizzerian i mitten, och Chaplin vid norra sidan, allt inom en radie på, tja, kan det vara 30 meter ens en gång. Ingrid förklarade det med att många studenter antagligen käkar skräpmat i stora mängder. Men, tänker jag, dom är väl i regel rätt urfattiga, är inte typ nudlar och fiskpinnar klassiskt studentkäk?

Nåväl, cred till Chaplin i alla fall.

Trist läge för kineskiosken.

Av , , 1 kommentar 1

Rån och rån och rån. Efter ett av de inträffade rånen (förra sommaren) körde blinkande saftblandare runt husknuten, antagligen stunden efteråt. Min hustru tyckte det hela var märkligt och dök på VK.se och kunde genast läsa om det spekakulära. Nyheter i blixtfart, sanna mina ord.

Nu får vi hoppas på varmare väder. Snart är det månatliga förfallodatumet för alla nedrans räkningar, osv. Har sett "He Was A Quiet Man" såhär på eftermiddagen. Den var faktiskt helt okej, om än aningen dyster.

Nåväl, fredag till sist.

Av , , 1 kommentar 1

Har väl inte hänt så särskilt mycket. Inga nya global alerts ifråga om nån svin- eller fågelinfluensa, inga djurinfluensor whatsoever vill jag meddela, och inte heller något globalt börsras. Istället är allt ungefär som det var för sisådär 24 timmar sen. Inget sämre, inget bättre. Sitter och försöker re-la-laxxa (Just D) , hur det går med saken är en annan fråga. I sviniga tider sparar alla in på det mesta, ja visst. Tusen tack till Försörjningsstödet som beviljar en närsynt stackare nya goggles då hans nuvarande har börjat sjunga på en annan vers än han själv. Vad vore vi utan Sverige, när allt kommer kring. Vi stackare, oss i mellanposition, under de medelmåttiga, och över de uttalat nedsatta. Vi är helt enkelt bara där, står oss i stunden, försöker överleva vardagen, göra det bästa av situationen. Någon med mig?

Torsdag.

Av , , Bli först att kommentera 0

Förr i tiden innebar torsdag Efterlyst klockan nio, fast nu har dom ju så att säga tidigarelagt det med en dag, så igår fick vi det nöjet, jag och min kära, blivande hustru. Idag är det torsdag, och inte så mycket händer. Hela familjen tog en liten tupplur frampå lunch, och nu återstår resten av dagen.

Lustigt, appropå ingenting, jag fick för en tid sen för mig att jag ville byta profilbild på Umeåcommunityn Apberget, så jag uploadade en ny bild. Väntar på bekräftelse, och efter något dygn kommer svar. Din bild har blivit nekad. Orsak? "För oseriös bild".

Pffft, jag fnyser åt dom orden. Här är bilden ifråga.

Lite stollig kanske jag ser ut, fast det har väl ingen förbjudit? Och ni ska få höra, på såväl Eniro som hitta.se har de tydligen inget problem alls med denna bild. Summa summarum väletablerade nätbaserade "telefonkataloger" är mindre "seriösa" än Apberget, där man har sett det mesta och dom flesta i de allra lustigaste utstyrslar.

Ja, lite lustigt var det i alla fall.

Nu låter vi dagen fortsätta.

Trasigt blixlås.

Av , , 2 kommentarer 0

Jag är en slarver vad det gäller att öppna gylfen på propert manér. Tydligen, tycks det verka. Idag när jag skulle slå en drill lät det "snaaaapp" och jag förstod att något hade gått galet. Trodde först knappen sprättat, och då den var kvar upplevde jag ett slags "false-positive" för några timmar framåt. Detta var till att jag upptäckte blixtlåset, då såklart. Helt sabbat.
 

Gah. Och det som var hyfsat fräscha jeans. Går det att lämna in jeans nånstans i Umeå och få ett nytt blixtlås skräddarfixat? Isåfall, är det värt? Typ 200-300 spänn eller nåt sånt kunde det kanske vara värt, knappast mer. Nån som vet av nåt ställe får gärna tipsa.

Efterlyst!

Av , , Bli först att kommentera 1

Ikväll var det säsongspremiär. De tog upp brutala händelser, bl.a. en skottlossning på en fritidsgård i Fittja, och ett i allra högsta grad horribelt rån av ett äldre par. Sen den artonåriga flicka i GBG som miste livet i samband med nyårsfirandet. Horribelt, usch och tvi vilken hemsk värld vi lever i. Och värre ska det bli min vän, som Promoe sjöng i en av sina många samhällskritiska sånger.

Klara sög åt sig en av mammas Geisha-chokladbitar i ett obevakat ögonblick. Mamma la den på bordet som den såg lite härjad ut efter att Klara lekt med den. Jag kunde inte hålla tassarna borta, jag nöp den, in i kakhålet och ner i kistan. Yummy! Just ja, tårtan. Den underbara tårtan som princessan min bakade häromkvällen. Lagom till premiären av Efterlyst tuggade jag i mig en bisarrt fet bit. Det var så gott så det är svårt att beskriva med ord. Yum!

Slutord? Kents musikvideo till ära av alla borttsoffer var faktiskt helt okej. Bigup!