Carl Larsson (fp)
Liberal student i Umeå

Kvantitativt mål för den Svenska Högskolan?

Av , , Bli först att kommentera 0




Mona Sahlin skriver på dagens DN-debatt om att Socialdemokraterna har omprövat sin politik och kommit fram till 4st nya mål. Inte mycket om HUR de skall genomföras, men det lär väll presenteras ”I god tid innan valet” precis som resten av politiken inför nästa mandatperiod.

Framför allt ett utav målen fastnar jag för:

”Mer utbildning. Inget är så viktigt för individens möjlighet att utvecklas och för samhällets konkurrenskraft som god tillgång på utbildning”

Mona Sahlin inser alltså vikten av utbildning och kunskap för ett land som vill satsa på framtiden, mycket bra! Men hon glömmer helt att nämna alla kvalitetshöjande reformer som Utbildningsminister Jan Björklund och Högskoleminister Tobias Krantz genomfört under mandatperioden. Som sossarna i mångt och mycket säger sig hålla med om.

Målet konkretiseras sen:

”Vårt mål är att hälften av varje årskull ska ha påbörjat högre studier innan de fyller 25 år.”

Man vill alltså återinföra ett kvantitativt mål för den Svenska högskolan där det är hur många som utbildas som är det viktiga, inte kvalitén på utbildningen som ges. För det första så är detta inget nytt, Göran Persson drev detta som utbildningsminister och ledde till den gymnasieform som har gjort allt annat än att lyckas.

Ett kvantitativt mål om det implementeras som det gjorde förra gången innebär att alla gymnasieutbildningar kommer att ge högskolebehörighet. Något som tvingar elever som inte är intresserade av en akademisk utbildning att läsa in behörigheten, vilket ledder till att de tappar motivation och i vissa fall hoppar av. Men också att kvalitén för de som faktiskt vill ha en god kunskap från gymnasiet inför högskolan sänks när alla läser ”lika lite”.

Vad Mona Sahlin måste inse är att makten om man skall läsa på högskola och universitet skall ligga hos individen själv och inte hos det socialdemokratiska partiet. Det enda som skall garanteras är att de som faktiskt väljer att läsa vidare får en kvalitativ utbildning i världsklass. Ett kvantitativt mål är mycket problematiskt då det är omöjligt att veta om hälften av alla gymnasiestudenter faktiskt vill ha en akademisk utbildning eller inte. Sossarna visar här ytterligare ett paternalistiskt drag som jag trodde att de skulle skrota i sin förnyelse under Sahlins ledning, min icke.

Kontrasterna blir allt tydligare, Alliansen vill att individen skall få välja själv och de som väljer högre utbildning skall få hög kvalité. Oppositionen med sossarna i spetsen vill att det överordnade målet skall vara antalet platser inte vad de faktiskt lär sig.

Andra som bloggar om artikeln: Rasmus Jonlund tycker att det är samma gamla mål som dyker upp igen, Hans Åberg tycker att det samma värderingar som de flesta har utan att berätta hur, Seved Monke tycker att det liknar en Kejsare utan kläder, Runo Johansson tycker att det inte är mycket skillnad mot den politik som Göran Persson bedrev, Per Altenberg, Maria Byström och Amanda Brihed.

”Fler i arbete – Mer att dela på”

Av , , 4 kommentarer 0




I söndagskvällens SVT Agenda debatterar FP:s Jan Björklund mot MP:s Maria Wetterstrand finansieringen av framtidens välfärd. Debatten var för en gångs skull ovanligt lugn och de båda debattanterna höll i stort sett med varandra. För att klara av att finansiera en framtida välfärd där vi lever längre och där pensionsavgångarna är bra mycket större än idag, men när alla födda under babyboomen har gått in på arbetsmarknaden då det inte fylls på med lika mycket arbetskraft som pensioneras dvs. att Försörjningsbördan ökar och båda var överens att vi måste arbeta mera.

På den punkten är dock Maria Wetterstrand mycket inkonsekvent, dels föreslår hon att människor skall få betalt för att ta ledigt ett år, det så kallade friåret. Dels så föreslår den högt uppsatte Miljöpartisten Carl Schlyter bara för några veckor sedan i en debattartikel att 30-timmars arbetsvecka är en ganska bra idé (bloggar om det här). Förstår inte hur fler kommer att arbeta mera genom att antingen betala dem för att inte arbeta eller att tvinga dem att arbeta mindre.

I förra veckan kom Sveriges Kommuner och Landsting med en rapport som sa att om vi skall ha råd med den välfärd som vi kommer att förvänta oss år 2035 så måste vi höja kommunalskatten med 13kr. Är det någon som på allvar tror att höjda kommunalskatter med 13kr kommer leda till mera arbete och mera pengar till välfärden? Snarare kommer kommunsektorns skatteintäkter att minska när antalet arbetade timmar sjunker. Vem kommer att vilja arbeta mer när kommunen tar 44,36kr (dagens genomsnitt plus 13kr)och staten 20 eller 25 kronor på lite högre inkomster på varje extra tjänad 100-lapp?

Detta kommer att återföra det svenska skattetrycket till fornstora nivåer där det låg på 56,5% av BNP år 1990. Glöm då inte bort att vi idag är nr2 i världen med 47,1%av BNP, endast slagna av Danmark. De högsta marginalskatterna skulle hamna på 70kr, hälften kvar skulle bara vara ett gammalt minne.

Nää, detta är inte rätt väg att gå. Välfärd skapas inte genom att höja världens redan näst högsta skatter, utan genom mera arbete. Fortsätt istället på regeringens arbetslinje, för aldrig har väll Alliansens slogan från förra valrörelsen varit så rätt. ”Fler i arbete – Mer att dela på”. Mer lönsamt att arbeta, enklare att starta företag, mer flexibel och dynamisk arbetsmarknad, en kunskapsskola där elever är väl rustade för arbetslivet och mera flexibel pensionsålder där de som faktiskt vill och orkar arbeta efter 67år faktiskt har bättre möjligheter att göra det.

Detta belyser också varför vi behöver en generös migrationspolitik och en grym integrationspolitik. För inget är väll bättre för Sverige än om människor i arbetsför ålder faktiskt flyttar hit och vill arbeta. Detta lättar upp den enorma försörjningsbördan som annars väntar oss.

När man med detta i tanken så borde valet i september vara ganska enkelt, Ett alternativ som vill ha mer människor i arbete och opposition som vill betala människor för att inte arbeta.

Alla siffror är från ekonomifakta.se

Svar på frågan om kommuner har råd med parboendegaranti?

Av , , Bli först att kommentera 0

Visst så kommer det att kosta, men när man tänker efter så kommer det nog inte bli så dyrt som man först tror. Så som Sveriges befolkning ser ut kommer ca 50 000 till 70 000 nya platser att behövas fram till 2040. Om man ändå bygger så tror jag att det blir billigare att bygga ett dubbelrum jämfört med 2 enkelrum. Dessutom finns det samordningsvinster i att båda bor på äldreboendet istället för att en gör det och den andra har kommunal hemtjänst.

Dessutom har alliansregeringen satsat en halvmiljard om året i stöd till kommunerna för att få igång byggandet av äldrebostäder. Skall detta byggande ändå göras så skulle en del utav det ändå ske nu, på så sätt bereda väg för möjlighet för parboendegaranti.

Men visst kommer det att kosta och detta är en fråga om prioriteringar. Då det i första hand är det ett kommunalt ansvar och då kommunernas huvuduppdrag består i vård, skola och omsorg. Jag anser att en parboendegaranti ingår i en omsorg av god kvalite så bör detta hamna högt upp på prioriteringslistan.

Men Finansministern sa så sent som i går att:  "Ska vi nu göra ett tillskott i kommunerna så ska det handla om att vi stärker kvalitén i skolan eller tillgänglighet i vården", säger Borg. Samtidigt som han permanentade 5 miljarder av de tidigare tillfälliga statsbidragen till kommunerna och landstingen. Så visst skulle det kunna vara något staten skjuter till extrapengar för om det visar sig att det behövs.

Parboendegaranti – Borde vara en rättighet

Av , , 2 kommentarer 0

Läser en artikel i Aftonbladet om Arne 94 år och Gunnel 86 år som levt tillsammans i 63 år och nu vill flytta in på ett älderboende. Men kommunen vill inte låta dem bo tillsammans utan erbjuder dem var sitt boende. Att inte efter 63 år tillsammans ha rätt att bo ihop tycker jag är riktigt dåligt.

Detta är ett jättetydligt exempel på när byråkratin sätter sig över individen och bestämmer hur och var man skall leva sitt liv. Om Arne och Gunnel vill bo tillsammans så skall de få det. Inte heller när den ena parten är för frisk för att på egen hand ha rätt till plats på älderboende tycker att kommunen skall ha rätt att neka par att bo ihop.

Detta är inte värdigt ett välfärdssamhälle som Sverige år 2010. Det är inte heller första gången det händer. Vissa kommuner är jättebra på detta, medans andra är riktigt dåliga. Därför föreslår Folkpartiet Liberalerna en lagstiftad parboendegaranti som gäller i hela landet och ger alla par rätt att bo ihop, även på älderboendet.

"Gunnel brukar gråta när jag går hem ensam från boendet. Efter 63 fina år tillsammans svider det i mitt hjärta, säger Arne" – Aftonbladet

Andra bloggar om ämnet: Hans Åberg, Mattias Lönnqvist, Niklas Frykman, Carina Boberg, Linnéa Darell och Rasmus Jonlund.

Alla bör ha ”Fuck off-Pengar”

Av , , 1 kommentar 0




Anne Wibble (fp) finansminister 1991-1994 sa att ”Alla Svenskar bör ha en årslön på banken”.  Detta resonemang har sedan kommit att kallas för ”fuck off-pengar”, pengar som t.ex. gör att vi känner mera trygghet och mera benägna att söka oss till en annan arbetsgivare om man är missnöjd med den gamla chefen. Man behöver då inte vara lika rädd att förlora sin inLASade plats på arbetsplatsen eller att nästa chef är sämre än den förra. Man har då råd att leva utan inkomst under en kortare tid i fall det skulle behövas. Man får då helt enkelt en buffert som gör att man vågar ta risker och som ökar den individuella friheten att förverkliga sig själv.

Tankesmedjan Timbros VD Maria Rankka skriver mycket bra om detta och säger att ”I ett välfärdssamhälle bör de allra flesta kunna leva på sin lön. Jag skulle dock vilja gå längre och säga att de allra flesta också borde kunna bygga upp ett kapital, en buffert, som minst motsvarar ett halvt till ett års lön”. Jag stödjer henne helt i detta, det finns ett egenvärde till att individen har ett sparande för att kunna hantera tillfälliga svackor i sin ekonomi utan att vara beroende av att byråkrater och tjänstemän betalar ut pengar rätt datum utan att skuldsätta sig upp över öronen.

Sverige är ett land där det har blivit lättare att bli rik genom att ha gjort bra bostadsaffärer eller att man har rika föräldrar än vad det är att bli rik genom att ha arbetat hårt. Det har tagits små steg för att åtgärda detta under mandatperioden genom att regeringen har sänkt skattetrycket och då mest för de med låg och medelstora inkomster. Jag anser att man bör gå vidare på den inslagna banan men också att marginalskatterna bör sänkas. Dvs. skatten på den sist tjänade hundralappen, genom sänkt statlig inkomstskatt och att den direkt skadliga värnskatten avskaffas.

En annan sak som vi måste fråga oss är varför staten skall beskatta sparande med 30% på ränteintäkter medans lånande pengar subventioneras med 30% på ränteutgifterna. Vilka incitament ger detta till individuellt sparande? Att det skulle underlätta för hushåll att låna till bostadsköp är bara att tänka på väldigt kort sikt. Dels för att varje lånad krona måste motsvaras av en sparad krona att låna ut. Men också dels för att för att räntesubventionerna driver upp bostadspriserna till högre nivåer än vad de annars skulle ha varit, alltså blir effekten för den enskilde högst marginell.

Även Folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag skriver han om ”Fuck Off-Pengar” och belyser även LO:s högst motsägelse fulla ställningstagande i frågan:

”LO-ordföranden Wanja Lundby­-Wedin pekade häromdagen på statistik från SCB som visar att nästan var fjärde arbetare inte­ klarar av att betala en oväntad utgift på 8 000 kronor utan att låna eller be om hjälp (AB Debatt 19/3).”

”Folkpartiet och alliansen står upp för ett skattesystem där det ska vara möjligt även för LO-medlemmar att spara pengar. Mot oss står vänsterpartierna som motsatt sig de jobbskatteavdrag som genomförts. LO har en viktig poäng när de lyfter fram att deras medlemmar inte har råd att spara. Men de stödjer samtidigt ett regeringsalternativ som skulle göra arbetande människors marginaler mindre.”

Om Wanja då menar allvar med att det är viktigt att en arbetare skall kunna klara av oförutsedda utgifter, varför är hon då så emot jobbskatteavdraget?

Maria Rankka lyfter även fram en klok idé, nämligen att aktierna i statliga Vattenfall skall delas ut till folket som en kickstart på individuellt sparande. Vattenfall är ett bolag med mycket stort värde som staten visat sig vara mycket dålig på att styra. Varför inte dela ut aktierna till dess rättmätiga ägare, Svenska skattebetalare? Detta skulle enligt Maria ge varje individ 40 000 till 50 000kr som man fritt skulle kunna välja att sälja använda pengarna till något eller spara i annan form eller vara med på Vattenfalls resa och skapa ytterligare värde i bolaget.

En sådan sak skulle dock vara svår att genomföra i praktiken, men tanken är mycket fin. Den slår två flugor i en smäll den minskar det statliga ägandet i bolag som är en dålig uppgift för staten, men också ökar den individuella friheten genom att förbättra möjligheten till privat förmögenhetsbildning.

Statliga riskkapitalfonder – Varför inte bara sänka skatten?

Av , , 4 kommentarer 5







En rad representanter för något som skallas Innovation för tillväxt, bl.a. Marcus Wallenberg (ordf. SEB) och Stefan Löfven (ordf. IF Metall) skriver på dagens DN Debatt om att staten skall gå in som delinvesterare i riskkapitalfonder.

De skriver att:

”Basen för Sveriges välfärd är konkurrenskraftiga och innovativa företag. Med rätta är vi stolta över våra högproduktiva storföretag som sysselsätter många. Men de flesta nya arbetstillfällena skapas i små och medelstora företag. Frågan är hur vi kan stimulera dessa att växa”

Samt vidare att:

”Utgångspunkten för vårt förslag är att företag som vill växa behöver kompetent kapital för att lyckas. Med kompetent kapital menar vi investerare som, förutom att bidra med direkt kapital, är aktiva i företagets utveckling”

De sätter fingret på ett mycket viktigt problem. Sverige är ett land som präglas av kunskaps- och forskningsintensiva företag där dagens storföretag är nästan uteslutande är baserade på innovationer för ca 50-150 år sedan, t.ex. SFK, Volvo, ABB, AstraZeneca, TetraLaval och Ericsson m.m.  Därför är det rimligt att anta att grunden till morgondagens exportsuccéer läggs genom forskningen och utveckling läggs idag.

Därför är det mycket glädjande att vår nuvarande regering väljer att satsa stort på forskning. Med de fem miljarder som regeringen skjuter till på forskningsområdet är den satsningen i sig mer än dubbelt så stor som den närmast föregående och större än de tre senaste sammantaget. Även om detta är mycket bra så är det inte nog. För att dagens forskningsinnovationer skall blir morgondagens exportframgångar så krävs det att det finns bra förutsättningar för små företag att bildas och växa.

Detta är något som Sverige har varit mycket dåliga på, det har till och med kallats för ”FoU-Paradoxen”. Nämligen att Sverige är ett land som ligger den absoluta världstoppen när det gäller FoU-satsningar (Forskning och Utveckling) som andel av BNP, men det finns ett internationellt samband mellan andel FoU-satsningar och andel av ett lands industriproduktion som är högteknologisk. Sverige har förvisso en internationellt stor andel högteknologisk produktion, men inte i närheten av vad som skulle kunna förväntas av de stora FoU-satsningarna.

Med andra ord så är vi väldigt dåliga på att omsätta smarta innovationer till kommersiella företag som tjänar pengar. En del utav detta problem som även Innovation för tillväxt nu kommit fram till är att tillgången på riskvilligt kapital är för dålig, men jag måste säga att deras lösning är ännu sämre. Att vi skulle ha statliga riskkapitalfonder är verkligen ingen lösning på problemet, räcker det inte med 6:e AP-fonden? Vad Svenska företag behöver är ägare av kött och blod, inte statliga pengar. De gör störst nytta inom vård, skola och omsorg. Det är nästan oförskämt att vi i Sverige motarbetat allt vad kapitalbildning heter genom höga kapitalskatter och till och med förmögenhetsskatt. Sen när vi inser de negativa konsekvenserna så vill vi riskera skattebetalarnas pengar i händerna på institutionella investerare.

Den bästa ägaren i ett företag är den som riskerar sina egna pengar. Han/hon ser riskerna på ett annat sätt än någon som investerar någon annans pengar. Om nu innovation för tillväxt kommit fram till att pengar bör satsas för att förbättra tillgången på riskvilligt kapital, varför inte bara sänka skatten?

Detta kan dels göras genom att rent generellt sänka vår höga kapitalvinstskatt, men också mera riktat införa ett riskkapitalavdrag för investeringar i små onoterade företag.  En skattereduktion för privatpersoner som investerar i aktier har utretts av Skatteincitamentsutredningen (SOU 2009:33). Utredningen föreslog en skattreduktion på upp till 100 000 kr per person för köp av aktier i onoterade företag. Kostnaden uppskattades till 470 mkr, detta är ett mycket bättre sätt att lösa problemet än att pytsa in skolans pengar rätt in i riskkapitalfonder.

Andra Bloggar om ämnet: Hans Åberg och Nils Dacke

Skatt på lön och pension

Av , , Bli först att kommentera 6

Regeringens jobbskatteavdrag har gett svenska löntagare en extra månadslön om året. Detta har genomförts successivt i 4 steg i den mån som statsfinanserna har tillåtit. Detta är en klok politik då tillväxteffekterna av en skattesänkning är som störst när sänkningen inriktar sig på att det skall löna sig mer att arbeta. Även om det även finns positiva tillväxteffekter då även de som inte arbetar för ökad disponibel inkomst, så är de inte lika stora och därför är det rimligt att man börjar med att sänka skatten för de som arbetar för att sen gå vidare och sänka skatten för övriga grupper.

Olika pensionärsorganisationer har skrikit sig hesa över den så kallade pensionärsskatten. Vad är då detta? För inte betalar pensionärer en annan skatt för att de är pensionärer, utan att det är så att de som jobbar kan göra ett avdrag. Jobbskatteavdraget.

Det finns en tro att regeringen har höjt skatten för pensionärer, detta är inte sant. De har sänkt skatten för pensionärer, men de har sänkt skatten för de som arbetar mera. Men vad spelar det för roll? Får pensionärer det sämre för att löntagare får det bättre? Nej, tvärt om. Pensionärer har allt att tjäna på att fler arbetar då det innebär att pensionerna ökar snabbare. Alliansregeringen har sänkt skatten för pensionärer i 2 steg redan och har lovat ett tredje om de vinner valet, totalt ca 11 miljarder kronor. Så även om löntagare betalar mindre skatt nu än 2006, så gör också pensionärer det. De har alltså fått det bättre med regeringens politik än vad de fick under sossarnas 12år vid makten då de inte sänkte skatten på pension en enda gång.

Så när oppositionen säger att lön och pension skall beskattas lika så låter de bra, men om man tittar på vad de har föreslagit hittills så vill de minska gapet mest genom att höja skatten för löntagare. Vem tjänar på detta? Pensionärer? Nej. Löntagare? Nej, absolut inte.

Skillnaden i beskattning kan även försvaras genom att vi i Sverige hade olika former av avdrag som var förknippade med inkomst av tjänst. Dessa är nu i stort sett borttagna, så då är det rimligt att löntagare får ett jobbavdrag så att de inte behöver skatta för pengarna som har gått åt till kostnader som är förknippade med arbetet.

Men betalar verkligen pensionärer mera i skatt? Läser i gårdagens DN att löntagare betalar en allmän löneavgift på arbetsgivarsidan som inte har med någon av socialförsäkringar att göra utan som går rätt in i statskassan. Alltså en skatt! Denna skatt betalar inte pensionärer. Alltså betalar löntagare en skatt på arbete som inte pensionärer betalar. Därför så inte gapet mellan skatt på lön och pension så stort som många vill få det att låta.

Ett annat argument så många lyfter fram i debatten är att pension är uppskjuten lön och inte bidrag och därför borde beskattas likadant som lön. Detta är dock en sanning med modifikation, dels för att när dagens pensionärer förvärvsarbetade så kunde de göra mycket mer generösa avdrag för inkomst av tjänst än vad dagens löntagare kan. Därför så är det rimligt att löntagarna idag får ett jobbavdrag. Dels också för att all pension inte är uppskjuten lön, privat pensionssparande och tjänstepension är det. Men inte den statliga inkomstpensionen, för där finns det både ett tak och ett golv för hur mycket man får. Så de som tjänar över ca 400 000 per år och då slår i taket betalar in till garantipensionärernas pension, jag säger inte att det är fel men det är ett bidrag.

Mer bloggat om skatt och pension av Annika Beijbom, Seved Monke, Hans Åberg, Niklas Frykman, Christer Sörliden, Mark Klamberg, Niklas Odelberg och Carina Boberg

Miljöpartiet föreslår mindre arbete

Av , , Bli först att kommentera 1

Miljöpartiets EU-parlamentariker Carl Schlyter skriver på SvD:s brännpunkt tillsammans med Feministikskt Initiativ talesperson Gudrun Schyman om att vi måste arbeta mindre.

Från FI:s sida är jag inte särkillt förvånad, då det är ett parti med ambition att vara i oposition och inte behöva ta ansvar. Däremot från MP:s sida är det lite oväntat då det är ett parti som går till val på att bilda regering med S och V och då faktiskt måste ta ansvar för sin politik. De föreslår att dagens 40-timmars arbetsvecka byts ut till 30-timmar i två steg till år 2020.

De skriver att "Vi måste helt enkelt producera och konsumera mindre" och sen frågar de senare i artikeln "Vilken annan tänkbar reform av samhället kan samtidigt ge mer fritid, fler jobb, minskad miljö- belastning och ökad jämställdhet?" Ursäkta mig men på vilket sätt leder minskad produktion till flera jobb?

Hela synen som MP och FI har på både jobb och ekonomi är att det är ett nollsummespel där antalet jobb är konstant. Om varje människa då arbetar mindre så borde ju arbeten rimligtvis räcka till fler? Nej, det är dags att de vaknar upp ur sin bubbla och inser att kakan inte är konstant utan att den faktiskt växer när fler människor faktiskt arbetar.

Sveriges demografiska utveckling ser ut som så att befolkningstillväxten kommer att ske nästan helt uteslutande i åldersgrupperna 0-26 och 65+. Alltså måste varje arbetare försörja fler personer som inte arbetar. Lösningen på detta är ju inte då att varje arbetare bör arbeta mindre och på så sätt ytteliggare öka försörjningsbördan, med lägre pensioner, högre skatter och allt vad det innebär.

Nej det bäst att vi gör allt vad vi kan för att hålla MP långt borta från regeringskansliet som möjligt och istället röstar på Alliansen som driver linjen att fler människor måste arbeta och att de måste arbeta mera för att vi skall klara av de utmaningar som framtiden bjuder på.

Hans Åberg, Niklas Odelberg,  Magnus Andersson och Johan Ingerö bloggar också om ämnet.

Thomas Östros anklagar regeringen för att bedriva skattepoplulism

Av , , 1 kommentar 3

Läser på gårdagens SvD Brännpunkt att Thomas Östros (S) anklagar regeringen för att bedriva skattepoplulism. Han skrev bland annat:

"Regeringen ärvde 70 miljarder kronor i överskott. Det har nu förbytts i ett underskott om 70 miljarder. Välfärdens kärna fick stå tillbaka när sänkt skatt på stora förmögenheter och höga inkomster prioriterades. Klyftorna har vuxit. "

Thomas Östros som har en rejäl nationalekonomisk utbildning vet mycket väl att en statsbudget är konstruerad som så att den skall gå med överskott under goda år, för att under sämre år kunna klara av underskott. Det är ju nämnligen så att när ekonomin går in i lågkonjunktur så går utgifterna upp när intäkterna ned, precis tvärtom är det när ekonomin går in i högkonjunktur. Det viktiga är då inte budgetbalansen ett visst år, utan den totala budgetbalansen sett över en hel konjunkturcykel. Här står faktiskt alla riksdagspartierna utom Vänsterpartiet enade om att överskottet i de offentliga finnanserna skall vara 1% av BNP över en konjunkturcykel.

Så när Thomas Östros säger att regeringens politik har tagit statens finnanser från överskott till underskott under mandatperioden, då glömmer han att räkna med den finnanskris som drabbade världen under 2007-2009 samt den efterföljande globala lågkonjunktur som följde därefter. Detta slår väldigt hårt mot en liten öppen ekonomi som Sverige där utrikeshandeln är en väldigt stor del av BNP. Så att statsbudgeten idag visar underskott är i sig inget konstigt, det är väll ingen som tror att underskottet hade varit mindre om en Socialdemokratisk regering hade styrt under samma period. Det var ju trots allt dem som skrek högst och mest efter finnanspolitiska stimulanser när det såg som värst ut.

Nu är det till och med så att i Ekonomistyrningsverkets senaste prognos (s.19) så skrivs det: "Under de kommande åren sker dock en relativt snabb återhämtning. I år minskar budgetunderskottet till 49 miljarder kronor, 2011 till 10 miljarder kronor och 2012 uppnås ett positivt saldo. År 2013 och 2014 väntas överskott på 70 respektive 104 miljarder kronor."

Detta visar tydligt att regeringen bedriver en ansvarsfull ekonomisk politik som klarar av att nå budgetbalans när ekonomin har vänt. Detta i kontrast till många andra europeiska länder som konsekvent har underskott även i högkonjunktur. 

Sen att Thomas Östros skriver Välfärdens kärna har fått stå tillbaka till förmån för skattesänkningar på förmögenheter och höga inkomster stämmer inte heller. Välfärdens kärna (vård, skola och omsorg väljer jag att tolka det som) administreras utav kommuner och landsting. Dessa har egen beskattningsrätt som skall finnansiera verksamheterna, alltså finns det inte någon konfligt mellan skattesänkningar på statlig nivå och finnasiering av vård, skola, omsorg på kommunal nivå.

Nu är det till och med så att regeringen har skjutit till väldigt mycket extra pengar till kommuner och landsting när skatteintäkterna för kommuner och landsting har skjunkit som en konsekvens av krisen och lågkonjunkturen.

Presentation

20årig Liberal Student vid Umeå Universitet som läser Politices Kandidatprogramet. Utbildningen är mix utav Statsvetenskap och Nationalekonomi med inslag av Juridik och Statistik. Flyttade upp till Umeå ifrån Kungsbacka i Hallands län strax söder om Göteborg och bor idag i en studentkorridor på Ålidhem.

Kandiderar till Västerbottens Läns Landsting för Folkpartiet Liberalerna och står som namn nummer 5 på listan i Västerbottens södra valkrets. Även engagerad i Liberala Ungdomsförbundet i Västerbotten samt Liberala Studenter i Umeå.

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
  • Inga kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se