Miljöpartiets EU-parlamentariker Carl Schlyter skriver på SvD:s brännpunkt tillsammans med Feministikskt Initiativ talesperson Gudrun Schyman om att vi måste arbeta mindre.

Från FI:s sida är jag inte särkillt förvånad, då det är ett parti med ambition att vara i oposition och inte behöva ta ansvar. Däremot från MP:s sida är det lite oväntat då det är ett parti som går till val på att bilda regering med S och V och då faktiskt måste ta ansvar för sin politik. De föreslår att dagens 40-timmars arbetsvecka byts ut till 30-timmar i två steg till år 2020.

De skriver att "Vi måste helt enkelt producera och konsumera mindre" och sen frågar de senare i artikeln "Vilken annan tänkbar reform av samhället kan samtidigt ge mer fritid, fler jobb, minskad miljö- belastning och ökad jämställdhet?" Ursäkta mig men på vilket sätt leder minskad produktion till flera jobb?

Hela synen som MP och FI har på både jobb och ekonomi är att det är ett nollsummespel där antalet jobb är konstant. Om varje människa då arbetar mindre så borde ju arbeten rimligtvis räcka till fler? Nej, det är dags att de vaknar upp ur sin bubbla och inser att kakan inte är konstant utan att den faktiskt växer när fler människor faktiskt arbetar.

Sveriges demografiska utveckling ser ut som så att befolkningstillväxten kommer att ske nästan helt uteslutande i åldersgrupperna 0-26 och 65+. Alltså måste varje arbetare försörja fler personer som inte arbetar. Lösningen på detta är ju inte då att varje arbetare bör arbeta mindre och på så sätt ytteliggare öka försörjningsbördan, med lägre pensioner, högre skatter och allt vad det innebär.

Nej det bäst att vi gör allt vad vi kan för att hålla MP långt borta från regeringskansliet som möjligt och istället röstar på Alliansen som driver linjen att fler människor måste arbeta och att de måste arbeta mera för att vi skall klara av de utmaningar som framtiden bjuder på.

Hans Åberg, Niklas Odelberg,  Magnus Andersson och Johan Ingerö bloggar också om ämnet.