Ödmjuk och stolt

Av , , Bli först att kommentera 4

Vips så har tiden sprungit ifrån mej igen. Det har nu gått alldeles för många dagar sedan senaste inlägget, jag måste skärpa mej. Det är inte brist på ämnen utan det är brist på tid och så en gnutta glömska.

Nåväl, tiden är borta och det kommer ny hela tiden.

Resandet fram och tillbaka till Stockholm fortsätter. Snart så känner jag igen molnen där ovanför Sundsvall, och guppet där i höjd med Uppsala är ganska lika varje gång. Känns tryggt och stabilt. Fler resor blir det, för jag ska på "skolbänken" vid ett par tillfällen under ett året. Återkommer mer kring det. Sen har jag tillbringat helgen i Stockholm med två av mina kusin brudar. Vi "kusinerna från landet" gjorde stan i dagarna tre och kvällarna två. Kan konstatera att vi med vårt galna, oblyga sätt roade en del i vår omgivning med lite små misstag och dråpliga uttalanden. Att man sedan på en del affärer typ Åhlens kunde shoppa till kl 22 på fredagkvällen var ju helt ok. Nä den resan gör vi om snart och med fler av oss.

I dag har vi haft årsmöte för IF Metall Södra Västerbotten. Ett 80 tal ledamöter samlades. Styrelsen för 2013/2014 är nu klar, samt vilka som ska sitta i alla våra kommittér. Nu är det bara att ta tag i allt som ska göras. Själv fick jag förtroendet att vara ordförande i två år till. Tack o Tack. jag är både ödmjuk och stolt över detta uppdrag.

Återkommer strax med mer samhälls, världsliga ting och kommentarer, för en sak är då säker, det slutar aldrig finnas saker att bry sig i.

hej

 

för en blink sen

Av , , 2 kommentarer 4

Ja, det rör på sig i avtalsrörelsen inom industrin. 

 Men den stora frågan finns kvar. Hur mycket av alla gamla villkor får vi ha kvar, hur mycket av alla gamla villkor måste vi "sälja bort" för att överhuvudtaget få någonting. Ta till exempel rätten till vår fritid. Arbetsgivarsidan har ju en dröm om att kunna ha mer makt  överoch tillgång till  vår fritid, dvs vi ska ha mer arbetstid till minsta möjliga kostnad. Helst noll kr/timme och helst på lördagar. Begär vi reallöneökningar, har vi orimliga krav.. osv, osv

Ovanpå allt detta, detta evinnerliga tjat om att vi ska jobba längre. 67 – 69- 70 – 75 låter som en dålig lottorad som man aldrig kan vinna på. De som vinner är de med "lätta" jobb, dom kan fortsätta och därmed få tillgång till högre pension. Från vaggan till graven ska skillanderna finnas. Tillhör man arbetarklassen ska du stanna där i tredje klass, från början till slut.

Nu till annat. Besökte en matvaruaffär i dag och kom till insikt och funderingar om en sak. Tiden, tiden vad är det med tiden ? Tycker att jag precis såg julsaker i hyllorna. Blinkade med ögonen och nu är påskprylarna framme..Hur gick det till ? Nog för att tiden har stått stilla men tydligen ochså gått i en rasande fart sedan i augusti i fjol, men nu, nu har tiden gått för långt..

Varför jag räknar just från augusti har sin förklaring i att då sprack vårt familjepussel och vi tappade bort en bit, men det är en bok försig, en dålig sådan…….

inte rimligt

Av , , Bli först att kommentera 6

Såhär i avtalstider och lågkonjunkturs tider ( även om man ser att det nu vänder) så pratar företagen ganska ofta och ganska högt om att man måste spara, rationalisera och se över sina kostnader. Ganska ofta innebär det att man tittar neråt, ner på sina medarbetare och tänker skära kostnaderna där. Helt enkelt skära ner sin personal. ( dock inte bokstavligt, tack o lov)

Men om man ser hur det står till inom indusktrin så jag bara undra om inte blickarna ska vändas uppåt och man  inte ska sjuta sina pilar dit näsan då pekar. Jag låter bilden tala för sig själv och du och du får själva göra en vädering om världen inte är lite upp  o ner.Vem är han, han där med portföljen som är så mycket värd, vem är han som motsvarar 46 industriarbetare

Bilden är hämtad från LO