ingen ska behöva dö!

I fredags hade IF Metall södra västerbotten tillsammans med LO en manifestation på torget i Umeå. Vi tände ljus och manifesterade mot dödsolyckor på arbetsplatserna.
Manifestationer genomfördes runt om i vårt land.

Ingen ska behöva dö på sitt jobb. Trots detta dör i snitt en arbetare varje vecka på sin arbetsplats.
Det är inte längre skilda händelser utan det har blivit ett mönster, ett mönster som vi aldrig kan eller ska acceptera.
Vi accepterar inte heller att man pga dålig arbetsmiljö, stress och enformigt/monotona arbetsuppgifter slits ut i förtid.
Sedan 2006 har 57 arbetere omkommit på arbetsplatser där IF Metallförbundet har medlemmar.
I fredags var det 1 år sedan dåvarande arbetsmarknadsminister Hillevi Engström (M) fick ta emot över 33 000 namnunderskrifter från IF Metall.
Dessa namnunderskrifter var en del i IF Metalls kampanj, Noll tolerans mot dödsolyckor.
Vi protestrade och protesterar mot de nedskärningar som gjorts inom arbetsmiljöverket, och nedskärningar på resurser till arbetesmiljöarbete, nedskärningar som direkt påverkar arbetsmiljö.

Den sittande regeringen har konsekvent dragit ner på dessa resurser.
Vi fortsätter protestera eftersom inget hänt.
Nuvarande arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M) hon vill inte ens träffa representanter från IF Metall för att disskutera frågan. Detta har hon avböjt två gånger.
Det är aningens provocerande att man först drar ner på resurserna och sedan inte vill ta i konsekvenserna.
Även om den borgerliga regeringen visar ointresse för industriarbetarnas arbetsmiljö, så kommer vi aldrig att ge upp kampen för en bättre arbetsmiljö för våra medlemmar.
Vi kräver en nolltolerans mot dödsolyckor på våra arbetsplatser, men givetvis även på alla andras arbetsplatser.
Ingen, ingen ska behöva dö på sitt jobb.

Hälsningar
Carola Andersson
Ordf. IF Metall Södra VÄsterbotten

En kommentar

  1. Isak

    Ingen ska behöva dö ej heller skadas svårt. 1977 jobbade jag på Volvo Umeverken,
    en morgon på väg till mitt jobb inne i fabriken hör jag ett skrik. Där sitter en av mina
    arbetskamrater med ena handen krossad i plåtpressen. Pressen hade stannat i sitt
    ihoppressade läge och det skulle ta över 30 minuter innan vi fick loss honom. Det
    fanns ”dödmansgrepp” men tekniken fungerade inte. Det var en olycka som inte
    kunde hända.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.