Jag får nog lägga till ’blogga’ på min ’Att göra lista’ för det har blivit rätt lite av det på sistone. Kan bara skylla på tidsbrist och en viss avsaknad av inspiration- inte mycket händer i mitt liv som någon skulle vara intresserad att läsa om!

Att kratta är som att dammsuga- man ser resultatet med en gång, och det gillar jag. Vore det inte för mina flitiga föräldrar skulle inte gräsmattan vara så fin som den är nu, för utan dem hade jag nog hittat på något annat att pyssla med istället är jag rädd för…
För att underlätta arbetet nästa vår funderar jag på att såga ned några träd. Ja, kanske inte jag själv då, men någon som kan?!

MMS i all ära, men när det kommer ett med hav, klippor och grönt gräs med texten: ’Sitter här vid havet och äter thaimat, 17 grader varmt i skuggan’, när det blåser iskallt, snöflingor virvlar förbi och man ättit pannkaka till middag är det måttligt kul. Visst, kul för de som sitter där vid havet och det är inte så att jag missunnar dem något, inte alls. Men jag är bara såååå trött på att frysa!! Att vintern blev lång kan jag ta men att våren skulle bli lika lång har jag svårt att stå ut med.

Trots detta har nedräkningen till sommarlovet börjat på allvar och det är svårt även för den mest luttrade pedagogen att motivera och inspirera trötta elever. Killarna har byggt en mycket fin skatepark på den gamla tennisplanen vid skolan, och den har dragit mer än vanligt de senaste veckorna- vad är väl en lektion i ett gammalt klassrum jämfört med skating?! Där har kreativiteten blomstrat och det är inget fel på inspirationen där. Är lite rädd bara för att det ska bli dyrt nu när de kommit på att träet borde behandlas för att inte förstöras- olja är inte särskilt billigt och det kommer att krävas många liter, vilket den här mamman INTE har råd med.

Axel och Frans har upptäckt vår stora fina vattenpöl bakom huset och har roat sig med att kasta i allt de äger och har ute på tomten! Mormor ryckte ut och räddade cykeln från en säker död och när jag skulle hämta en boll blev det nästan ett allt för tidigt dopp. Jympaskorna är fortfarande dyblöta…

På fredag är det bal i Storuman! Syrrans flicka ska gå på röda mattan iklädd en riktig prinsessklänning och med vacker kavaljer vid sin sida. Hon är så glad att släkten kommer att vara där och vinka, ropa och heja. Tyvärr så får vi inte följa med in…

God natt!

Om det var någon som längtade efter ett avbrott i vardagen så fick vi det i dag. Halv tio stannade klockan, datorn och ugnen. Det blev ett utmärkt tillfälle att inte göra klart skoluppgifter eller svara på det där mailet. Jag hade ansvar för personalfikat och ett tag såg det mörkt ut, perculatorn var obrukbar och på ICA hade de stängt på grund av strömavbrott. Men tack vare ett spritkök och några driftiga personer spred sig snart doften av kaffe i personalrummet, ICA öppnade precis fem timmar senare och jag kunde köpa frusna prinsesstårtor att bjuda på. Dagen var räddad!

Jag vet inte om det var så bra med en lista på saker jag måste göra. Den har snarare vuxit än krympt och bara det kan vara lite stressande. En sak som kommit till är ’fixa stereon i bilen’, hur nu det ska gå till men jag ska börja med att läsa instruktionsboken och se om jag blir något klokare av den. Jag önskar att dygnet hade fler timmar eller att jag inte vore så beroende av mina åtta timmars sömn varje natt- vad mycket jag skulle hinna då! Nu hinner jag just inget känns det som. Det var rätt skönt när skolklockan i korridoren stod stilla, man kunde låtsas att det var så på riktigt just då, och eleverna hade en bra ursäkt för att komma lite för sent till lektionen. (Att var och en har mobiltelefoner med inbyggd klocka ska vi inte prata högt om.)

Min inställning till livet har alltid varit att det finns en mening med allt och att vi kan lära oss av vad som händer och de människor vi möter på vägen. Då och då händer saker som får oss att tvivla på oss själva och de personer vi trodde vi kände, men då gäller det att tänka;
– Vad lärde jag mig av detta? För mig brukar det ta någon dag innan jag kommer på vad och när värsta besvikelsen och ilskan lagt sig har jag ofta lärt mig något.
Med risk för att låta flummig, men sån är jag!

God natt alla där ute.

Så var ännu en helg över och värmen lyser fortfarande med sin frånvaro. En liten tröst i eländet är att vi slipper klippa gräset i alla fall…
Min vän i Göteborg beklgade sig lite över det i dag när vi pratade i telefon. Tulpanerna hade nästan blommat ut och förra helgen hade hon planterat ut sina sommarblommor. Dömt att misslyckas här, skulle jag tro.

I går ringde en vän och ville ha med mig på promenad, vilket jag inte kunde säga till nej till, och med trevligt sällskap var det inga problem att promenera i två timmar. Vi hade så mycket att prata om så vi kunde nog varit ute ännu om inte hennes lillprins som sov så gott i vagnen skulle ha mat! Så vi skildes åt med ett löfte om att det snart skulle bli fler promenader. Sedan var det dags att besöka brandstationen där de hade öppet hus. Ett mycket trevligt tillfälle för barnen att åka brandbil och brandvagn, och fika kakor och festis. Mamma stod mest och frös men det fanns en del intressant för henne också att titta på….

Jag har skrivit en lista på saker jag måste göra, och kan nu stryka ’sortera papper’ och ’tapetsera’. Känns mycket bra. Skulle bara sätta upp några våder i köket och som vanligt tog det längre tid än jag tänkt och var inte så lätt heller som jag trott- hade glömt bort det där med mönsterpassning, men blev snart varse och nu sitter de där de ska. Blev mycket tjusigt om jag får säga det själv. Listan är lång ännu, men jag tänker fortsätta beta av den eftersom. Det är bra med mål här i livet, eller hur…..

Först blev det vår och sedan vinter. Det är en underlig tid vi lever i. Det är nästan lite grymt att låta våra frusna själar få en försmak av sommaren och i nästa sekund skicka kyla och snömoln över oss igen…..

Men det gäller att göra det bästa av eländet. Medan snön yrde utanför mitt fönster kröp jag upp i soffan och tittade på ’Frusna män söker kärlek’. Kunde inte sluta fascineras av hur samlade tjejerna som skickades hem var- att bli dumpad i tv på bästa sändningstid kan inte vara roligt. Det är nog så illa att bli det utan tvtittare!
Än värre var det med deras förvåning över att vi hade så många vägar här uppe och inte bara skoterleder, att vi inte går klädda i samekolt och att vi inte ställer fram en dunk hembränt på bordet när vi ska ha fest. Värst var ändå ungkarlen som bor hemma hos sina föräldrar i sitt pojkrum med älghorn, knivar han gjort i slöjden och gamla skolfoton. Där skulle de stackars tjejerna tävla om hans gunst, och baka bröd med hans mamma. Jag skulle tagit första bästa skoterled hem…….

Vi har hittat moppen med stort M!! Jag upptäckte den under en av mina promenader och tack vare min övertalningsförmåga slipper vi leta och köra miltals för att få hem den. Vissa justeringar ska visst göras, fråga mig inte vilka för det där med moppar är inte riktigt min avdelning. Jag har i alla fall bestämt mig för att provköra den när han får hem den.

Mitt förråd av pellets är nästan helt slut och jag får snåla genom att stänga av pannan på dagarna när ingen är hemma. Ny pall är beställd men den verkar dröja, till min stora fasa! När temperaturen kyper ned i 7 minusgrader på natten vill man inte bli utan värme i huset. Håller tummarna för att det ska lösa sig innan helgen.
Nu har jag varit uppe alldeles för länge och måste verkligen sova!

God natt alla.

Har gjort flera försök att blogga i helgen men har blivit avbruten hela tiden! Så nu gör jag ett nytt försök…

Isflaken hade nästan helt försvunnit och flotten tog sig i land av sig själv, någon räddningsaktion behövdes aldrig. I dag var älven åter vit av isflak och vattennivån är ganska hög. Igloon som en gång låg som Globen vid strandkanten har förvandlats till en vit ö i det blå vattnet…
I övrigt är det svårt att tro att det snart är sommar, när det började snöa i går var det nästan så att jag vill gråta en skvätt och i morse åkte mössan fram igen.

I fredags skulle jag besikta min fina bil och åkte glad i hågen till Storuman. När jag kört in i hallen och klivit ut säger beiktningsmännen att jag kan göra nåt kul för pengarna istället för att besikta bilen. Måste sett ut som en fågelholk där jag stod och inte förstod ett ord av vad de sa! Vad jag inte visste var att man inte behöver besikta en bil som gick igenom förra kollen och varit avställd. Men nu vet jag det. Barnen, mamma och jag fick en trevlig shoppingtur på ICA supermarket istället och jag behöver inte bekymra mig för bilen på ett bra tag. Alltid lär man sig något nytt….

Det är bra med morgontidiga barn ibland! Man hinner så mycket då. När klockan var nio på lördag morgon hade jag bakat två mjuka kakor, chokladbollar och en cheesecake. Ja, inte till mig själv då utan till den stora dagen på söndag. Konfirmationen.
På kvällen försvann den blivande konfirmanden med sina kompisar, glömde mobilen hemma och glömde nog tid och rum också. När han inte kommit hem halv två på natten var mamma inte glad och när han skickar ett sms från en annan telefon klockan två drog jag både en suck av lättnad och ilska…’var inte orolig mamma,ser film hos en kompis….’
Som tur var så hade jag en kvällspigg kompis som hjälpte mig fördriva tiden med trevliga sms under natten, men snart somnade jag av ren utmattning och vakande med ett ryck vid halv fyra. Då stod sonens skor i hallen och jag kunde sova gott. Äntligen!

Nästa dag väckte jag honom 08.15 och som vanligt var han inte ett dugg sur, trots sömnbrist och kommande kyrkobesök. Han var mycket stilig i sin vita skrud och när en av konfirmationsledarna höll ett litet tal kunde jag inte hålla tårarna borta. Så nu är han konfirmerad och klar! Och utan moppe…..gav honom bara ett löfte om en i present, bättre än inget. Av nära och kära fick han bidrag till en, så förr eller senare dyker nog den rätta upp.

Nu ska jag ta igen lite förlorad sömn.

God natt.

Det börjar bli kul med alla kommentarer runt mitt bloggande, nu vet jag att någon läser i alla fall och uppskattar mina rader. Det gör det ännu roligare att skriva!

Kan väl säga att jag tog hem några vuxenpoäng till i dag när jag fixade försäkring och besiktningstid i dag till Pärlan- sånt har jag alltid överlåtit till någon annan förut, men det gick ju hur bra som helst att göra det själv. Det är det mycket som går, har jag fått lära mig. Äldste sonen kom hem i dag från sin praoplats och var ’sååååå trött’ och det var ’såååå jobbigt’ att arbeta. Hehe, myste jag och sa att ’nu ser du hur kul det är att vara vuxen, att kliva upp varje morgon och gå till ett jobb som man kanske inte alls tycker är särskilt kul.’ Vad annat kan man säga? Han måste ju lära sig det hårda livet han också.
Nu vet han i alla fall att han aldrig vill jobba i affär- en insikt så god som någon.

I Umeå har de en flotte som placeras ut varje vårvinter på Umeälven och så får folk tävla om när isen kommer att gå och flotten flyter i väg- det skulle vi kunnat införa i Sorsele med i år! Förra sommaren byggde ett killgäng en fantastiskt fin flotte med båtmotor, tak och alla bekvämligheter en flotte kan behöva- förankrade den i båthamnen och tänkte nog inte på att vattnet skulle stiga. Vi fick oss ett gott skratt i dag när vi i dag körde längs Strandvägen och plötsligt såg flotten flyta omkring bland isflaken. Nu har de planerat en djärv räddningsaktion med rep som jag hoppas går vägen. Så, om någon undrar vad det är som skymtar på älven så är det en flotte av allra bästa slag!

Godnatt.

Morgonen började inte säkilt bra. Pannan hade stannat så det fanns inget varmvatten, brödet var slut och Axel grät när han skulle till dagis, så det kändes i mammas hjärta…
Lyckligtvis blev dagen bättre och efter jobbet hämtade jag min nya pärla! Nu står den där ute på gården och lyser upp min tillvaro. Till och med äldsta sonen blev imponerad över stereon med tillhörande fjärrkontroll. Det första jag införskaffade var en ny doftgran, för att lukta gott är viktigt.

Min brevlåda är numera fast förankrad i marken tack vare pappa och ett järnspett och snöhögarna har minskat betänkligt på framsidan huset, på baksidan är det betydligt mer spår av vintern kvar. Vill inte tänka på hur lång tid det ska ta innan högarna som snöröjarna lämnat vid tomtgränsen- de är ungefär lika höga som Kebnekajse! Men när de väl börjar smälta känner jag två små killar som kommer att gilla sjön som kommer att bildas.

Jakten på moppe fortsätter och konfirmationen närmar sig med stormsteg. I dag har de genrepat i kyrkan och jag är övertygad om att han kommer att klara sig utmärkt och vi får ta fram finporslinet och linneduken för att fira. Nu ska jag rengöra pannan och hänga en tvätt innan kvällsboken väntar.

God natt!

Helt fantastiskt! Jag fixade deklarationen på nätet. Ni ska inte tro att det bara var att kryssa i, godkänna och skicka i väg- nej jag hade ju sålt hus och det var många siffror där som skulle stämma innan jag kunde slutföra allt. Det är med viss stolthet jag konstaterar att jag gjort detta själv, ja visst hjälpte pappa till, men det var jag som satt vid tangenterna…
Nu kan jag inte skylla på pappa om det blev fel heller.

Besöket i kommunhuset bjöd inte på några större överraskningar men en del intressanta diskussioner. Synd bara att de frågor man helst vill ha svar på inte togs upp i dag,men det kommer väl fler tillfällen.

Nu måste jag skynda mig i säng innan jag äter upp morgondagens matlåda! Är såååå hungrig, och bara sömnen kan lindra magens skrik.

Vi hörs!

Det fanns en god ursäkt till att inte göra allt som jag tänkt göra i går- SOLEN.
Istället för att måla skåpdörrar och foga kakel valde jag att vara ute hela dagen och göra ingenting. Man fick en god föraning om sommaren; solen, värmen, grillat till middag och ett mäktigt åskväder som avslutning på dagen. Det enda som fattades var myggen.

När jag vaknade i morse var himlen grå och regnet öste ned. Ett perfekt tillfälle att plocka fram roller och målarburk, med andra ord. Efter några timmars arbete är nu skåpdörrarna vita och fogen sitter där den ska. Till och med en pall och ramen till en spegel fick ny färg. Lagom till middagstid hade det slutat regna och snön som hållit min brevlåda upprätt har krympt betänkligt. Nu är det bara en tidsfråga innan den ger upp och ramlar omkull.

Skulle deklarera via Internet tänkte jag- och några tusen personer till tycks det, jag kommer inte in på grund av att för många vill in samtidigt, så jag får hoppas på mindre trafik i morgon. Tur att vi inte har de problemen här i Sorsele- att för många vill in samtidigt alltså. Då skulle polisen få fullt upp med att lappa alla bilar som står felparkerade, och det vill vi ju inte!

I morgon är det dags för ett besök i maktens högborg- kommunhuset och sammanträde med de andra ledamöterna i KS. Ska som vanligt bli mycket intressant.

God natt och sov gott.

Min syster borde ha diplom i tålamod när det gäller hårklippning av fyraåriga pojkar! Axel var rätt långhårig så syrran erbjöd sig klippa det lite….i dag önskar hon nog att hon aldrig gjort det. Han var inte alls intresserad av att bli korthårig och gjorde allt för att att inte underlätta hennes arbete. Jag var tvungen att gå ut under proceduren och ta en nypa frisk luft och lugna mina nerver, medan syrran svettades vidare och gav sig inte förrän pojken var representabel. Nu kommer han att få vara långhårig tills han är femton och går att prata vett med.

Första maj avlöpte lugnt och inga motdemonstrationer mot sossarna har rapporterats. Annat var det på min tid- då demonstrerade vi mot nynazister och engagemanget var det inget fel på, inte folk heller….fast det är klart, det var i Göteborg, inte Sorsele…

Skickade ett mms till min vän i Götet för att visa hur mycket snö som försvunnit- och får ett tillbaka där hennes vän ligger på en bädd av vitsippor i det gröna gräset. Det är så man kan hålla sig för skratt. Men jag gör vad jag kan för att hjälpa våren på traven- skottar ut snödrivorna på gården och plockar grejer efter hand de töar fram, planerar examenspresenter och sommarscheman. I morgon väntar målning av skåp i köket, städning av skåp samt fogning av kakel i kök. Har fått vänta allt för länge på en uppfräschning, och nu finns inga ursäkter längre..

God natt!