Tänkte jag skulle smyga upp och skriva lite i min blogg innan barnen vaknar, men det gick inte alls och nu roar de sig med att jaga myggor, som det inte är någon brist på direkt. Stackars Frans är alldeles prickig av alla bett han fått i helgen, trots myggmedel och myggnät på vagnen.

I dag skiner solen och vi kan vara ute. Det gjorde den inte förra veckan, och att komma hem från Turkiet där medeltemperaturen låg på 32 grader till isande 5 och spöregn var en upplevelse! Det är alltid härligt att komma hem men då var det nästan så att jag längtade tillbaka lite…hade för övrigt en underbar semestervecka med bad, sol, god mat och många skratt. Att jag lyckades bränna mig redan första dagen och fick tillbringa resten av tiden under ett parasoll ska vi inte prata högt om, men nu vet jag hur jag INTE ska göra nästa gång jag åker…..

Skulle kunna skriva mycket om min vecka i värmen, men det får bli när barnen inte härjar runt och vill ha min uppmärsamht. Får göra ett nytt försök i kväll när de har somnat.

Ha en bra dag allihopa!

Nu kan jag med gott samvete säga att det är sommarlov! Har nog inte haft så mycket att göra som under de tre dagar vi jobbat sedan eleverna fick ledigt…har städat skrivbord, hyllor, skåp, planerat nästa termin och försökt hitta material. När jag gick hem i dag hade jag famnen full av pärmar och böcker, för jag kan nog behöva jobba lite under sommaren också, är jag rädd. Att ha fyra nya ämnen, vara mentor och jobba heltid lär kräva en del energi! Men den ska jag ju få nu och komma tillbaka pigg och utvilad.

Det bästa med de här dagarn har varit att vi kollegor faktiskt haft tid att prata med varandra på ett sätt vi aldrig hinner under terminen. Skrattade så tårarna rann när några erfarna lärare delade med sig av några situtationer de varit med om under åren som gått:
När man kom som ny lärare till skolan fick man ofta de elever som ansågs vara ’värst’ och ingen annan ville undervisa, men det var bara att göra sitt bästa. Vilket var svårt när en av killarna plötsligt drog en stor väska över huvudet och under resten av lektionen satt och sa ’Hallå där, köp blåbär…’
Eller när samme lärare energiskt försökte förklara något som stod på tavlan för sina elever och en säger: ’Men egentligen har du ganska stor näsa…’ Hon kunde inte annat än hålla med honom och fortsätta så gott hon kunde. Han hade nog tänkt till och roligt var det i alla fall.

Är djupt imponerad av Hampus, som klivit upp tidigt på morgonen helt själv och farit i väg för att jobba utan att klaga det minsta. När man får jobba med sina kompisar och vet att de pengar man kommer att få behövs i sommar är det lätt att motivera sig.

I dag fick även de små sommarlov och jag plockade med mig alla kläder jag aldrig hunnit ta hem förut- det var allt från vinterjackor till tjocksockar, och jag hoppas innerligt att vi slipper använda det på ett bra tag. Inte för att det känns så just nu….’man kan inte ens cykla till Järnaffär´n utan att frysa ihjäl!’ som en kollega sa i dag.

Jag borde verkligen klippa gräsmattan snart och fixa torkvindan så jag kan hänga ut kläderna på tork. Får skriva upp det på min lista, som för övrigt verkar bli längre och längre. Förstår inte hur jag bär mig åt?! En annan sak som jag ska föra upp på listan är ’skriva poesi’ för det har jag inte gjort på väldigt länge och så har jag lovat en speciell person att göra det.

Nu ska jag försöka sova.

Sitter på jobbet och tittar ut på regnet som öser ned utanför mitt fönster. I arbetsrummet är det mörkt och ovanligt tomt. Korridoren är lika tom den och trots vädret så är det skolavslutning i dag. Jag tänker på alla stackars elever som ska vara finklädda och fixade i håret- måtte de vara utrustade med paraply!

I lördags sken solen från en klarblå himmel och på kvällen var det dags för årets första dans i Sandsele. Jag åkte dit som representant från Föräldraföreningen för att gå runt bland ungdomarna och se till att alla mådde bra. På bussen dit kom en kvinna fram till mig och ville hälsa på ’hon som bloggar’- alltså jag. Smått generad tog jag emot hennes beröm för min blogg och lovade att det skulle finnas något nytt att läsa redan på måndag. Detta hanns inte med och jag hoppas hon inte är allt för besviken, men jag gick extra tidigt till jobbet i dag just för att hinna skriva några rader…

Kvällen i Sandsele var lyckad. Alla våra ungdomar skötte sig väldigt bra och såg ut att ha trevligt. Bara ett fåtal hade fått för mycket i sig och fick hjälp av oss eller sina kompisar att ta sig hem- vi var nöjda med kvällen när vi tog bussen hem igen.

I går firade vi syrrans dotter som tar studenten i Storuman i dag med familjemiddag, champagne och presenter! Några tårar blev det, mest från hennes mamma, men även moster hade svårt att inte bli tårögd när jag tänkte på att hon faktiskt inte är den där lilla ungen längre med lockigt hår och bus i blicken. Nu går hon vidare i livet och allt man kan hoppas på är att allt går bra för henne, var hon än hamnar. Kan ju nämna att jag inte är ett dugg orolig för henne…

Nu väntar betygsutdelning i äldste sonens klass och ett besök i kyrkan. Han börjar på sitt sommarjobb redan i morgon, så inte förrän det är över kan han känna att sommarlovet verkligen är här.

Ha en trevlig och fin dag trots vädret! Sommaren är verkligen här nu.

Jag fick nog världens roligaste telefonsamtal här om dagen! Mina kollegor som hörde mig prata förstod att det måste varit ett bra samtal eftersom jag skrattade långt efter jag lagt på luren. I min förra blogg hade jag nämnt nya skor till sonen och storlek 44, vilket en kvinna hade läst och ringde därför till mig:
-’ Missförstå mig inte nu, Carola, men jag läste i din blogg att din son behöver nya skor. Då kom jag att tänka på att min man har samma storlek och han har ett par helt nya jympaskor. Det är inga märkesskor men de är fina, så om du vill kan du få dom!?’

Är det inte helt fantastiskt, vilka snälla människor det finns! Vill ändå understryka att syftet med bloggen var absolut inte att tigga…

Vaknade i natt av en väldig smäll och blev helt kall i kroppen trots högsommarvärme i sovrummet. Sprang upp till övervåningen men allt som fanns där var en förvånad Hampus som också vaknat av ljudet. Sprang runt och kollade alla fönster, men alla var hela och vi kunde inte förstå vad det kunde vara. Förrän jag öppnade källardörren- där vällde röken ut! Jag hade startat pannan innan jag lagt mig för kvällen så att det skulle finnas varmvatten på morgonen, och av någon anledning fungerde den inte riktigt som den ska. (Förmodligen för att jag inte rengjort den på länge) Så det blev till att sova med öppna fönster, dörrar och fläkten i köket på högsta varv resten av natten. Tur att man bor i lilla trygga Sorsele…
Kan lova att jag klev upp extra tidigt i morse och rengjorde panneländet.

Denna dag har ägnats åt brännboll, personal mot elever i nian. Kan meddela att segern gick till personalen! Dock inte tack vare mig. En del har blivit mer blöta och en del mindre. Allt från plastpåsar till tomma papperskorgar har använts till att hälla vatten på allt och alla som råkat befinna sig i närheten. Själv klarade jag mig undan rätt bra, trots besök på Skibbikken med en klass. Att steka hamburgare i stekande sol var en upplevelse, men resultatet var uppskattat och vi kunde inte haft en bättre dag. Nu har alla släppts fria och nu väntar tre dagas ledighet , förhoppningsvis i solen!

Ha det bra all där ute.

…skulle jag köpa en moppe i originalskick för minst 15.000 kr. Jag skulle köpa en häftig hjälm så han slapp måla om en gammal och jag skulle se till att han alltid hade bensin i tanken. Jag skulle köpa en ny mobiltelefon, en dyr med många finesser och han skulle få nya skor så han slapp gå i sina slitna. När han föddes för 15 år sedan var jag orolig för att han inte skulle vara frisk och välskapt. Det var han. När han var 6 år bad jag att hans pappa skulle överleva. Det gjorde han inte. När han började skolan var jag rädd för att han skulle bli mobbad. Nu är han konfirmerad, har många fina kompisar och har snart tagit sig igenom det jobbigaste året i skolan. Han skatar hellre än går på disco och röker inte. Han är tacksam för allt han får och när jag ser honom nu vet jag att jag gjort ett bra jobb. En kram av honom värmer mammas hjärta och trots mörk röst och 44 i skostorlek är han min första.

Att ens barn mår bra, har kompisar och inte känner sig utanför är grunden för att tillvaron ska fungera. Ungdomar har en underbar energi och även om jag är vuxen och gammal i deras ögon kan jag inte låta bli att tycka om att ha dem runt omkring mig. Jag hoppas jag aldrig blir för gammal för att komma ihåg hur det var att vara 15 år och ha hela livet framför mig. Härom kvällen bad jag honom att inte vara ute för länge, och han svarade:
– Varför inte? Jag är ju i mina bästa år nu mamma, det är ju nu man ska ha roligt!
Vad svarar man på det? – Var rädd om dig bara.