Oj, vad glad jag blir när jag loggar in för att läsa min senaste blogg, och hittar hela fem kommentarer!! Och bara positiva sådana, så nu glömmer jag det där med täcket och fortsätter skriva ändå….

Jo, det blev ännu en dag på Skibikken med bullar, saft, mariekex och kalla köttbullar- ett mycket uppskattat inslag i fikaväskan av barnen, både mina och andras. Fick mig en tankeställare när jag svängde in på grusvägen som leder till stranden…har kommunen dragit ned på storleken på skyltar för att spara pengar, eller…? Lägg märke till den ytterst lilla pilen som talar om vart man ska svänga in nästa gång du har vägarna förbi. Visst har den väl varit större, eller har jag helt fel? Vi kan då inte beskyllas för att göra överdiven reklam för vår fantastiska strand i alla fall, och för en badsugen turist är det helt ömöjligt att veta vad det är för ställe bara genom att läsa skylten.

Många intressanta samtalsämnen kommer upp bland oss mammor på stranden- det är allt från ekonomiska problem, parasollproblem, tuttproblem, kroppsproblem till ’vad ska vi äta till middag problem’. Högst vardagliga saker alltså, men det gäller att använda rätt ord för att bli förstådd. En av mina väner höll i sin dotter samtidigt som hon böjde sig framåt och en av hennes behag lämnade bikinikupan, och jag sa till henne att ’nu måste du stoppa in tutten’, varpå hon tog dotterns napp och stoppade in den i hennes mun. Jag gjorde ett nytt försök och sa att hon måste stoppa in tutten i bikinin. Då förstod hon äntligen vad jag menade och jag kommer nästa gång att använda mig av ett helt annat ordval. Ett gott skratt fick vi oss i alla fall….

I dag drog plötsligt kalla vindar in över stranden och åskan mullrade hotfull över oss, så jag med flera valde att packa ihop i fall regnet skulle komma. Vissa andra satt tryggt kvar under sina parasoll och menade att ’efter regn kommer sol’, och naturligtvis fick de rätt! Åskan och regnet drog förbi men då var vi redan i sommarstugan hos mormor och morfar. Där fick vi middag- vilken lyx för en trött, oinspirerad mamma! Väl hemma blev det en kort promenad till båthamnen där barnen badade fötterna och tittade på fiskar som fångats medans jag slogs med knotten. Ännu en härlig sommardag är slut…

Jag har verkligen gillat att blogga och många har kommenterat det jag skrivit ute på byn, vilket jag uppskattar mycket! Om jag fick önska så skulle jag vilja se fler kommentarer HÄR på nätet. Just nu känns det som att det kvittar om jag skriver eller inte, är det någon som alls läser mina rader….?

Känner mig lite negativ just nu, trots strålande sol och supergoa ungar. Skulle nog helst dra täcket över huvudet och bara sova. I sömnen behöver man inte tänka eller oroa sig, och skulle jag råka drömma nåt så minns jag aldrig vad när jag vaknar igen. Men det kan jag såklart inte göra, så i morgon kanske vi ses på Skibikken igen!

Han är snabb, stark, svart och snygg! Låter bra, är mycket yngre än mig och passar mig perfekt….jag har hittat min själsfrände i en Golf 3 Vr6.
Jo, han står ute på gården och väntar på att vi ska köra en sväng, och det gör jag så gärna! Min förra bil gick sönder och skulle bli för dyr att laga så jag bestämde mig för att leta en ny. Så vi kan säga att vi träffades på nätet, men han fanns här i Sorsele, ibland är världen bra liten. Visst har han sina fel och brister, men å andra sidan så är ingen perfekt, eller hur?

Den förra ägaren var också hon yngre än mig och tyckte nog att det här med bra ljud i bilen är viktigt, så med köpet följde en värstingstereo med mycket bas- så det är inte bara på motorljudet man hör när jag kommer. Ibland när inte barnen är med passar jag på att dra upp ljudet lite extra och struntar i att någon kan tycka att det inte passar sig för någon i min ålder- man är ju inte äldre än man gör sig! Kvällslektyren just nu är användarboken till bilen, för jag vill verkligen veta hur den fungerar och helst skulle jag haft en utbildning som bilmekaniker i bakfickan. OM något går sönder skulle det kännas himla bra att veta hur man fixar det, utan att förlita sig på andra. Men jag inser mina begränsningar- att skotta snö, klippa gräs, skruva upp hyllor och dra kablar har jag fixat själv, men man kan inte lära sig allt på en gång.

Det enda bekymret med bilen är att Axel tycker den går FÖR fort och mår illa om jag spelar stereon. Det hjälper inte ens med Björn Rosenströms låtar- han håller för öronen ändå och ber mig köra sakta. Jag hoppas vid gudarna att han kommer över det och snart säger som tonåringen: – ’Fan, den var ju snygg mamma…’

Go´kväll

Äntligen hade vädergudarna på SMHI rätt! De hade lovat strålande sol över Sorsele, och så blev det! Packade snabbt ned det mest nödvändiga i strandväskan och drog till Skibbikken- Sorselebornas alldeles egna playa…

Vi var bland de första besökarna men snart fylldes stranden av lediga soldyrkare. Så snart alla leksaker var uppackade, filten utbredd och ungarna insmorda med ännu ett lager solkräm dök en reporter från en stooor tidning upp och skulle göra ett badreportage! Vissa av oss satte sig i en mycket naturlig och avslappnad ställning så fort kameran åkte fram, och hoppades att hennes bästa tillgångar skulle komma till sin rätt i tidningen. Det är jag övertygad om att de gör- annars finns det ju något som heter retuschering. Hehe…
Själv hoppas jag slippa komma med alls, medan barnen gärna får göra det, och viktigast av allt är att det framgår i reportaget vem som hade hembakt till fikat!

Ett vanligt förekommande fenomen är att kvinnorna är överrepresenterade på stranden, och jag kan inte låta bli att undra varför? De män som var där var alla upptagna och ägnade sig helst åt att fiska från sina båtar. När det blev prat om någons bror ’i lämplig ålder’ för mig trodde en av papporna, som kommit i land för att fika, att ingen vågar hälsa på av rädsla för att bli omnämnda i min blogg. Hjälp! Tänk om det verkligen är så??
Vill därför lugna alla eventuella besökare med att LOVA att jag inte kommer att skriva om er här. Samtidigt kan det ju vara skönt att kunna skylla på bloggandet, och inte min personlighet om jag får sitta här ensam…..

Nåja, vid tretiden var tvååringen så trött att han bara skrek åt allt och alla. Inga kakor eller pedagogiska tips från mammaledig dagisfröken hjälpte, så det fanns ingen annan lösning än att packa ihop och åka hem. Vill inte ens tänka på hur det måste sett ut när vi travade i väg längs stranden med en fullpackad väska, leksaker och n skrikande unge på armen! Vissa tänkte säkert lättat ’Vilken tur att inte jag har småbarn längre’ eller ’skönt att jag inte är ensam om att ha skrikande trötta barn’ I vilket fall som helst så kanske vår uppenbarelse skänkte tröst till någon.

Jisses! Nu kommer sommarvärmen till Sorsele….jo, så står det under rubriken lokala nyheter i VK. Och då måste man ju tro att det är sant, eller hur?
Ska nog redan nu packa väskan med badgrejor och fika till fredagens utflykt till vår egen playa Skibikken! Så är det klart menar jag, och vi slipper stressa.

Stress är annars något som jag lider brist på just nu- tack och lov! Om bara någon månad så lär det där ha ändrat på sig när man springer runt bland elever, pärmar, kollegor och bakplåtar. Hämta och lämna på dagis, koka makaroner till middag och komma i håg var man lagt nycklana till jobbet. Nä, huvva….ska inte tänka på det där nu när myggorna surrar och sommaren faktiskt ÄR ännu. Tips på hur man kan lära sig leva ’här och nu’ mottages varmt, för det är jag verkligen värdelös på.

Dagens höjdpunt på vår gata är att Glassbilen passerade. Mitt i middagstid, och konstigt nog så lockade inte köttbullarna längre när den välbekanta signalen ljöd. Att köpa rätt glass är också en konst! Antingen är de för stora, för små eller för få…..ja, vilka bekymmer man har.

God Natt!

Så var det måndag morgon och när barnen vaknade klockan sju försökte jag smått desperat övertala dem om att det fortfarande var natt och alla andra ligger och sover ännu, för jag kunde knappt få upp ögonen av trötthet. Alla som har småbarn vet ju hur bra det brukar gå…..

Vet inte om jag ska skylla tröttheten på helgens bravader, men förmodligen så har den till viss del att göra med det. ’Holmen gungar’ gick av stapeln och hör till de roligaste händelserna i Sorsele under sommaren. Vi har tittat på båtkortge, skoterkörning på Vindelälven, skateuppvisning, Starkemantävling och åkt karuseller…plus en massa annat kul!

Timmarna före min premiär som skådespelare var jag så nervös och undrade i mitt stilla sinne varför jag sagt ja till detta…men så lade jag upp en strategi som skulle hjälpa mig att inte börja skratta, glömma varje replik eller helt enkelt svimma- jag skulle inte titta på någon i publiken. Detta lyckades jag med och tog mig igenom hela pjäsen utan större misstag. Stängde ute alla skratt och fokuserade bara på vad jag skulle säga, och vips så var det över! Det var otroligt kul och kommentarerna efteråt gjorde mig mycket glad.

På kvällen bjöds det på underhållning i Paviljongen av diverse lokala förmågor och jag är imponerad av hur många duktiga människor det finns här! Stämningen var underbar och den mycket blandade publiken dansade loss till allt från ABBA till Dio. Själv sjöng jag mig hes till Ebba Gröns ’Staten och kapitalet’.

Höjdpunkten under lördagen var nog Starkemantävlingen. Jag menar, det är inte varje dag man får se så många starka karlar på ett och samma ställe…
Under kvällen som följde så kan jag med all säkerhet säga att jag inte skrattat så mycket på väldigt väldigt länge! Träffade bla. ett glada sörlänningar som på fullaste allvar påstod att de läst om ett land som heter Lappland, och när vi upplyste dem om att de faktiskt var i det landet just nu såg de mäkta förvånade ut. En undrade också om vi hade isbjörnar här uppe, och jag kunde inte göra annat än ge dem rådet att ligga ned och spela död om de träffar på en- ’Det gör alltid jag!’

Alldeles för fort var kvällen slut och det var dags att gå hem. Då kom nästa allvarliga skrattattack- min bästaste vän tog fram cykeln som hon får använda vid festligare tillfällen! Hon var mäkta stolt över det fina bockstyret, den lila färgen och det starka framlyset som hon till och med lyckades blända några med! Lite orolig var jag när jag såg hur fort den gick, men det gick bra och det enda som hände var att hon tappade bort ringklockan. Avböjde vänligt men bestämt när hon erbjöd mig skjuts på pakethållaren- SÅ roligt skulle vi inte ha!

Himlen var vackert rosa och fåglarna kvittrade när jag senare gick hem ensam över Lillåbron. Ännu en lyckad helg var över, och nu väntade bara sömnen.

Jag hörde på radion i går att Linda Rosing, känd från såpan Big Brother, försörjer sig på att blogga- på heltid! Så jag var naturligtvis tvungen att gå in på hennes sida och tjuvläsa lite- kanske kunde jag få lite tips där…?!

Till min förvåning så skriver hon om att måla om hemma, att shoppa, att fixa naglarna och om hur hon älskar att gå omkring naken hemma i lägenheten. ’Ha! kan väl jag också skriva om’ tänkte jag:

Jag har minsann målat ett skåp i köket som pappa specialanpassat för ett utymme mellan kylskåp och och vägg- det blev vitt och passar perfekt till mina kokböcker och lite annat som man kan behöva. När jag ändå hade målargrejerna framme så passade jag på att måla inne i sovrummet också. Bara halva väggen blev klar så nu lär det väl dröja innan resten blir gjort, men jag kan se hur snyggt det kommer att bli!
Shoppat har jag också gjort. Nya handtag till skåpen i köket på Järnahndeln, sex stycken blev det, och inget av dom passade…

Tog bort mitt gamla nagellack med borttagningsmedel från apoteket och ska måla på nytt så fort jag får tid över.

Det enda som egentligen inte går att jämföra Rosings liv och mitt med skulle vara det där med att gå omkring naken hemma…oroa er icke! Det förekommer inte här.
Nåja, hon har förmodligen bättre betalt än jag och kanske händer det lite mer av intresse för allmänheten i hennes liv, så det är bara att fortsätta kämpa, Rosing!

Låter jag en aning bitter och missunnsam så kan det vara för att jag höll på att frysa ihjäl i kväll- jo, förvisso kanske någon mygg eller knott verkligen strök med i kylan, men det är svårt att förstå varför det inte räcker med kyla på vintern?! måste man lägga in det i JULI månad också?? Det kan också bero på att jag saknar Hampus, pengar på kontot och någon att dela mina djupa tankar med. Se, jag har inte så stora krav på tillvaron…

Nu ska jag skyndamig avsluta denna rapport från verkligeheten innan de klipper strömmen för visst var det i natt den skulle försvinna ett tag? Tror att det var så.

God natt alla!

Till min stora förtjusning så resulterade min senaste blogg i en ökning av sms till min mobiltelefon! Blir lite rörd av folks omtanke, och min dag var räddad…

Rörd blir jag också när jag sitter och tittar på de skatefilmer sonen och hans kompisar lagt ut på youtube.com och funderar på hur jag ska kunna berätta för honom att de måste städa ur skatelokalen när han kommer hem. Den är såld till någon som tydligen behövde den bättre än våra ungdomar. Som politiker har jag försökt få ett svar på var de ska ta vägen nu, och det enda jag får veta är att de ’jobbar på att hitta en lösning’ Har i mitt huvud gått igenom varje lokal i kommunen och inte lyckats hitta en enda som skulle kunna passa- men förhoppningsvis vet de med mer makt än mig vart de kan tänkas få plats. Ett tråkigt argument för att de ungdomar som skatar måste få en lokal är att ’annars får vi mer skadegörelse på byn’, vilket är en väldigt tråkig inställning i mina ögon. Vill bara säga att det är fina ungar som brinner för en sak och har jobbat otroligt bra för att ha någonstans att vara. De har sökt sponsorer, byggt ramper, samlat in pengar och köpt en egen dvd för att kunna se på film tillsammans i lokalen, och framförallt så har de skapat en plats att träffas på under den mörka kalla vintern.

Visst kan det vara så att skadegörelsen ökar när de inte har någonstans att vara längre, och om det är ett argument som går hem och påskyndar arbetet med att hitta alternativ så köper jag det!

Jag rekommenderar en titt på youtube.com, där man kan se filmer som ’Per Tyrssons söner i sorsele’, ’2 gossebarn’ och ’skateboarding’, för att förstå vad det handlar om.

Nu ska jag återvinna lite papper och handla innan de små kommer hem.

Ha en bra dag!

Jag har kommit på att jag är beroende av min mobiltelefon! Jag måste ha med mig den vart jag än går och den största lyckan är när jag får ett sms! För en fegis som jag som inte vågar ringa upp folk så är just sms en gåva från gudarna. Att kunna skriva det man vill ha sagt och lägga till en glad gubbe på slutet passar mig utmärkt…
Vad som inte är lika kul är när telefonen är helt tyst! En dag utan ett enda sms är ingen bra dag för Carola. Undrar om det finns behandlingshem man kan skriva in sig på?

Knotten är ett kärt samtalsämne just nu och alla är rörande överens om att det aldrig varit så gott om dom som nu. Till och med mannen som glassbilen beklagade sig över mängden i just Sorsele, och han är nog en berest man som borde veta vad han pratar om. Turisterna åker hem efter en dag i idyllen och myggmedelsföretagen måste tjäna storkovan! Nu finns det inte bara ’after sun’ och ’after work’ utan även ’after bite’, att smörja på betten för att lindra klådan. Helt fantastiskt.

Något som också är smått fantastiskt är att vi faktiskt har ett bageri här i lilla Sorsele! Upptäckte helt nya brödsorter i dag när vi skulle handla till fikat och kommer att återvända flera gånger i sommar. Har man tråkigt en dag kan jag rekommendera en utflykt till bageriet med barnen, som tittar på alla godsaker med glittrande ögon. Nästan bättre än glassbilen, faktiskt.

Insåg i går att kvällarna inte längre är helt ljusa, och undrar vart tiden tog vägen?! Mot min vilja insåg jag att halva sommarlovet är avklarat och det är dags att beställa returbiljett till Hampus, som just nu är ute på skejtturné och inte har en tanke på att åka hem…

Tränade på vår lilla teaterförställning som ska gå av stapeln till sorseledagarna i kväll, och nu vet jag att den svåraste utmaningen inte kommer att vara att möta publiken- det blir att kunna hålla sig för skratt åt de andra aktörerna, som lever sig in i sina roller och gör ett mycket bra jobb! Mina repliker kan jag nästan så jag får helt enkelt öva mig på att inte skratta!

Adjö.

Jag kommer nog aldrig att vänja mig vid att när barnen inte är hemma så har jag all tid i världen att faktiskt göra vad jag vill. Jag behöver inte gå upp tidigt på morgonen och jag behöver inte ens laga middag om jag inte känner för det. De dagar de är hos sin pappa blir det mest fil och havregrynsgröt, vilket passar utmärkt i värmen! Vattenmelon kan man också leva länge på.

I går var mamma, jag och mina systrar till sommarstugan i Laisan för att se hur renoveringn av köket fortskrider. Det slutade med att vi låg dubbelvikta av skratt åt mammas låsning av utedasset, placeringn av kommoden och instruktionerna på den nyinköpta separetten. Pappa ska nog vara glad att han inte var med och hörde oss.
På vägen hem körde vi en extra sväng för att kika på en stuga som ligger lite otillgängligt och då var jag glad att ingen annan var där och såg och hörde oss…..

Ena systern (jag säger inte vem) vägrade gå ’en meter’ så vi var tvugna att köra ända fram till skogskanten på en urdålig väg, och när vi klev ur bilen var den andra systern livrädd för björnen som alldeles säkert skulle komma och äta upp oss. De klev snabbt in i bilen igen medan mamma och jag gick för att leta stugan som vi sett från vägen men nu var som försvunnen! Vi hittade den aldrig och när vi skulle in i bilen började systrarna vifta och skrika om getingar. Mycket riktigt så svärmade flera runt däcken, och det är nu jag är glad att ingen annan kunde se oss- vi fick inte öppna dörren och komma in utan var tvugna att springa ifrån dom medan systrarna satt i säkert förvar och gapskrattade åt oss! Sedan fick vi liksom hoppa in i farten….

Det är härligt med knott! Har precis gjort ett försök att sätta upp min torkvinda och innan den var uppe var jag helt gråtfärdig och snorig av alla knott som letat sig in i näsan. Allvarligt talat så är det helt förfärligt att så små djur kan vara så hemska!? Pappas arm är helt sönderbiten, men han säger bara obekymrat att ’det är ju en bra bit kvar av den ännu’ och tycker det är helt onödigt att smörja in sig med myggmedel.
Jag gjorde ett fåfängt försök att stänga ute myggen från mitt sovrum och satte upp ett nät som jag köpt för länge sedan från IKEA. Det blev lite tjusigt som en himmelsäng, men barnen tyckte det var en utmärkt koja och gjorde sitt bästa för att trassla in sig i det, så det är nog bara en tidsfråga innan de lyckas dra ned det. Tur att det finns spira.

Huset är så tyst utan barnen och nu när inte ens tonårssonen är hemma hörs ingen musik, moppeljud eller glada tillrop från övervåningen när datorn krånglar. Han är i Göteborg och gör slut på pengar- fick sin första lön i går så nu ska det bli intressant att se hur han förvaltar dom, antingen köper han en massa grejer eller så blir han så snål så att han vill spara allt. Jag hoppas naturligtvis på det sista.

Nu ska jag ta en promenad i värmen. Ha en fortsatt bra dag!