Minnet

Jag har så ont i mina fötter och mina ben, och ögonen svider av trötthet. Regnet det bara öser ned och veden är slut. Bilen startar inte och jag har inga kläder. Eländes elände…
Inte känns det bättre när jag tänker på Hampus som nu befinner sig långt bortom ära och redighet, i Ammarnäsfjällen. Måtte han inte bli blöt och kall. Det var ett gäng glada ungdomar som gav sig i väg i morse, när solen forfarande sken. Kanske är de inte lika glada nu? Nåja, är ändå full av tillförsikt och är övertygad om att de kommer att få många roliga stunder där uppe.

Hade en mycket trevlig stund med äldste sonen i går kväll när vi packade säcken tillsammans, och konstaterade att det som vägde mest var nog godispåsen! Så om det skulle regna och vara kallt har han i alla fall godis att trösta sig med. Jag har ingenting att trösta mig med. I kylen står ett paket ägg, en falukorv, sweet chilisås och bregott. Inget man längtar efter direkt en kväll som denna.

I dag gjorde vi en mycket trevlig utflykt till en trädgård där vi fick lukta på oregano, äta smultron och lära oss att hampa var mer vanligt än potatisodlingar en gång i tiden. För att göra rep av, inget annat. Vi fick veta vilka växter som botar magont och huvudvärk, och när vi gick hem igen underhöll eleverna oss med ljuv musik från varsin ärtskida. Jag hade behövt ett blad för mitt huvud efter det. Men, som sagt, trevligt hade vi!
Blev så glad när jag insåg att det var personalfika när vi kom tillbaka, för jag längtade verkligen efter kaffe. Mindre glad blev jag när en kollega frågade om det var jag som hade fikat i dag? För en sekund stannade tiden och jag stelande till av fasa- hade jag glömt det?! Att glömma onsdagsfikat är nog bland det sista jag vill glömma- vilken mardröm! Som tur var så är det inte min tur förrän vecka 42, (jo, jag har kollat listan), och jag kunde andas ut.

Jag har verkligen kämpat för att hålla reda på allt i veckan och måste förundras över hur mycket plats det finns i hjärnan egentligen! Visst har jag lyckats glömma bort vart jag var på väg ibland och vilken klass jag ska ha, men då har snälla elever upplyst mig om detta och jag har hamnat på rätt spår igen. Att dagis är stängt i morgon hade jag skrivit upp i kalendern och visste det egentligen, men ändå kom det som en överraskning när en fröken sa ‘så ses vi på fredag’, när vi skulle gå. Intet ont anande undrade jag varför vi inte skulle ses i morgon också…? Men nu vet jag varför.

God natt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>