….visst är det så man brukar säga? Jag undrar hur mycket man kan tåla innan kroppen eller psyket bara lägger av. Var tvungen att slå upp ’aneurysm’ och försöka se om jag ligger i riskzonen för ett sånt. Men tydligen så har man inga symtom alls innan det brister, så jag kan nog ta det lugnt när det gäller pulsåderbråck i alla fall. Skulle jag råka få det så är det inget jag vet om i förväg, så då återstår bara hjärtinfarkt och psykisk kollaps…

Hade sett fram emot att hinna så mycket denna vecka när eleverna är lediga, men i dag när klockan var fyra hade jag två klasser kvar att fylla i för utvecklingssamtalen och var tvungen att be mamma och pappa hämta på dagis. När jag gick hem en kvart senare hade jag fortfarande inte gjort allt klart, och ledigheten i morgon känns inte alls självklar. Tråkigt att inte känna sig tillfreds och kunna gå hem med förvissningen om att nästa vecka är planerad och klar. En lärares vardag, kanske?
Fick äta plättar hos mamma och sedan var det till att stressa hem för att hinna handla. Jag hann bara halvvägs innan bilen stannar, mitt på Strandvägen mycket centralt till så att alla som passerade kunde se mig. Bensinen var slut! Otroligt klantigt, men jag skyller på allmän stress. Ringde en vän som snällt nog körde till macken (sedan hon slutat skratta) för att fylla en dunk. Medan hon var där kom en annan hjälte och erbjöd mig bogsering, så snart var både bilen, jag och barnen på väg hemåt igen. Nu har jag i alla fall lärt mig att kolla tankmätaren (hur stressad jag än är) och att det finns en knapp på bensinpumpen som man kan trycka på när man tankat färdigt! Det är ju en helt fantastisk insikt- jag slipper stå och hålla i eländet när det är kallt ute. Man är aldrig för gammal gör att lära sig nya saker.

Efter handling och blöjbyte var det dags för översikt av pannan, som naturligtvis stannat. Skulle aldrig skrivit det där om att den fungerat så bra i min sista blogg! Nu var det bara 15 grader varmt och det kommer att ta tid innan det blir varmt igen. Har rengjort den igen och kan bara hålla tummarna för att den ska hålla oss varma i natt.
Som om det inte vore nog så upptäckte jag att alla blöjorna var slut, så jag får väl hoppas där också att vi inte vaknar i en sjö i morgon bitti. Såna här dagar får mig att undra vad meningen är egentligen, och kommer alltid fram till samma slutsats; man ska känna att man lever, och så här är livet. Lika bra att fatta det.

Lämnade in min fina bil på verkstan som snabbt hade fixat den- det var ’något med tändningen’ och så hade en kabel lossnat. Mekanikern var inte så uttömmande i sitt svar, så jag fick nöja mig med det och får väl veta när räkningen kommer. Så nu när den fått bensin också så ska den väl gå som ett skott igen!? Eller skulle jag inte skrivit det där kanske…

Lördag igen. Hade chansen att sova länge i morse, men i vanlig ordning vaknade jag 06.30 och kunde inte somna om. Men att kunna ligga kvar och läsa en bok kan vara lika skönt, så det gjorde jag en stund. När klockan var halv åtta tyckte jag det fick räcka med vila och klev upp. Efter en kopp kaffe var jag full av energi och satte igång med att vika tvätt, städa toaletten, sortera papper och till sist tog jag fram målarburk, plast och pensel. Äntligen skulle väggen i köket få lite färg! Det är verkligen roligt att måla och förändringen blir så stor. Nu är den grådaskiga väggen svart och matchar både golv, bänkskivor och gardiner. Hade helst velat fortsätta måla någonting, men jag fick hejda mig när jag insåg att jag faktiskt måste slipa, spackla och maskera först. Nu återstår hallen, men den ska inte vara svart….

Det är som kul att bo centralt till, för ibland häder det faktiskt att folk strömmar till och man får undra vilka alla är och var de kommer ifrån. En närbelägen affär firade 40 och rusningen var stor. Jag var inne på morgonen före anstormingen och förstod aldrig varför man dukat upp med långbord, och varför en i personalen var så uppklädd i kavaj och skjorta. Trodde jag missat ’Snöskoterns dag’ eller nåt.
Fick ett trevligt avbrott i min målning när två kompisar kom på besök. Fick mig många goda skratt och tänkte att det är så här en lördag ska vara. Synd att det inte blir så ofta bara.
Tog en promenad och beundrade det vackra vädret, det spegelblanka vattnet och den friska luften innan jag tog itu med påfyllning av pellets. Pannan har fungerat så bra den sista tiden och vi behöver aldrig frysa! Otroligt skönt. Värre är det med min bil….
Försöket med att byta däck fick jag ge upp när jag upptäckte att jag saknar domkraft. Men tack vare en vänlig själ så har jag nu vinterdäcken på och kan känna mig lite tryggare ute på vägarna. Det vill säga om den nu gick att köra! Det är något som inte inte stämmer, för röken är helt svart och den går allt annat än bra. Det är ungefär som vanligt, man får ha sina lyckliga stunder ett kort tag åt gången. Nu skulle den där ’mannen i byrån’ fått vara mekaniker så hade allt ordnat sig…

Nä, nu ska jag ägna mig åt soffan och tvn en stund. Ha det bra där ute!

Brandts skorpor och mjölk är bland det godaste man kan äta just nu! Vet inte varför, men gott är det.

När vi vaknade i morse var världen vit till barnens stora förtjusning. Lika förtjust var inte mamma, för jag har inte bytt till vinterdäck på bilen. Inte bra. Tänkte först lämna in den till proffsen, men så blev jag peppad av min kvinnliga kollega till att försöka själv. Har alltid velat lära mig det, för det är liksom något man ’ska’ kunna när man lever utan någon som redan kan det där. Så i morgon är det jag som tar fram fälgkors, vinterdäck och domkraft! Önska mig gärna lycka till.

I söndags hade jag min deppigaste dag på väldigt länge. Det var riktigt jobbigt och tårarna ville aldrig ta slut. Men tack vare kramar, mamma och prat över en kopp te med en mycket bra vän så kunde jag somna gott. Nästa dag var jag full av ny energi och kunde ta tag i saker igen. Det finns en mening med allt, ändå.
Vissa dagar har man inte tid att deppa- det är tusen saker som ska göras och allt är precis som vanligt- tills ett sms påminner en om att stanna upp och tänka till. Från en annan god vän i Göteborg kom i går en påminnelse om att för nio år sedan blev inget som förut, livet vändes upp och ned och en människa som betytt så mycket för mig fanns plötsligt inte längre. Att inte kunna åka till hans grav och lämna en blomma är jobbigt, men som tur är så finns andra där som minns och saknar…

Nu återstår två dagar till höstlovet och det känns ganska bra. Eleverna kan behöva pusta ut lite och jag ser fram emot att äntligen få tid att planera och kanske städa mitt skrivbord!

God natt!

Jag älskar verkligen hösten! När mörkret faller och kvällarna blir kalla, och man slipper gå utanför dörren. Att krypa upp i soffan under en filt och att tända ljus passar mig utmärkt. Men det är klart…det kan ju bli lite enformigt det också, för nog vore det trevligt med någon att dela filten med!?

Lördagen började redan 06.40 och som vanligt vill inte mina småttingar ligga kvar onödigt länge i sängen, så klockan sju kokade jag min första kopp kaffe medan de såg på barn TV. Försökte att inte tänka på hur trött jag verkligen var och för att hålla mig vaken började jag med både det ena och det andra. Sydde nya gardiner till köket, som blev jätte snygga och kommer att passa jätte bra till den svarta väggen jag ska måla snart….nån gång…
När klockan var tolv kom mamma och pappa för att fira Axels femårsdag. Sedan kom resten av familjen också och vi åt av tårtan och hade trevligt. Axel var mycket nöjd och har spenderat kvällen framför datorn med sitt nya spel. Jag har inte gjort mycket alls, och i morgon är det söndag igen. Jag gillar inte söndagar…
Då är det bara en dag kvar till måndag och jag måste börja tänka på allt som ska göras i veckan. Det är verkligen inte roligt.

Jag har börjat tänka en massa djupa tankar på sista tiden och insett en del som jag nog inte förstått förut. Det är det som är så spännande med livet- att komma till insikt och lära sig saker på vägen, även om det gör ont. Fast spännande är inte mitt ledord just nu- det är snarare rastlös och hopplös! För det är så jag känner mig. Just därför måste jag gå och lägga mig NU! Skriver mer en annan dag.

God Natt!

Jisses, vilka fina kommentarer jag fick på min sista blogg. Tänk ändå vad ord är viktiga och uppmuntran kan man aldrig få för mycket av.

Var inne och kikade på Linda Rosings blogg av ren nyfikenhet och med viss självdistans så kan man säga att mitt liv och hennes inte är allt för olika! Brukar ju skriva ibland att det inte händer så mycket hos mig- men hon lagar tacos, har skitigt hår och är osminkad ibland.Precis som jag! Hon har en tonåring, tittar på Idol och tänder ljus. Precis som jag! Att hon sedan har mycket större läppar än jag och förmodligen inte shoppar på affären där allt bara kostar 10, 20, 50 och 100 kr. må vara hänt. För shoppa var just vad jag gjorde i går istället för att måla eller något av det jag tänkt göra! Jag tog bilen och åkte utanför kommungränsen för att få se något annat än väggarna hemma, och det visade sig vara som terapi för mig. Jag tänker alltid så bra när jag kör bil och det är verkligen höjden av frihet att kunna åka i väg så där.

Väl hemma var jag mycket nöjd över mina inköp som mest bestod av nyttiga prylar som tandkräm, toapapper, glödlampor, gardiner och doftljus. Blev bjudna på köttsoppa hos syrran och det var väldigt uppskattat- det är inte en rätt jag svänger ihop särskilt ofta kan jag lova! Efter det tog jag tag i städningen och snart var golven skinande rena och hela huset doftade ljus. Kan lova att jag lade mig att sova med en viss känsla av välbefinnande. Innan jag somnade hade dessutom jag ett mycket givande samtal med en kompis, så den lördagen var helt klart lyckad!

Som om det inte räckte med det så fick jag sova ostört hela natten och vaknade inte förrän 08.39. Kände mig utvilad och gick upp med lätta steg för att göra frukost. Hann både duscha, äta frukost och jobba en stund innan lugnet bröts av glada röster och kramar. Axel och Frans var hemma igen och ordningen var återställd.
Det blev fika, promenad och utestund innan middagen och nu sover de sött i MIN säng. Vet inte när de sov i sitt rum sist, och visst blir det trångt men nog är det bra mysigt också. Nu ska den här mamman också sova för att orka med morgondagen som kommer att tillbringas i köket på hemkunskapen.

Sov gott alla!

Läste någonstans de kloka orden ’blommar du så blommar din omgivning’, vilket verkligen stämmer. Men denna vecka har jag mer känt mig som ett visset höstlöv än en blomma…
Kan bara hoppas att nästa vecka blir bättre.

De helger de små är hos sin pappa drabbas jag alltid av en ’jag borde verkligen gör det där nu när jag har tid- ångest’ och det är såååååå jobbigt. Istället för att bara sova som jag mest behöver vaknar jag klockan åtta en lördagmorgon och undrar vad jag ska ta tag i först. Skulle nog behöva en kurs i avkoppling efter jag sovit några dygn.
Jag tycker att livet går i 110 och veckorna flyger i väg. En dag läggs till en annan och i bästa fall hinner jag tänka på mindre viktiga saker som på varför man säger ’här osar det katt’ eller ’då sitter man där med skägget i brevlådan’. Varför säger man så? Ja, så konstiga saker kan jag tänka på ibland mellan funderingarna på vad man ska ha till middag, vad man ska göra på morgondagens lektioner, om Frans fick med sig vantarna till dagis eller vad man ska ge till Axel som fyller år på onsdag. Min vardag alltså….

Jo, han fyller fem år och jag kan för mitt liv inte förstå att han som nyss var ett litet knyte nu ritar gubbar med hår som spelar fotboll och tycker det är väldigt spännande med bokstäver. Rätt vad det är så ska han ha hjälp med matteläxan- men det problemet får jag ta den dagen det kommer. Visst var det ’här och nu’ man skulle leva?!

Fick ett sms i natt från en person som tyckte det var för mörkt i mitt hus och ville att jag skulle ha en lampa tänd i köket så han inte behövde vara mörkrädd. Det lovade jag naturligtvis, vad gör man inte för att folk ska må bra! Så hädanefter kommer en liten lampa alltid att lysa i mitt köksfönster. Nu har två timmar gått sedan jag vaknade och jag har fortfarande inte bestämt mig för vad jag ska göra. Inga löv har jag att kratta för det har min underbara mamma och pappa redan gjort, trots mina protester och farstubron behöver jag inte heller laga för det har pappa också gjort. Så då återstår väl bara målning av tak i hallen, städning av tvättstuga, inköp av spånskiva eller torkning av golven. Det blir nog inga problem att få den här dagen att gå också.

Jag har alltid älskat att skriva och tänkte att det kunde vara en rolig grej att glädja någon med mina ord i en blogg. Sagt och gjort, jag började skriva och är fullt medveten om att man får vara beredd på reaktioner och kommentarer från människor som läser min blogg. Ibland har jag skrivit saker som upprört och ibland fått någon att skratta. Ibland har ingen kommenterat.
Jag är bara en människa som gör mitt bästa för att tillvaron ska gå runt och när något känns fel brukar jag säga ifrån. Men debatten som nu startats runt ungdomarna i Sorsele är en strid jag inte kan vinna. Jag kan skriva hur mycket positivt som helst, det negativa har ändå vunnit. Så nu får ni fortsätta den utan mig. Jag ska ägna mig åt min vardag, mitt liv och mina barn. Att skriva om kanelbullar var inte så intressant kanske, men mer spännande än så är inte mitt liv. Sorry.

Kommer inte att läsa eller skriva på ett tag.

Ha det bra där ute!

’Men Carola, nu får du skärpa dig’, sa en kollega till mig i går, och jag kan inte annat än att hålla med. Jag har inte bloggat på evigheter känns det som, men till mitt försvar så har det varit lite väl mycket för Carola denna vecka. Gudarna har liksom inte varit på min sida känns det som. Det blir ingen förstudie, det tycker jag är synd. Det har skrivits mycket negativt om våra ungdomar i en blogg som fått många föräldrar att må dåligt. Det tycker jag också är synd, och det står jag för.
Att jobba med ungdomar är ett roligt och viktigt jobb, men det tar på krafterna och på fredagar brukar jag vara helt tom. Det höga tempot, allt man ska hålla reda på och komma i håg, alla frågor som ska besvaras och allt man inte hunnit med är svårt att lämna när man går hem, men en tröst är att allt finns kvar på måndag. Precis som löven på gården, ingen har tagit bort dom så de ligger tryggt kvar där till våren…

Lördag morgon och första snön faller utanför fönstret. Glädjen är stor hos Axel och Frans, men jag fick förklara att det kommer att ta tid innan vi kan ta fram rattboben och skidorna. Nu finns det ingen återvändo- vintern är här och det är nu jag skulle vilja ’ha en man i byrån, i en ask bland andra grejer’, som Lill Lindfors sjunger. En som kunde skotta snö, byta till vinterdäck på bilen och bära in pellets….typ. Vore det inte ganska praktiskt?!
Läste någonstans att försäljningen av tvspel har ökat lavinartat och orsaken tros vara att folk vill fly från den bistra verkligheten. Samma fenomen är det med shoppingen- vi handlar för att bli lyckliga och glömma våra bekymmer för en stund. Förra helgen köpte jag en ny toaborste, en mössa till tonårssonen och en hink med färg som heter ’lakrits’ och jag kan säga att jag var mycket nöjd när jag gick hem. Vet ni att det finns färger som heter ’marsipan, kärlek, hårdrock och tystnad’? Bara det är nog för mig att bli glad. Önskar att jag kunde köpa dom allihop.

I dag är det Kanelbullens dag, och jag hade faktiskt köpt både jäst och mjöl för att kunna baka egna i dag- men så kom jag på att jag lämnat kaveln på jobbet så det blir inga bullar i dag. Kan förstå att det där lät lite konstigt, jag har inte kaveln till att klå upp eleverna- utan för att det saknades en på Hemkunskapen! Har vi tur så har mormor kommit ihåg vilken dag det är och bjuder oss på fika. Nu ska jag ta fram lådan med vinterkläder för jag antar att vi inte kommer att vara inomhus särskilt länge till fast klockan bara är kvart i nio.

Ha en bra dag allihopa!