Hopplös

Jag älskar verkligen hösten! När mörkret faller och kvällarna blir kalla, och man slipper gå utanför dörren. Att krypa upp i soffan under en filt och att tända ljus passar mig utmärkt. Men det är klart…det kan ju bli lite enformigt det också, för nog vore det trevligt med någon att dela filten med!?

Lördagen började redan 06.40 och som vanligt vill inte mina småttingar ligga kvar onödigt länge i sängen, så klockan sju kokade jag min första kopp kaffe medan de såg på barn TV. Försökte att inte tänka på hur trött jag verkligen var och för att hålla mig vaken började jag med både det ena och det andra. Sydde nya gardiner till köket, som blev jätte snygga och kommer att passa jätte bra till den svarta väggen jag ska måla snart….nån gång…
När klockan var tolv kom mamma och pappa för att fira Axels femårsdag. Sedan kom resten av familjen också och vi åt av tårtan och hade trevligt. Axel var mycket nöjd och har spenderat kvällen framför datorn med sitt nya spel. Jag har inte gjort mycket alls, och i morgon är det söndag igen. Jag gillar inte söndagar…
Då är det bara en dag kvar till måndag och jag måste börja tänka på allt som ska göras i veckan. Det är verkligen inte roligt.

Jag har börjat tänka en massa djupa tankar på sista tiden och insett en del som jag nog inte förstått förut. Det är det som är så spännande med livet- att komma till insikt och lära sig saker på vägen, även om det gör ont. Fast spännande är inte mitt ledord just nu- det är snarare rastlös och hopplös! För det är så jag känner mig. Just därför måste jag gå och lägga mig NU! Skriver mer en annan dag.

God Natt!