Det som inte dödar härdar…

….visst är det så man brukar säga? Jag undrar hur mycket man kan tåla innan kroppen eller psyket bara lägger av. Var tvungen att slå upp ’aneurysm’ och försöka se om jag ligger i riskzonen för ett sånt. Men tydligen så har man inga symtom alls innan det brister, så jag kan nog ta det lugnt när det gäller pulsåderbråck i alla fall. Skulle jag råka få det så är det inget jag vet om i förväg, så då återstår bara hjärtinfarkt och psykisk kollaps…

Hade sett fram emot att hinna så mycket denna vecka när eleverna är lediga, men i dag när klockan var fyra hade jag två klasser kvar att fylla i för utvecklingssamtalen och var tvungen att be mamma och pappa hämta på dagis. När jag gick hem en kvart senare hade jag fortfarande inte gjort allt klart, och ledigheten i morgon känns inte alls självklar. Tråkigt att inte känna sig tillfreds och kunna gå hem med förvissningen om att nästa vecka är planerad och klar. En lärares vardag, kanske?
Fick äta plättar hos mamma och sedan var det till att stressa hem för att hinna handla. Jag hann bara halvvägs innan bilen stannar, mitt på Strandvägen mycket centralt till så att alla som passerade kunde se mig. Bensinen var slut! Otroligt klantigt, men jag skyller på allmän stress. Ringde en vän som snällt nog körde till macken (sedan hon slutat skratta) för att fylla en dunk. Medan hon var där kom en annan hjälte och erbjöd mig bogsering, så snart var både bilen, jag och barnen på väg hemåt igen. Nu har jag i alla fall lärt mig att kolla tankmätaren (hur stressad jag än är) och att det finns en knapp på bensinpumpen som man kan trycka på när man tankat färdigt! Det är ju en helt fantastisk insikt- jag slipper stå och hålla i eländet när det är kallt ute. Man är aldrig för gammal gör att lära sig nya saker.

Efter handling och blöjbyte var det dags för översikt av pannan, som naturligtvis stannat. Skulle aldrig skrivit det där om att den fungerat så bra i min sista blogg! Nu var det bara 15 grader varmt och det kommer att ta tid innan det blir varmt igen. Har rengjort den igen och kan bara hålla tummarna för att den ska hålla oss varma i natt.
Som om det inte vore nog så upptäckte jag att alla blöjorna var slut, så jag får väl hoppas där också att vi inte vaknar i en sjö i morgon bitti. Såna här dagar får mig att undra vad meningen är egentligen, och kommer alltid fram till samma slutsats; man ska känna att man lever, och så här är livet. Lika bra att fatta det.

Lämnade in min fina bil på verkstan som snabbt hade fixat den- det var ’något med tändningen’ och så hade en kabel lossnat. Mekanikern var inte så uttömmande i sitt svar, så jag fick nöja mig med det och får väl veta när räkningen kommer. Så nu när den fått bensin också så ska den väl gå som ett skott igen!? Eller skulle jag inte skrivit det där kanske…