Hunger

Såg att det var rätt länge sedan jag skrev nu så några rader vore väl på sin plats. I morse när jag väckte barnen kvart över sju konstaterade vi glatt att det faktiskt redan börjat ljusna! Jag som längtat så efter ljuset….
Hade värsta ångesten över min ombesikting av bilen som skulle ske i morse, men jag hade oroat mig helt i onödan. Det var över på fem minuter och nu är det ett helt år till nästa gång! Skönt att veta. Då kan jag ägna mig åt att oroa mig för andra saker istället! Eller så försöker jag sluta med det, att oroa mig i förväg alltså.

Helgen som gick var lugn och skön. Kylan var en bra anledning till att inte behöva gå ut och fick istället en del annat gjort. På lördagkväll fick jag trevligt men trött sällskap, såg två bra filmer- bla. ’Såsom i himmelen’ och grät floder fast jag sett den förut (ja, det var medan jag fortfarande var ensam, annars hade jag nog skrämt bort honom) Det är en film som tål att ses många många gånger. På söndag morgon lyckades jag vakna före åtta, läsa några sidor i min bok och sedan somna om! Det var helt underbart och jag var som en ny människa när jag vaknade igen. Känns som jag ligger lite minus på sömnkontot just nu. Det är så mycket som kan göras istället för att sova.
Frans håller på att sluta med flaskan och är så söt att man vill äta upp honom när han gör sina försök att bara få ’lite juice’…..det är svårt att motså hans argument som ’jag är ju liten mamma’….och senare när han ligger i sängen ropar han och säger ’Mamma, jag är så jävla hungrig…’ Då är det svårt att hålla sig för skratt.

God natt!

8 kommentarer

  1. Bettan

    va skönt att du fick sovmorgon, det var dig väl unt. Och vilken ”kul” kommentar ditt barn hade. De små liven säger rent ut vad vi ”vuxna” skulle vilja säga men inte törs…

  2. Nina

    Vill bara ge en liten ros till dig som lärare..förstår inte hur du orkar?!
    Vet hur tufft det är att ”hinna med” alla de där goa stunderna,för att flera år senare gräma sig att man satsade på allt o annat än sig själv och de små liven som man älskar över allt annat!
    Hoppas du har någon tid för dig själv emellanåt!

  3. Carola

    Tack Nina! Rosor kan man aldrig få för många av…ja, ibland frågar jag mig samma sak, men livet är som det är och det är så vitigt att ta till vara på de där små stunderna, de växer ju upp så fort!

  4. Carola

    Ja du, det kanske är mamman själv, eller pappan, eller brorsan eller kompisen…spelar det någon roll tycker du??

  5. Carola

    Tack Bettan för din kommentar! Ja, barn hör ofta det de inte ska höra och tar efter andra, och sedan kan man ta det som man vill, jag tyckte det var ganska oskyldigt….

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.