Rosor och nålar…

Sist jag skrev hade snön vräkt ned minst tre dagar i rad och jag fick en intressant kommentar om det verkligen är jag som skottar eller inte…hmmm….vilket satte tankeverksamheten på prov…vem i hela friden har tid, ork och framförallt lust att hålla koll på vem som skottar snö och var!? Jag har kanske bara missat att man ska hålla reda på det OCKSÅ?? Men av andra kommentarer att döma så är det bara ett fåtal som ägnar sig åt den verksamheten- tack för era vänliga ord!
Det gäller att komma i håg det där med att låta saker rinna av en som på en gås, även om det är svårt alla gånger.

I dag är det Alla hjärtans dag, och inte ens jag blev utan rosor. När jag kom hem efter en skön promenad i den härliga solen som gjorde sig besväret att titta fram, låg där en bukett på kösbordet! Min snälla mamma hade varit förbi för att visa att hon tänker på mig (jo, hon hinner sånt också mellan snöskottningen…) Blev väldigt glad förstås, och ett och annat sms har ramlat in under dagen. Det första kom redan i natt av en mycket speciell person som hittat mig bland alla andra nålar i höstacken!

Nu återstår bara två veckor till sportlovet och när man räknar efter så inser man att vårteminen kommer att gå alldeles för fort! Hur ska man hinna med att lära dem allt de behöver för att gå vidare i livet??! Den tanken gör mig mer stressad än oredan på mitt skrivbord just nu. Ja, nu menar jag inte att jag ska lära dem ALLT för det kan jag inte, men vissa saker ska ju sitta där när de lämnar grundskolan…och inte blir det lättare av att de har så mycket annat i tankarna än just skolan. Nåja, det ska nog ordna sig det också.

Det var ett tag sedan jag skrev något om pannan, eller hur!? Kan rapportera att den fungerat utmärkt och inte svikit mig en enda gång under de kallaste dagarna. Tack och lov, men pelletsen försvinner lika fort som dagarna fram till lovet.
Som vanligt när barnen är hos sin pappa har jag målat något. I dag blev det en vägg i vardagsrummet! Köpte färg till en dörr i hallen men det kändes så trist att börja med allt trist underarbete (som är sååå viktigt, jag vet!) så det fick bli en vägg istället. Tänk vad lite färg kan göra för ett rum, nu när solen tar fram alla skavanker och dammkorn som inte synts lika bra i vintermörket. Verkar som den här vintern ska ta slut i alla fall även om det inte kändes så ett tag……