Stolt

Lördag morgon. Hade sett fram emot att få sova lite längre än vanligt, men av någon outgrundlig anledning så vaknade Axel redan strax efter 06.00 och kunde inte somna om. Har frågat mig varför men får inget vettigt svar. Och på veckorna får jag slita honom ur sängen….får mig att undra om barn har en inbyggd förmåga att känna på sig när mammor vill sova?? Dessutom går det inte luras längre genom att säga att det fortfarande är ’natten’ eftersom det nu blir ljust redan vid halv sju. Måste skaffa mörka gardiner.

Att det är ljust gör mycket för humöret, även om kylan dragit ned det en del. I dag är det bara -6 grader och kanske kan vi äntligen vara ute en stund igen! Om inte annat för att skotta snö och bära in pellets i alla fall. I förrgår när jag kom hem var det bara 15 grader varmt, pannan hade svikit mig igen….rengjorde och försökte få igång den utan större framgång så jag ringde Stefan, min klippa när det gäller pelletsbrännare, och på bara några minuter hade han fixat! Snart spred sig värmen i huset och vi behövde inte frysa längre.

Har under några dagar varit utan tv för att den krånglat (den också!) och det har varit ganska skönt! Barnen har inte ens saknat den och de var tvugna att leka på ett helt annat sätt, istället för att titta bara för att den finns där. Nu fungerar den igen och tyvärr är det bland det första de frågar om på morgnen. Ska begränsa tittandet mer än jag gjort förut, även om det är svårt med det utbud som finns i dag. Annat var det när man själv var liten och klev upp varje lördagmorgon för att titta på de tecknade kortfilmerna på ’Go´morron Sverige’ och nöja sig med det. Nåja, allt var inte bättre förr. Att inte vara tonåring längre är något jag är glad för och inget jag längtar tillbaka till. Att umgås dagligen med dem räcker för att minnas hur jobbigt det var med alla hormoner, tankar och funderingar…kanske tur att man fortfarande minns det och just därför kan förstå hur det är. Vissa dagar dagar får man räkna till tio för att inte hamna på samma nivå som de och stå ut med alla möjliga missnöjesyttringar. När man lyckats med det och får höra att ’jag tycker om dig, men du är bara lite jobbig ibland’….blir jag varm av glädje och vill bara krama om dem.

Frans sitter bredvid mig och underhåller genom att knäppa på gitarren och sjunga om Bamse. Han kan sjunga hela sången om Mamma Mu och är så stolt över det! Som mamma blir man också lite stolt över att man har en sådan intelligent son.
Nu väntar tvätten och städningen!