När barnen är hos pappa försöker jag passa på att hälsa på folk, och sedan kvällarna blivit ljusa och ljumma är det så mycket enklare att ta sig ut. Njuter av att se cyklande barn, asfalt och andra vårtecken. Vissa ser så proffsiga ut när de promenerar med speciella byxor och jacka, pannband och hunden bekvämt färst i midjan! Själv är jag glad att jag har en mp3 som gör promenaden trevligare…
I kväll fick jag en kopp kaffe och en pratstund innan jag var tvungen att ila hem till veckans avsnitt av ’Desperate Housewives’. Inget vårväder i världen kan hålla mig borta från det!

Har lagat soppa med några femteklassare i dag och det var det roligaste de någonsin gjort på hemkunskapen. Att få experimentera med kryddor kan vara nog så spännande och resultatet blev mycket bra. Hoppas många föräldrar blir bjudna på middag någon dag.
Till min stora lycka ledde min förra blogg tilll flera sms i min mobil, och kan man bli annat än glad av ord som ’Godmorgon. Välkommen till en ny underbar måndag’, ’Saknar dig jätte mycket’ och ’Efterom jag just läste i din blogg att du gillar sms så måste jag ju förbarma mig’…Det lönar sig verkligen att blogga i alla fall.

God Natt!

Brukar börja helgmornarna med att läsa nyheterna på nätet medan jag dricker mitt kaffe och äter två veteknäcke med banan- ja, det är jätte gott- jag lovar! Här i byn har det tydligen inte hänt så mycket och jag har sovit tryggt i min säng trots att Sorsele toppar listan på begångna brott, fast det var visst mest ekobrott och de begås väl mest på papperet, eller….
Ute i världen har det hänt betydligt värre saker som dödsfall, krig och tortyr, så man ska inte klaga. Att inte klaga är något jag jobbar hårt på just nu, att leva här och nu och inte oroa mig för morgondagen, men det är inte lätt. Läste en artikel om en undersökning som gjorts att kvinnor skickar sms till personer de tycker om medan män föredrar att ringa. Intressant tycker jag, som ÄLSKAR sms, så på mig stämmer det väldigt bra! Men nu har det varit väldigt tunt på den fronten ett tag och då är det plötsligt inte alls lika kul. Det sista jag fick var en Glad Påsk hälsning i form av en häxa på en kvast och en rolig text….och inte särskilt många har ringt heller. Sa ju att det inte är lätt att inte klaga.

Förra veckan blev jag bjuden på ’sminkparty’ och det var väldigt trevligt! För en som knappt använder mascara var det en upplevelse att få prova rengöring, peeling och dyra krämer. Konstaterade nöjt att man faktiskt kan se pigg och kry ut med lite foundation, rouge och läppglans! Det var en upplevelse som tyvärr inte kommer att hinnas med fler gånger innan man ska på jobb och dagis. Alla som varit ute i solen på ett renskinn under påsken har turen att se bruna och fräscha ut helt naturligt, de lyckostarna. Har också passat på att rensa i förråd och garage medan jag varit ledig, och många säckar åkte i väg till Piraten och Svartliden till min stora lättnad. Mycket återstår men någonstans måste man ju börja.
I morgon är det jobb igen och jag har lagt fram proven i engelska som ska rättas under dagen, och en del planering ska också hinnas med hade jag tänkt för att slippa stressa ihjäl mig redan första veckan efter lovet. Ute blåser det iskallt precis som i går, så vi behöver väl inte ens gå ut eller hur…..

…..konstaterade Frans i går morse och jag tittade förvånat på honom och undrade hur han kunde veta det. Antingen beror det på alla tömda påskägg eller så är han ovanligt intelligent bara.

Det har varit en bra påskhelg med party, dans och skoterkörning. Har umgåtts med trevligt folk som oroligt undrat om allt skulle komma med på bloggen efter helgen, vilket jag lovade dem att det inte skulle. Även om det känns frestande att berätta om tidningsleken, strömlösa bilar, en trött chaufför, dyra underhåll för kycklingar och vem som sov var och hos vem, så ska jag inte göra det…
Det är under den här tiden på året man minns varför man tycker om att bo här uppe. Gröna gräsmattor, tussilago och vistippor i april i all ära men inget slår en dag på resnskinnet i en snögrotta! Då har man plötsligt glömt den långa mörka vintern och ser bara fram emot ljusa sommarnätter istället. Före vi fick påsklov konstaterade vi att det återstår ungefär 35 skoldagar innan terminen är slut, och då får man själv välja om man vill tycka det känns skönt eller stressande. Jag har inte bestämt mig än!?

Funderar mycket nu och är bara glad att Frans vaknar lika tidigt som jag och hjälper mig skingra tankarna lite innan jag måste ta itu med allt som ska göras. I dag skiner solen och termometern visar på -5 grader, klockan är åtta och de enda som ännu passerat är hemtjänstbilarna. Axel sover ännu, Frans dricker juice och nu ska jag dricka kaffe. Ha en bra dag där ute!

Börjar känna mig som ’Kotten’ i barnboken ’Lilla Kotten får besök’. För er som inte läst denna eminenta bok så kan jag berätta att den handlar om en igelkott som är ensam och tänker:

’Det skulle vara roligt om det kom en liten vän. Det är så väldigt tråkigt att bara vara en..’
Mer säger jag inte om det.

Scooby Doo är snart slut och barnen tar ut den sista energin genom att springa runt och väsnas för de vet att de snart ska i säng. Själv är jag för trött för att ens väsnas och ser fram emot att soffan ska bli ledig. Efter den här veckan skulle jag behöva sova hela helgen för att få lite krafter tillbaka. Temavecka i all ära, men visst blir det rörigt när inget är som det brukar. Belöningen kom i dag när alla superduktiga elever redovisade sina nyförvärvade (och redan kända) fakta om samer och nybyggare för en yngre årskull. Tror det var ganska uppskattat av alla som var där. Nästa vecka är allt som vanligt igen,förutom att påsklovet kommer i slutet….
Att vara mamma på jobbet har sina sidor. Niorna har skrivit fackuppsats med en deadline kl.14.00 i dag, fredag. Tonåringar har en tendens att tro att tiden är oändlig och att allt kommer att hinnas även om jag har hälften av jobbet kvar kl.11.30. Mammor är mer realistiska och är i upplösningstillstånd medan tonåringen pillar med trasiga tangenter på tangentbordet och svarar på ett sms. Att behålla lugnet medan klockan tickar är allt annat lätt, och att förbli vänner på vägen är ännu svårare. Kl.13.55 hade han lyckats få ihop sitt arbete och mamman kunde pusta ut. Ännu en prövning var över!

Vi har tjuvstartat påsken lite med påskris på bron, och Frans kan beundra ägg,kycklingar och ägg hur länge som helst när vi passerar, oavsett om vi har bråttom eller inte.
Nu väntar bokläsning och nattning av barn innan de river huset.

Ha det!