Eller är det kanske så att tiden går åt rätt håll nu….mot Våren. Hade inte brytt mig om att ställa om klockan i natt så i morse fick jag glatt se en timme försvinna på bara några sekunder. Fascinerande…

Våren känns annars rätt långt borta när vi under helgen fått mer snö än någon kunde önskat. När allt man vill är att den ska försvinna ser naturen istället till att vi får påfyllning. Tack, men det räcker nu…snälla.

Hade bestämt mig för att verkligen vila den här helgen men som vanligt sprack mina planer när syster och jag bestämde oss för att hjälpa mamma istället med lite ommöblering och annat. Det blev mycket bra och väl hemma igen fick jag en idé om att flytta våra sovrum.  Det blev klart först i dag, och nu är jag sitället så trött så jag skulle kunna somna där jag sitter. Att ha järnbrist är ingen lek….har snart halsat två flaskor Blutsaft och ett paket järntabletter, men piggare kan jag inte säga att jag blivit.

Nåja, denna vecka blir ju ganska kort så det är bara att kämpa på. Känner mig trots trötthet glad och förväntansfull inför allt som väntar i påsk. Det är bra att ha något att se fram emot! Just nu är det mest sängen.

God Natt!

Sista dagen på sportlovet. Har redan börjat tänka på vad vi ska hitta på i morgon, en tankeverksamhet förenad med viss ångest, hoppas jag kommer på något bara.

Det har varit ett bra lov. Har försökt vila så mycket som möjligt men också målat köksstolarna ett andra varv, städat garderoben, fixat till i barnens rum och i hallen. Har insett att jag lär bli kvar i den här lägenheten så det är lika bra att få det så mysigt som möjligt. Gillar verkligen att pyssla här hemma, och nu när solen lyser in på balkongen och ger löften om varmare dagar är det väl dags att höja mysfaktorn där också.

Ett annat vårtecken är ljudet av skotrar. Det är med längtan jag ser dem dra i väg till snögrottor, renskinn, korvgrillning och gemenskap. Ett liv man står utanför när man inte äger en egen…..

Bästa dagen på lovet var torsdag när jag äntligen fick besikta bilen. Åkte i väg till Arvidsjaur med mycket trevligt sällskap och skakiga ben. Att besikta bilen är värre än att gå till läkaren själv. Tyckte besiktningskillen höll på oroväckande länge och hann tänka många mörka tankar. När han till sist sa att allt såg fint ut och jag fick papperet helt UTAN anmärkningar var han tvungen att skratta för jag såg så glad ut. Han visste nog att han räddat min dag! Det var med lätt fot på gaspedalen jag åkte hem igen. Nu känns det som jag fått tillbaka en del av min frihet igen, bilen är lagad och godkänd och står parkeringen, färdig att köras när jag behöver.

Nu ska jag tvätta kläder och sedan blir det till att skicka i väg sonen till Storuman igen. Han verkar inte allt för ledsen över att åka tillbaka dit.

Ha en skön söndag!

Jag kanske skulle bli en bra vampyr just nu, för jag skulle behöva lite påfyllning av blod, eller åtminstone järn. Men det är klart, skulle nog inte gilla livet som vampyr med allt vad det innebär och dessuom är jag ganska mörkrädd, så jag får nog nöja mig med att äta järntabletter och dricka äcklig Blutsaft. Med ett blodvärde på 98 är man allt annat än pigg och rask. Normalt ska man ligga på 130-150, men nu har jag fått en förklaring till varför jag  är yr och ganska deppad, men framförallt aldrig pigg. Nu blir mitt mål att få upp värdena, och att vi går mot ljusare tider kommer säkert att hjälpa till.

I fredags gjorde vi sista arbetsdagen innan Sportlovet, vilket inte kändes helt fel! Mitt lov kommer dock inte att bli särskilt sportigt, det blir mer ett Sovlov…..

Kan aldrig sluta förundras över barn som varje veckodag börjar morgonen med att vägra kliva ur sängen och våndas över att tvingas kliva upp före sju, men så  fort det blir lördag och söndag slår upp ögonen klockan sex och inte vill ligga kvar en sekund?! Finns det någon universell förklaring till detta, tro…? Klockan är bara halv nio och de har redan hunnit med så många saker så det kommer bli svårt att aktivera dem hela dagen. Borde kanske skicka dem till Mora och åka Vasaloppet.

I går fick jag besök av en kär gammal vän som fick en liten Siri för tre månader sedan, som jag fick hålla och lukta lite på. Jisses vad söt hon var! Varför gick den tiden så fort….

Nä, nu ska vi röja i barnens rum som är fullt av Legobitar, pusselbitar, bilar och annat som de roade sig med att kasta ut i går. Återstår att se om de tycker det är lika roligt att plocka upp.

Ha en bra söndag!