Med en månad kvar till valet börjar jag känna lite ångest. Inte så att jag vrider mig i sömnlöshet, men det mal i mina tankar och mitt samvete säger mig att jag borde ta reda på mer om vad politikerna vill, så att mitt val blir rätt och riktigt. För nån soffliggare vill jag inte heller bli, det ligger inte riktigt i min natur. Tog en titt på dokumentet "Sorselelyftet" som fullmäktige tagit. Där står många intressanta saker som man skulle kunna diskutera, om man skulle vilja det. Skulle till exempel vara kul att veta hur man arbetar för att "stimulera inflyttning av unga människor och barnfamiljer"

Inte vet jag, har försökt i min blogg att ta upp saker som engagerar mig och några har kommenterat, vilket jag verkligen uppskattar. Frågan är på vilken nivå man ska lägga sig, är det någon fler som bryr sig om samma saker som jag, eller orkar man inte bry sig? Jag vet inte. Visst kan jag bara skriva om mig och mitt liv, men det blir svårt eftersom engagemanget finns där som en del av mig. Blev glad över reportaget som gjordes av Rapport förra veckan om våra flyktingar, där det faktiskt kom fram att en del saker inte är så bra som vissa velat framställa det. Om det så inte är "disco varje kväll här" må vara hänt, men praktikplatser och en meningsfull tillvaro är väl inte för mycket begärt. Tycker jag.

I går hade jag en kille som inte kunde somna, hur han än försökte. Han vred och vände sig, och i morse vaknade han tidigare än han någonsin brukar. Han skulle börja skolan i dag- spännande! Tyckte nyss jag följde med äldsta sonen på första skoldan och nu börjar han andra året på gymnasiet i morgon……han ville inte att mamma skulle följa med den här gången.

Nu sänker sig mörkret utanför fönstret och det är bara att inse att dagen är slut. Killarna sover och snart en trött mamma också. God natt!

När man jobbar med människor får man vara beredd att gå igenom hela registret av känslor man har i kroppen. I dag har jag skrattat mycket men innan dagen var slut ville jag helst gråta. Det är inte första gången jag tänkt tanken att antingen så måste jag ändra min människosyn eller så måste jag ställa mig på en fabrik och jobba med döda ting istället. Att byta jobb ger en insyn i en värld andra inte vet mycket om, såklart och det kan man inte begära heller. Vad man däremot bör kunna begära av styrande politiker och tjänstemän är att de vet hur verkligeheten ser ut. Eller åtminstone brydde sig om att ta reda på hur den ser ut.

Jag tycker det är jätte bra att vårt mottagande av ensamkommande ungdomar diskuteras och att många får komma till tals. Det vi ska komma ihåg är att de som kommer hit och bor på någon av institutionerna har många som kan prata med dem, umgås med dem, stötta dem, ta med dem på aktiviteter, kämpa för dem och hjälpa dem med studier och annat viktigt i livet. Personalen gör säkert ett jätte bra jobb, det tvivlar jag inte på.

Vad som glöms bort i sammanhanget är att vi i kommunen tagit emot kvotflyktingar också. I ett radioreportage på P4 säger kommunchefen att det var ett medvetet val att ta hit dessa människor- för att de skulle säkra platserna efter de som kommer att gå i pension. Det är bra underligt att kommunen som är en sådan stor arbetsgivare inte ställt upp med praktikplatser ens.  Alla vet hur viktigt det är att ha ett jobb, en vettig sysselsättning för att må bra, oavsett vilket land man kommer ifrån. Varför skulle de vilja bo kvar här när de inte får det ?

Det är en väldig skillnad på att ta emot och ta hand om flyktingar. Hur många av dessa har kontaktpersoner, stödfamiljer, arbetskamrater, vänner som kan strida för dem? Vem ska hjälpa deras barn med läxorna och vilket stöd får de när livet i det nya landet känns tungt? Jag saknar verkligen en politiker som istället för att ständigt slå ifrån sig kritik rakryggat kan säga : "Jag är beredd att lyssna och ta till mig det som är fel, rätta till det som felas och lära mig något av det" Finns den personen i verkligeheten? Jag undrar……..

Har klurat en del på vad nästa blogg skulle kunna handla om innan jag satte mig ned för att skriva. Önskar jag hade en bra bild att lägga till, det har jag egentligen men är inte säker på hur uppskattat det skulle vara av de inblandade på bilderna om jag lade ut dom på en blogg. Så jag låter bli.

Istället ska jag försöka skriva några rader. Har följt debatten som uppstått på vk.se angående kommunens planer på att erbjuda ryssar jobb här i Sorsele, med stort intresse och med många egna tankar. Det finns mycket att säga om detta men det är så lätt att verka nedlåtande eller missunnsam, som att skriva "jag har inget emot ryssar, men……" eller "ska de komma hit och ta våra jobb så är det bara att flytta……" Så det tänker jag inte göra, men visst finns de här åsikterna bland många vilket är helt förståeligt. När någons sambo inte får en fast anställning så barnfamiljen inte kan köpa hus på orten eller när företaget med femton anställda läggs ned och många vänner förlorar sina jobb är det lätt att tänka så. Jag tänker främst som jag alltid tänkt; det här är människor som förmodligen inte kommer från de bästa levnadsvillkoren som av några "höjdare" från ett bra land som Sverige får löften om jobb, ett bättre liv.

Som mamma skulle jag inte tveka. Skulle jag kunna ge mina barn ett bättre liv skulle jag gripa efter varje halmstrå jag kunde hitta och tacka ja! Faran i detta är just att de som beslutat om detta inte är medvetna om att de väcker hopp och drömmar hos dessa människor. Drömmar som kanske inte alls blir sanna. Hur många av dessa har de kompetenser vi behöver, var ska de jobba, var ska deras barn gå skolan och vem ska lära dem svenska? Hur ska de små få plats i den redan fulla barnomsorgen? Vad jag menar är att vi måste komma i håg att dettta är människor det handlar om. Människor som du och jag. Se till att de där jobben verkligen finns, att ni anställer pesonal som kan undervisa dem och ge deras barn en bra omsorg. FÖRE ni tar hit dem. Gör inte samma misstag som ni gjort med många av våra flyktingar. Hur många av dessa har fått jobb i kommunen? Vad är skillnaden i att komma från Ryssland eller Iran?

Kanske är jag ute på djupt vatten nu, men det här är bara några av de tankar jag har kring detta. Tycker det är jätte bra att många engagerar sig men jag saknar åsikter och svar från de som faktiskt tagit detta beslut. Läser de inte VK på nätet, bryr de sig inte om vad folk tycker och tänker eller skiter de bara i det??? Skulle kunna skriva metervis om mina tankar men då är det risk att jag dränker er som orkat läsa så här långt redan, så jag avstår. Hösten är lång och många bloggar lär det bli. Ha en bra kväll där ute.