Vardagshjältar

Av en ren slump slog jag på tvn i dag och blev sittandes vid reprisen av veckans Uppdrag Granskning, som handlade om hur dementsjuka låses in på sina rum och ingen personal fanns på avdelningen nattetid. Inte en värdig tillvaro för de gamla, långt ifrån och en kvinna hade fått nog. Undersköterskan Elisabeth Marklund är min hjältinna!! Hon jobbade på avdelningen och såg dessa människor fara illa, slog näven i bordet och gick till Fullmäktige för att få politkerna att förstå hur verkligheten såg ut just där. Påläst, engagerad och verbal fick hon dem att lyssna. Vad som sedan hände var ingenting……

Ett år senare kommer Herr Josefsson från Sveriges Television, och vips finns det pengar till 15 nya tjänster i älderomsorgen. Heja!!

Tack vare "en helt vanlig undersköterka" får de gamla i Piteå förmodligen en lite bättre vård i sina sista år i livet, även om det behövdes lite hjälp från TV. Elisabeth måtte vara nöjd med sig själv, att hon vågade.

Såna människor borde det finnas fler av i världen, inte minst bland våra kommunala politiker. Att våga se verkligheten, ta den till sig och sedan göra något åt den. Är det inte därför man blir politiker?? Det trodde jag i alla fall. Trodde även att jag bestämt mig för vem jag ska rösta på nästa söndag men efter senaste duellen i Radio Västerbotten började jag tvivla igen. I min förra blogg gjorde jag ett tappert försök att bjuda in förtroendevalda och tjänstemän till oss som jobbar med svenskundervisningen bland våra flyktingar. En politiker skrev en kommentar, som jag svarade på och sedan blev det tyst. Och någon kö till SFI har det inte heller varit.

I radioreportaget betonade alla partier hur viktigt det är att lära sig svenska- jag håller med till hundra procent. Men för att göra det behöver man RESURSER. Nu vill ledningen istället för att anställa fler lärare på heltid att vi som redan  jobbar går upp i tid. Detta innebär mindre tid för planering, efterarbete, vi får fler grupper och det här med individanpassad undervisning kan vi glömma. Än en gång tänker man kvantitet istället för kvalitet. Välkommen till verkligheten, än en gång.

Nu ska jag ägna mig åt en annan del av livet. Vi ses där ute!