Så har första snön kommit till Sorsele och vi kan se fram emot ännu en lång vinter. Att det är lättare att få i väg två barn till dagis och skolan på vår och sommar kan nog alla föräldrar hålla med om. Istället för att sticka in foten i en foppa- toffel och sedan dra ska man nu knöla in sig i en overall och rätta till de besvärliga vantarna. Sedan ska man vänta på att mamma har skrapat alla rutor på bilen istället för att ta cykeln och bara cykla i väg. Det är härligt med omväxling!

Axel har blivit sju år i helgen och tappat ännu en tand så nu är han en stor kille som gör sina läxor, bygger legoborgar enligt beskrivningen helt själv och reflekterar över livet på ett underbart sätt. I går undrade han vad mina elever i skolan heter och när jag berättade sa han "Det låter som namn på de som kommer från ett land där man är brun" Jag log och höll med honom, när lillebror glatt konstaterade att "vi inte är bruna utan ganska vita"……visst är det så. Alla mina elever är inte "bruna" men alla kommer från ett annat land och alla försöker skapa ett nytt liv här.

Tittade på en film tillsammans i klassen som handlar om Halim från Marocko och hans sökande efter identitet, och alla var rörande överens om att det var en de bästa filmer vi sett. Rekommenderar den varmt! Den väckte många tankar och diskussionerna efter blev väldigt bra- Var är egentligen hemma? frågar sig huvudpersonen och kommer fram till att hemma är inuti. Du har kvar ditt språk, dina minnen, din barndom, ditt förra liv, oavsett var du hamnar i världen. Att sedan försöka lära dig ett nytt språk fast dina tankar finns hos barnen som blev kvar där borta, fast du inte kan förstå varför din man inte får komma hit eller varför ditt ärende försenas av att du fått fel blankett från myndigheten som ska "hjälpa" dig. Att du blir sjuk av oro för att du inte får svar på dina frågor du har. Men de här människorna gör det. De försöker lära sig svenska språket och det svenska samhället. De kommer till skolan varje dag, och jag tycker de gör det förbannat bra!!

Bjöd in Stefan som visade oss hur man utför HLR på en docka och sedan fick alla prova, under stor förlägenhet och med viss prestationsångest- men alla försökte. En morgon dök min storasyster upp med en korg under armen, där hon förvarade deras husdjur . Det blev en bra lektion och ett bra möte med en annan Sorselebo än mig och de andra lärarna. Katiza sa när vi gick på rast "Nu jag känner Carolas syster också" . Svårare än så behöver inte kontakten vara. Blev så glad när en mamma som besökt ett föräldramöte på skolan ville prata med mig när vi möttes på ICA och berätta hur upprörd hon var över att de flyktingföräldrar som bjudits in inte fick en tolk?! Hur ska de fatta vad läraren säger, Carola?? Och pappan som har sitt barn i samma klass som mitt, vem har frågat honom vems pappa han är…..

Förmodligen ingen före dig, och han har snart bott här i två år, svarade jag. Jag tycker det var positivt att en mamma som inte jobbar med flyktingarna dagligen reagerade som hon gjorde, som en medmänniska.

Nåja, nu har jag skrivit många rader än en gång om det som engagerar mig och kanske får jag fler att reagera, vad vet jag. Nu väntar soffan och tvn och en ny vecka i morgon! Ha det bra där ute.

Att stå framme vid en tavla och försöka förklara ett ord som orolig kan visa sig vara svårare än man kan tro. Rolig kan alla vara, men när man inte är det är man då…..

Orolig?

Att kunna sätta namn på sina känslor är viktigt, att kunna förklara hur man mår och vad man känner om någon frågar. Att veta vad ett blodprov är eller vad sköterskan vill när hon ber en lämna urinprov, kan också vara viktigt. Eller att veta var barnmorskan jobbar och vad hon jobbar med när man fått en tid hos henne. Listan kan göras lååååång. Därför kom dagen att handla just om dessa saker och i morgon fortsätter vi på samma tema. Säkert kommer jag att lära mig mycket nytt själv av våra sjukvårdsutbildade elever.

Helgen har tillbringats hemma med renovering av källare och nu kan man inte förstå att det är samma rum som som när vi köpte huset! Har äntligen fått min arbets- och pysselhörna där jag kan strö ut mina papper och saker utan att behöva städa undan allt för att vi ska äta middag. Underbart! Barnen har sitt lego som de kan leka med på den varma mattan och den storebror får vara ifred där när alla somnat. Kunde inte bli bättre.

När jag skulle handla på ICA i dag blev jag stoppad av en mycket trevlig och glad reporter som ville att jag skulle beskriva en typisk Sorselebo framför en tv- kamera. Tror jag sa något i stil med "trevlig, glad och öppen" när han förväntansfullt tillägger "och"…..generös! Då fattade jag vad han var ute efter. Han ville få fram att vi i Sorsele är så generösa när det gäller att samla in pengar till Världens Barn, naturligtvis. Då önskade jag att jag inte sagt någonting, för de kommer inte få ett öre av mig. Jag undrar vad som är viktigast- att vinna eller att faktiskt göra en insats för barn som behöver det?!

Det gnälls över att "våra flyktingar" i Sorsele har så dåligt klädda barn- men se då till att ge dem ett par vinterskor eller en varm overall om du har istället! Så ser du att hjälpen kommer fram och dina gamla kläder kommer till användning. Det finns mycket man kan göra för att hjälpa andra, och den här kommunen har ju tagit emot många barn från andra delar av världen som kan behöva stödet här och nu. Menar naturligtvis inte att man INTE ska stödja insamlingen, men de här tankarna är mina.

Sov Gott!