Söta Tankar?

Vid ett besök i stora staden Umeå förra veckan kunde jag inte motstå denna underbara bok! Att bara titta i den gör mig glad, och när man sedan hittar ordpsråk som:

"Bättre rådlös än tårtlös" och

"Lagom är bäst! (bullshit)"

gör inte förtjusningen mindre…….

I dag skiner solen på ett vintervitt Sorsele och här slipper vi ringa en firma som kommer och sprutar konstgjord snö på våra granar för att få den där julkänslan alla vill ha, oavsett var i Sverige vi bor. Såg ett reportage om detta på nyheterna och tänkte glatt att det problemet har vi inte här i alla fall. Här gnistrar snön hänförande vackert och termometern visar på -18 grader. 

I går när jag handlade på en av våra affärer i byn pratade jag med en kvinna som sa att hon följer min blogg med stort intresse och tycker att det jag skriver om våra flyktingar är bra. Hon sa även blygsamt att hon själv försöker göra det lilla hon kan genom att visa hur en tvättmaskin fungerar eller bjuda på en bit bröd när hon bakat. Det gjorde mig väldigt glad och sa att vi alla måste göra det vi kan, och även om vi tycker det är lite kan det vara väldigt stort i deras värld.

Frågan om någon tänkt på våra nya invånare som råkar bo på Sorselegården när man bestämde att dagis ska flyttas till Blåhakevägen är intressant. Som det är nu har vi flyktingar som kommer direkt från varma Somalia och från Asien där klimatet är varmt och fuktigt. Minst två av mammorna i gruppen har fått astma och att tro att det inte är en svår omställning till kylan i norrland är bara dumt. När mina elever säger att de tycker det är svårt att lämna barnen och hämta dem på dagis och fritids förstår jag dem! Jag har en bil som är varm efter en natt i motorvärmaren, och det är jag tacksam för.  Det har inte de.

Allting går, det vet jag men när man inte orkar med vardagen måste det finnas hjälp att få. Att få ventilera sina tankar med någon på sitt språk, att få ge uttryck för sin sorg och saknad och oro borde vara en mänsklig rättighet. Jag kan inte göra mer än lyssna och försöka förstå, jag kan torka tårar och försöka stärka deras självkänsla genom att få dem att tänka på vad de faktiskt klarat av i livet och vad de är duktiga på. Brukar be dem skriva dagbok, vilket visat sig vara bra, men hur gör man det när man aldrig lärt sig skriva på sitt modersmål…..?

Funderar mycket på vad man ska skriva, säga och tycka. Är det okej att tycka vad som helst? Får man vara kritisk och säga hur man upplever situationer eller ska man hålla skenet uppe och hålla med alla som säger "Det är bra" när någon frågar?

Jag vet faktiskt inte. Nu ska jag ta itu med dagens problem- ska jag baka något och i såna fall vad?? Ha en bra dag där ute.