Och???

Av , , 12 kommentarer 18

Det blev lite långtråkigt och ensamt under korkeken och blommorna luktar inte så gott längre, så jag har klivit upp och börjat blicka ut över vidderna. Kanske finns det något annat där borta i horisonten….? Ibland måste man tänka utanför gränserna och fråga sig själv om det här är vad jag vill. Låter kanske lite djupt men den här tiden har bara bekräftat de tankar jag haft tidigare och uttryckt i mina tidigare blogginlägg. Att jobba med människor kräver ett visst engagemang och när man känner att det kanske är FEL att engagera sig måste man tänka efter.

I dag har varit en av de bästa på jobbet och jag vet att jag gör skillnad för dessa människor. Att få dem att förstå skillnader i språket, höra skillnaderna i uttalet, förklara så att de förstår orden och få dem motiverade till att fortsätta komma till skolan trots att tillvaron är jobbig tycker jag är en bra känsla. Det är det som får mig att vilja fortsätta med det jag gör.

Att andra sedan tror att lösningen på problemen är att hämta upp barnen med bussar och ordna aktiviteter efter skolan i stället för att se till att föräldrarna mår bra, så att barnen VILL gå hem istället för att leka i snödrivan tills Gulan öppnar är en annan sak. Att det inte finns en beredskap för människor i akuta situationer och att inte bli tagen på allvar av de som borde lyssna är en annan sak. Sådana gånger är det tur att det finns människor med skinn på näsan och ett stort hjärta som kan ställa saker till rätta. Att blunda för saker som händer ligger inte i min natur, men för att överleva kanske man måste göra det……? Jag vet verkligen inte.

Ute är det svidande kallt men ljuset kommer lite tidigare och försvinner lite senare. Solen värmer inte mycket ännu och ännu ett tag får vi fortsätta gömma benen i täckbyxor och händerna i vantar medan vi väntar på våren.

 

12 kommentarer

Jisses Amalia!

Av , , 2 kommentarer 21

Insåg att det är evigheters evigheter sedan jag skrivit här och har inte ens varit inne för att kolla eventuella kommentarer! Till min fasa hittade jag en i min inkorg från en nöjd läsare som önskade mig och min familj en god jul…….det var så dags nu, men tack detsamma!

Jul och nyår är över liksom första arbetsveckan. Känns bra att vara tillbaka i vardagen tycker både jag och mina elever. När jag stod där framme i klassrummet en dag slogs jag plötsligt av vilken makt jag har! Här sitter 12 individer som lyssnar på allt jag säger och antecknar allt jag säger. Utan att veta om det är rätt eller fel. Jisses! Men jag antar att det handlar om tillit. Om man är lärare så säger man sanningen, man kan det där med grammatik och uttal och man är där för att lära dem ett nytt språk. Men visst är det speciellt att bli lyssnad på och tagen på största allvar.

Det är med viss stolthet jag har låtit två av mina elever göra första delen av alla test de måste göra innan de blir utskrivna från SFI, del B av D. Båda har varit i Sverige ungefär ett år och hade knappt några fel. Man blir glad av sånt. Glad blir man också när en av eleverna berättar att han hittat min blogg här på VK och läser den med stort intresse. I dag frågade han mig om jag kan cykla? Hmmmm…..ja, det kan jag väl tyckte jag. Hurså? Då hade han läst min presentation här på bloggen och menade mitt första minne, när jag lärde mig cykla och slog i knät så jag fortfarande har ärr efter den färden. Vi skrattade gott båda två och nu funderar han på att själv börja blogga. Det hoppas jag verkligen han gör, för den killen har en historia att berätta.

Att jag jobbar med det jag gör leder till många retfulla kommentarer från människor i min närhet, som att det gärna ska stå en svensk flagga på köksbordet eller att det måste vara den lättaste saken i världen att lära andra svenska "Det är väl bara att peka på sakerna och säga vad de heter". Bjuder inte tillbaka genom att bli upprörd utan svarar bara med att det snart kommer att stå en flagga från Eritrea eller Sri Lanka på bordet eller så får de bara mat från Afrika nästa gång det vankas middag här.

Nu ligger ett helt år framför oss med helt orörda dagar att fylla. Tanken svindlar! Är full av förhoppningar om att detta ska bli ett bra år för alla. I kommunen får vi nya politiker, nytt kommunalråd, nya organisationer både här och där. Kan väl inte bli annat än bra, eller……?

Sköt om er till nästa gång vi hörs eller ses.

 

2 kommentarer