Och???

Det blev lite långtråkigt och ensamt under korkeken och blommorna luktar inte så gott längre, så jag har klivit upp och börjat blicka ut över vidderna. Kanske finns det något annat där borta i horisonten….? Ibland måste man tänka utanför gränserna och fråga sig själv om det här är vad jag vill. Låter kanske lite djupt men den här tiden har bara bekräftat de tankar jag haft tidigare och uttryckt i mina tidigare blogginlägg. Att jobba med människor kräver ett visst engagemang och när man känner att det kanske är FEL att engagera sig måste man tänka efter.

I dag har varit en av de bästa på jobbet och jag vet att jag gör skillnad för dessa människor. Att få dem att förstå skillnader i språket, höra skillnaderna i uttalet, förklara så att de förstår orden och få dem motiverade till att fortsätta komma till skolan trots att tillvaron är jobbig tycker jag är en bra känsla. Det är det som får mig att vilja fortsätta med det jag gör.

Att andra sedan tror att lösningen på problemen är att hämta upp barnen med bussar och ordna aktiviteter efter skolan i stället för att se till att föräldrarna mår bra, så att barnen VILL gå hem istället för att leka i snödrivan tills Gulan öppnar är en annan sak. Att det inte finns en beredskap för människor i akuta situationer och att inte bli tagen på allvar av de som borde lyssna är en annan sak. Sådana gånger är det tur att det finns människor med skinn på näsan och ett stort hjärta som kan ställa saker till rätta. Att blunda för saker som händer ligger inte i min natur, men för att överleva kanske man måste göra det……? Jag vet verkligen inte.

Ute är det svidande kallt men ljuset kommer lite tidigare och försvinner lite senare. Solen värmer inte mycket ännu och ännu ett tag får vi fortsätta gömma benen i täckbyxor och händerna i vantar medan vi väntar på våren.