I dag var det någon som tyckte att jag skulle skriva ett nytt blogginlägg snart och även om jag slits mellan valet att skriva eller låta bli, så får det bli några rader till.

Har funderat mycket på detta med bloggandet och vad syftet faktiskt är med mitt skrivande- jag kom fram till att det är ett sätt för mig att spegla den vardag jag lever i. Jag tycker om när människor frågar mig saker och uttrycker sina tankar och funderingar i kommentarer här eller i mötet med mig. Det som gör mig ledsen är att MÅNGA tjänstemän ser min blogg som ett problem, men det kan man inte säga direkt till mig, det ska helst tas upp inför mina kollegor i något konstigt försök att få mig i underläge- att be mig sluta vore att gå över gränsen för vad som är rätt och riktigt så istället går man som katten kring het gröt.

Vi blir tillsagda att vi måste "prata väl om vår verksamhet" och inte kritisera. Vad jag skulle vilja få alla att förstå är att så länge man inte erkänner problemen så behöver man inte göra något åt dom. Om det finns NÅGON som på fullaste allvar tror att jag skriver för att jag VILL att det inte ska fungera, för att jag VILL tala illa om andra så kan jag bara säga att ni har fel. Är innerligt trött på att höra att man "gnäller" och pratar illa om ALL verksamhet som har med flyktingmottagandet att göra. Jag kommer i kontakt med vissa och de som vet vilka de är kan ju ta åt sig av det jag skriver, resten behöver inte det och jag hoppas ni själva vet vilka ni är.

Jag står för att jag tycker att vi ska ha utbildad personal och att de som behöver hjälp i vardagen av handläggare och andra ska behandlas rättvist . Det känns en aning löjligt att vi ska lära flyktingarna att "livet är orättvist." Jag tror de har upptäckt det helt själva genom de livsöden de gått igenom…….

Jag vägrar ta på mig någon slags skuld för att jag bryr mig och lyssnar när de behöver prata- om det sedan är för att "söka sympati" hos mig eller andra struntar jag fullständigt i. Jag vägrar också att ta på mig all skulld för vad folk "pratar om på byn" som man uttrycker sig. Om man tog pratet på allvar och förstod att detta inte är något som BARA kommer från mig eller den verksamhet jag jobbar i, vi är inte de enda som kommer i kontakt med de här människorna och ser vad som fattas!!

Det är lätt att ta på sig skulden och tänka att det är jag som gör fel, tänker fel och handlar fel. Jag har blivit tillsagd att gå den "rätta vägen" när jag vill hjälpa så vi genomgick en lång och omfattande utredning innan vi blev godkända som stödfamilj till en ensam mamma från ett annat land. Jag anmäler missförhållanden till sociala och jag tar upp problemen med alla möjliga ansvariga. Om jag såg att det blev förändringar till det bättre skulle jag inte ha några problem att släppa saker. Istället får jag skylla mig själv som mår dåligt. Det må vara så, men jag tycker det är sorgligt.

Ha det bra där ute!

Alla har vi olika sätt att klara svårigheter i livet. Mitt sätt har varit att alltid försöka göra mitt bästa, kämpa på och tänka positivt. Det har alltid fungerat innan, i alla fall till en viss gräns men den här gången var jag tvungen att dra i bromsen innan jag ramlade över kanten. Ett läkarbesök resulterade i två veckors sjukskrivning. Att få sänka garden och erkänna sig besegrad var både skönt och skrämmande, då jag aldrig förut varit sjukskriven från mitt arbete. Att det var en läkare som sa åt mig att gå hem och vila hjälpte, för själv hade jag inte gjort det.

Har skrivit detta förut men det tål att upprepas; att jobba med människor kräver mycket och ger mycket tillbaka. Jag saknar mina elever och de arbetsuppgifter jag har, men kaoset som finns runtomkring suger musten ur mig och hur gärna jag än vill kan jag inte stänga av och tänka att det inte är mitt problem. Jag vet att jag inte är ensam om att känna så här, och just därför skriver jag om det här. Mitt förra blogginlägg lästes av många till min stora glädje och jag tänker fortsätta skriva tills någon faktiskt reagerar.

Vi har tagit emot flyktingar sedan 1987 i Sorsele Kommun, och ledningens föklaring till att det är turbulent nu är att det måste få ta tid innan omorganistaionen är klar, men sedan kommer det att fungera bättre. Om man hade haft en plan att utgå ifrån från första början hade vi kanske sluppit få flyktingar som ska bli beroende av andra- för att kunna få rätt bostadsbidrag, rätt hjälp med studiemedel och annat som hjälper till att få vardagen att fungera bör man få hjälp av någon som KAN de här sakerna. Om jag behövde hjälp från sociala hoppas jag vid gudarna att den jag vänder mig till har socionomutbildning…….

Jag är inte ute efter att smutskasta någon, det är modigt att anta såna här arbetsuppgifter utan erfarenhet eller utbildning men jag tycker att det speglar människosynen som finns hos ledande personer i kommunen. Hur noga är det egentligen, handen på hjärtat, kommunalråd, tjänstemän och politiker, hur våra flyktingar mår…….?

Lyckliga slut i filmer vill vi alla ha. Jag inser att de underbara människor jag lärt känna från hela världen kommer att lämna Sorsele, hur vackert de än tycker att det är och hur trevliga människor än är här, för de vill precis som du och jag ha ett jobb, en meningsfull fritid, en vettig utbildning och inte vara beroende av andra. Detta verkar just nu allt för långt borta för de flesta, och jag ställer in mig på att ta farväl av många.

Ha det bra där ute!