Tiden går allt för fort och jag har inte skrivit på länge. Till mångas stora lycka, kanske, men det är liksom svårt att låta bli. Efter de senaste inläggen har jag fått många reaktioner från människor som läst min blogg och telefonsamtal från personer som vill säga att jag har rätt i mycket av vad jag skriver, att de själva har upplevt det jag beskriver. Mycket har hänt i mitt liv och jag har förstått att jag behöver stanna upp och fundera. Har alltid haft tron att allt som händer har en mening, även om det ibland är väldigt svårt att hitta den.
Jag vet nu att i Sorsele är jag en person som kan göra skillnad i tillvaron för vissa. Jag vet att det jobb jag har är viktigt och att det jag gör är bra. Det jag får tillbaka en värme och glada leenden som gör att jag vill gå till jobbet varje morgon. Får förtroenden och vänner jag inte skulle fått om jag inte jobbat där jag gör och jag är väldigt glad för att jag fått göra detta, oavsett vad som händer i framtiden. Tycker fortfarande det är fel att blunda för problemen men tänker samtidigt att det som är fel kommer att komma fram en dag, kanske av andra än mig. De som tar besluten borde vara skyldiga att följa upp konsekvenserna, det är min åsikt och den står jag för.
Äldsta sonen har fyllt arton och den yngsta fem. Tyckte det var nyss de tog sina första steg!? Plötsligt behöver jag inte övningsköra längre och inte kan jag hjälpa till med att hålla reda på hur mycket pengar som finns på hans konto. Men tvätta hans kläder och glädjas över att han kommer hem ibland kan jag fortfarande. Femåringen kan jag fortfarande lämna på dagis och veta att han utvecklas men ändå är så liten att jag orkar bära honom nedför trappan på morgonen när han är trött.
En promenad i kalla vårvindar eller en cykeltur på en röd cykel kan få en att tänka att livet är bra härligt ändå……
Ha det bra där ute!
Senaste kommentarerna