Tårar och skratt

Klev upp extra tidigt i morse för att skriva ett nytt inlägg, och när jag skulle spara det jag skrivit vägrade datorn göra som jag ville! Allt försvann och jag försvann till jobbet med en känsla av otillfredsställelse. Nu gör jag ett nytt försök. Bra va?!

Den första veckan med jobb har varit både rolig och tröttande så det känns bra med fredag. I det här yrket har man inte tid att tänka så mycket på sitt eget liv och sina egna bekymmer eftersom man måste ge så mycket av sig själv och vara så fokuserad, och det är precis vad jag har behövt.

Mötte en morgon en mamma i grinden vid dagis som undrade om hon fick krama mig, vilket hon gärna fick och där stod vi med tårfyllda ögon och log mot varandra. Ibland behöver man inte säga så mycket, och den kramen värmde mig hela dagen. En kväll besökte jag en god vän som lyssnade när jag berättade vad som hände oss för tre veckor sedan medan kaffet i kopparna kallnade och tårarna rann på oss båda. Det var en bra kväll.

I går fick vi titta på de nya dagislokalerna som kommunen byggt och kramade då om en annan mamma som nyss förlorat sin pappa men ändå lyckades få mig att vrida mig av skratt resten av kvällen. Vi konstaterade båda att livet är så här- skratt och gråt avlöser varandra vare sig man vill eller inte.

Andra samtalsämnen den kvällen var hur olika sätt nätet kan användas på- medan de flesta har en användare på Facebook nöjer sig andra med att titta igenom Blocket i jakt på saker man aldrig köper eller att resa i fantasin med hjälp av kartorna på hitta.se eller google. Vi kom på en helt ny användning av byns ena anslagstavla som jag verkligen ser fram emot! Istället för statusuppdateringar på FB kommer det att sättas upp lappar med vad som händer i någons liv, en saftblandare talar om när det kommit upp en ny lapp och man kommer även att kunna "gilla". Det kommer att bli en bra anledning till en promenad varje kväll för mig i alla fall.

Vidare avhandlades ämnen som Allers, tuttar, nuddissystemet och de nya fina gungorna på gården. Till slut ville dagispersonalen gå hem och vi blev mer eller mindre ombedda att också göra det. Jag hade vid det laget ont i huvudet av allt skrattande. Så borde alla föräldramöten vara.

Ta hand om varandra där ute, och glöm inte att en kram kan betyda mycket!

4 kommentarer

  1. Ragnvi Sorsén

    en kommentar till det där med datorer. Jags kulle ha ett föredrag på engelska och satte mig ner för att skriva ett manus. Höll på länge och hade en sida full när jag lyckades trycka på en knapp och allt försvann ur min åsyn.Började suckande om igen och var nästan klar när Maria kom hem från skolan och undrade varför jag satt och var arg. Förklarade saken och hon kom fram och visade mig ”ångraknappen”. Vips var allt tillbaks igen.Den gången var det handhavandefel.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>