Tack och hej!

Jag tog en lång promenad i morse och alla som gör det ibland vet att det kan vara ett bra sätt att rensa tankarna på. Tankar som snurrar i mitt huvud så fort jag slår upp ögonen och gör det svårt att somna om igen.

Jag insåg att det jag skriver i min blogg inte gör någon skillnad. Att någon gillar det jag skriver hjälper inte mycket, visst är det roligt att få beröm men som jag sagt förut så valde jag att börja blogga för att jag tyckte det fanns viktiga saker att ta upp. Mitt liv har de senaste åren handlat om undervisning av flyktingbarn, ungdomar och vuxna. Jag har sett mycket som upprört mig och jag har fått mycket tillbaka av de människor jag träffat. Jag hoppas jag gjort något intryck på några av dem, för jag glömmer dem aldrig.

Min mamma och pappa lärde mig att bry sig om andra är viktigt, och att alltid göra sitt bästa. Jag kämpar just nu med mig själv och slits mellan mina ideal och andras. Det lutar åt att mina förlorar. Ibland måste man fråga sig vad som är viktigast i livet.

Att blogga tar för mycket av min energi och jag får inget tillbaka. Därför har jag bestämt mig för att sluta blogga här på vk.se och istället driva min egen blogg, som kommer att handla om världsliga saker som inredning, mat och bak och livet i stort. Saker som jag tycker om och förhoppningsvis andra också kan gilla.

MEN innan jag tackar för mig vill jag bara säga:

NI politiker och tjänstemän som sitter och pratar skit om mig på era privata fester, sammanträden eller i fikarummet är varmt välkomna att ta kontakt med mig och säga vad det är ni retar er på med mitt bloggande! Är det att jag har fel i allt jag skriver eller har jag kanske för mycket rätt? Skulle vara mycket roligt att höra från er. Ni vet ju vad jag heter, var jag bor och var jag jobbar så det borde inte vara några större problem.

JAG står för att jag tycker det är åt skogen att våra kvotflyktingar får tre timmars undervisning per dag och sedan ska gå hem till en lägenhet där de inte träffar en människa att prata med. Det är inte särskilt konstigt att det tar tid att lära sig svenska när man aldrig får använda språket.

JAG tycker det är åt skogen att min kollega slutar. En kollega som delat ut så många kramar och så mycket värme, fått så många att skratta mitt i eländet. Egenskaper som inte värderas så högt som de borde, och nu får någon annan ta del av hennes underbara personlighet. 

JAG tycker det Är åt skogen att man säger upp avtalet med ABF, som stod för en viktig del i integreringen och ersätter det med ingenting. 

JAG skulle kunna göra listan lång, men jag slutar där. Nu ska jag bli en i mängden, en som inte behöver bry sig, för det gör säkert någon annan. Om du har lust kan du fortsätta följa mig på:

http://lolasblogg-lolasblogg.blogspot.com/

Tack för den här tiden och ta hand om varandra där ute!

13 kommentarer

  1. Lena S

    Tråkigt att du slutar blogga om något så otrolgt viktigt. Men jag förstår dig!
    Jag är ju kollegan som inte orkar mer, trots att jag vet att jag gjort ett mycket bra jobb på alla fronter. Till slut inser jag dock att jag måste rädda mig själv. Den som inte sett verkligheten där SFI befinner sig intryckt i en källarlokal, kan inte heller förstå den. Därför hoppas jag att beslutsfattarna tar och besöker ”verkligheten”.

  2. Carola Persson

    Svar till Lena S (2011-10-05 19:04)
    Jag känner precis som du, nu gäller det att rädda sig själv. Du ska gå med högt huvud och veta att du gjort ett mycket bra jobb. Att beslutsfattarna skulle hitta ned till källaren har jag väldigt svårt att tro och tänker inte ens hoppas på det längre.

  3. Ylva Holmgren

    Du har kämpat väl Carola och det är rent beklämmande att man ska få skit för att man har en åsikt!! Jantelagen verkar vara ett styrande regelverk i kommunen. Tig å arbet verkar vara det vi ska göra som kommunanställda. Så länge vi gör det och håller oss på ”vår plats” så är vi såååå duktiga!! Det är så tråkigt att man som anställd ska känna så:( Allt jag skriver här står jag för och är inget som jag har döljt för chefen personalsekreteraren omsorgsnämnden och facket då jag i en överklagan om ett beslut fick sitta ”inför rätta” fast jag själv inget fel gjort. Det är tragiskt att man ska skydda varann som tjänstemän/kvinnor och politiker för att man är rädd om sitt. Att jobba med människor är en enorm välsignelse vill jag poängtera men när man inte får uppbackning, uppmuntran utan bara höra om hur ”lite penninga kommun ha” hur tusan ska man då få orken att fortsätta?? Varför upplevs man som gnällig obekväm när man säger hur man upplever det? Visst kan jag bli en nicke docka och bara nöta på som en robot men då förgås jag:( Nä jag tycker att vi ska sträcka på oss alla som jobbar med människor och förstå vilken kompetens vi besitter! Det vi behöver är mera handledning, utbildning och uppmuntran så att vi känner oss behövda på de arbetsplatser vi är. Måste bara få ge en eloge till Inger Sundin vår förre chef på Utsikten som titt som tätt uppmuntrade oss och verkligen jobbade för de boende och personalens välmående. Tyvärr orkade hon inte längre när arbetsbördan blev för mycket. Men tack Inger för alla ggr du stöttat mig!:)En politiker som jag också vill ge en stjärna till är Karin Israelsson som tog sig tid och kom till Utsikten då vi hade det som tyngst,trots att hon hade det kämpigt med hälsan. Tack för det Karin!! Det blev förändring efter ditt besök:) Jo ja kan faktiskt ge beröm mitt i allt ”gnäll”. Det kostar inget men ger så mycket mer:) Sådär Carola! Nu ha ja skrive å mä!! Kanske ja skull böre blogga i ditt ställe?;) Tack för att du bjudit på dig själv Kram kram

  4. Carola Persson

    Svar till Ylva Holmgren (2011-10-07 09:44)
    Ylva, du kan ta över min plats här på bloggen med en gång! Skulle med glädje följa den :-) Jag håller med i allt du skriver. Det är allt för lätt att lägga över ansvar och skuld på den som mår dåligt istället för att ta tag i problemen, och sedan får man ”skylla sig själv”. Man upplevs som negativ och gnällig för att det blir jobbigt för de som egentligen har ansvaret för arbetsmiljön, och så länge man är tyst och jobbar på är det inga problem. Att göra om sig själv till något man inte är blir svårt, så hur ska man orka? Tack för din underbara kommentar! Kram kram

  5. Lena

    Gud va bra du skriver Ylva! Ta över efter Carola vet ja!
    Tjejer med skinn på näsan gillar jag, tyvärr är det inte alla som gör det.

  6. Erika

    Tänker på några fina Bibelställen:

    ”…allt vad ni vill att människor ska göra mot er, så skall också ni göra mot dem…” Matteus 7:12

    ” Den som föraktar sin medmänniska syndar, men lycklig är den som visar de nödställda ynnest” Ordspråksboken 14:21

    ” När det inte finns någon skicklig ledning faller folket, men där rådgivarna är många finns det räddning” Ordspråksboken 11:14

  7. Ragnvi Sorsén

    Du gör helt rätt Carola. Det finns gränser för vad en människa orkar oavsett vad man gör och det gäller att hålla näsan ovanför ytan annars drunknar man, och det är så många som man sviker ännu mera om man drunknar.
    Det kostar på att vara angagerad.Ha det så bra och lycka till med att ”stänga ner”.Det kallas självbevarelsedrift tror jag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>