Tack och hej!

Jag tog en lång promenad i morse och alla som gör det ibland vet att det kan vara ett bra sätt att rensa tankarna på. Tankar som snurrar i mitt huvud så fort jag slår upp ögonen och gör det svårt att somna om igen.

Jag insåg att det jag skriver i min blogg inte gör någon skillnad. Att någon gillar det jag skriver hjälper inte mycket, visst är det roligt att få beröm men som jag sagt förut så valde jag att börja blogga för att jag tyckte det fanns viktiga saker att ta upp. Mitt liv har de senaste åren handlat om undervisning av flyktingbarn, ungdomar och vuxna. Jag har sett mycket som upprört mig och jag har fått mycket tillbaka av de människor jag träffat. Jag hoppas jag gjort något intryck på några av dem, för jag glömmer dem aldrig.

Min mamma och pappa lärde mig att bry sig om andra är viktigt, och att alltid göra sitt bästa. Jag kämpar just nu med mig själv och slits mellan mina ideal och andras. Det lutar åt att mina förlorar. Ibland måste man fråga sig vad som är viktigast i livet.

Att blogga tar för mycket av min energi och jag får inget tillbaka. Därför har jag bestämt mig för att sluta blogga här på vk.se och istället driva min egen blogg, som kommer att handla om världsliga saker som inredning, mat och bak och livet i stort. Saker som jag tycker om och förhoppningsvis andra också kan gilla.

MEN innan jag tackar för mig vill jag bara säga:

NI politiker och tjänstemän som sitter och pratar skit om mig på era privata fester, sammanträden eller i fikarummet är varmt välkomna att ta kontakt med mig och säga vad det är ni retar er på med mitt bloggande! Är det att jag har fel i allt jag skriver eller har jag kanske för mycket rätt? Skulle vara mycket roligt att höra från er. Ni vet ju vad jag heter, var jag bor och var jag jobbar så det borde inte vara några större problem.

JAG står för att jag tycker det är åt skogen att våra kvotflyktingar får tre timmars undervisning per dag och sedan ska gå hem till en lägenhet där de inte träffar en människa att prata med. Det är inte särskilt konstigt att det tar tid att lära sig svenska när man aldrig får använda språket.

JAG tycker det är åt skogen att min kollega slutar. En kollega som delat ut så många kramar och så mycket värme, fått så många att skratta mitt i eländet. Egenskaper som inte värderas så högt som de borde, och nu får någon annan ta del av hennes underbara personlighet. 

JAG tycker det Är åt skogen att man säger upp avtalet med ABF, som stod för en viktig del i integreringen och ersätter det med ingenting. 

JAG skulle kunna göra listan lång, men jag slutar där. Nu ska jag bli en i mängden, en som inte behöver bry sig, för det gör säkert någon annan. Om du har lust kan du fortsätta följa mig på:

http://lolasblogg-lolasblogg.blogspot.com/

Tack för den här tiden och ta hand om varandra där ute!