Krossade busskurer…

Av , , Bli först att kommentera 8

…det började vid norra utfarten Tväråbäck, krossade rutor på busskurrer på bägge sidor om E12, så fortsätter det ner till Umeå. Rutorna är av laminattyp och extra dyra.

Finns det någon med god ekonomi, som kan utfästa en belöning, så att de skyldiga måste stå till svars. Det är alltid någon som vet något. Det är inte ok att slå sönder.

Skattemedel ska gå till det som behövs, mindre dagisgrupper, bättre mat till våra gamla och tid att hjälpa de gamla att få i sig maten. Skolor och undervisning. Polis och brandväsende. Någonstans har informationen brustit, eftersom att åverkan på annans egendom sker utan att någon får stå för sitt beteende.

På något sätt så önskar jag morötter i skattesystemet. Det är ju deklarationstider nu. Vi har ju några balkar i Svea rikes lagbok. Äktenskapsbalken och Jordabalken med flera. Min dåtida suveräne chef på Häktet Umeå, Knut Thyni, påpekade alltid att livet var ”Beteende – Konsekvens”. Gör jag som så, så fick jag ta konsekvensen av mitt handlande. Absolut suveränt tänk. Enkelt klarspråk.

Vi ska ta ansvar och betala skatt, ty Sverige ska leva. Vi ska stå för de vi gjort, naturligtvis.

Låt oss få 2% rabatt på skatten för varje balk i Svea rikes lag, vi inte överträtt. Då lönar det sig att vara skötsam. Extra roligt att inte lockas att köra för fort. Istället för att jaga runt efter den Revisionsbyrå som hittar de största avdragen. Bäst vi lever ska vi dö, det gäller alla, då kan det sitta bra med någon som bryr sig inom åldringsvården, att vi klarar att äta opp den mat vi behöver.

Hade vi haft ”Beteende – Konsekvens” – tänket tidigare, ja, då kanske dessa rut-krossare lärt sig i unga år av sina vårdnadshavare att respektera annans egendom.

Solsken på den som lyckas få fram vem som bär ansvar för meningslöst felaktigt handhavande.

Bli först att kommentera

Stilpoäng Länstrafiken…

Av , , Bli först att kommentera 2

då era – Länstrafikens – representanter teamledare Elin V och styrelseledamot Ulf E skriver och frågar.

Jättebra att ni visar intresse, då kanske någon hittar buggen i ert datasystem. Länstrafiken tar med automatik betalt för kontinuerligt busskort och ger ut programmerat busskort.  Busskortet fungerar och fungerar inte, lite blinkers över det hela.

De flesta kan skriva ut ersättningskort och somliga kan inte (saknar ”Tillfälligt kort” kommando). Tillbaka på ruta noll, sämsta notering är icke fungerande kort inom 4 timmar. Just de, kortet fungerar inte.

Problemet är att Länstrafikens bussar fungerar bra, jag vill inte vara utan resemöjligheten. Slut med parkeringsproblem, bara ta en Ultra dit jag ska när jag kommit till Umeå. Bussen går, dit spår inte når.

Kan inte bli bättre, om det inte vore för att korten saknar produktsäkerhet. Ge oss en halv månadskostnad, för varje gång det inte fungerar och jag får skämmas, fastän jag betalat. Då blir det nog fart på IT-avdelningen som programmerar autogiro-korten.

Solsken på den, som ordnar autogiro-korten och ”Tillfälligt kort”-knappen.

 

Bli först att kommentera

Brändströms Buss…

Av , , 2 kommentarer 5

hämtar som vanligt upp barnen. Ett lugnt sorl sprider sig, första dagen i skolan för vårterminen 2017. Barnen sitter mangrant fastspända och dinglar med benen och berättar hur jullovet blev och vilka julklappar de fick.

Det är lugnt i bussen. Mycket ny buss förresten. Han forsätter till Tegslund. Barnen där står kvar vid brevlådorna under tiden som bussen kör in, backar och ställer sig till rätta. Då bussen står stilla och dörren öppnas, då kommer de två unga fram och stiger på. Åter till Hednäs-korset försätter färden till höger mot Vindeln. Blir nog ett lite busigare väder idag.

En gång för länge sedan åkte jag med Brändströms Buss, då var det fadern Erland som styrde rodret. Erland i all ära men hans son Gunnar slår rekordet. Tog upp mikrofonen några kilometer innan Vindeln. Hälsade barnen vänligt och med omsorg  Välkommen till en ny termin och ville påpeka att de går inte att glömma sina saker i bussen. Bussen har nämligen fått annan körning under dagen.

Jag väntade i Vindeln och gick in på Busstation. Vilken skillnad. Toaletten ren och fin, tror jag det, då den som ansvarar för städningen bryr sig. Mycket trevlig överraskning. Jag minns den ytterst styvmoderligt nötta busstationen, mörk och dyster. Sönderklottrad och illa medfaren.

Nu är det vitt och rent på väggarna. En trevlig dam som svarar på frågorna om varför mitt ÅRS-KORT inte fungerar. Länstrafiken drar den första varje månad kostnaden för kortet. Men nu fanns det ingen produkt på mitt kort. Kortet har inte fungerat från den första januari tills igår den 10 januari. Det tar upp till 10 dagar att få ett nytt kort. VAD I HELSEFYR. Men Länstrafik-damen i Umeå skulle skicka ett tillfälligt kort. Undrade i samtalet vad jag behövde, jo idag skulle jag till tandläkaren i Vindeln (det blev dyrt, locket på jäklan kostade 1083kronor) imorgon bitti ska jag till Lycksele för att göra ljumskbråcks operationen. Jag glömde att säga att jag var välkommen till Umeå om jag ville erhålla lite omsorg av dottern.

Förresten så har min bror drabbats av samma syndrom, hans kort FUNGERADE INTE NÅGRA MÅNADER I HÖST, fast pengar dragits = Länstrafiken har tillgodogjort sig slanten. Men vad är problemet LÄNSTRAFIKEN…

Varför är ni inte ödmjuka?

En privat företagare kan ALDRIG göra så här och komma undan med det.

Solsken på Brändströms Buss och Vindelns Busstation, suveräna stilpoäng.

Länstrafiken finns det än, inga gångbara och möjliga värderingar att skriva ner om.

 

2 kommentarer

Kirurgen Lycksele…

Av , , 1 kommentar 7

Sjukvårdsskräck tär, att känna hotet från Liemannen bryter ner all förhoppning. Sätta dropp och ta ett blodprov. Så enkelt tycker de flesta. Jag känner att golvet öppnar sig och förtvivlans famntag griper, men inte för att hjälpa. Varför…

För länge sedan, vid Granö Cafe & Pensionat under Axel i Bäcks tid. Vi lekte ”Polis och Tjyv”, någon får tag i min jackluva och jag faller bakåt vid betongfontänen. Slog upp ett sår i bakskallen. Inte bra, måste sys. In till Vindeln och få hjälp av doktor Bennet (kvar på Sjukstugan till 1961). Öppnade jag ögonen, så var det blod och öppnade jag munnen, så var det blod. Därmed var det klart, vitrocks skräcken var ett faktum.

Därefter gråter jag innan och under tandläkarbesök, fastän det är suveräna tandsköterskan Eva och tandläkaren Kerstin. Ont i knäna, virrigt i magen och armarna är som överkokt spagetti. Livet ger erfarenheter och jag har behövt vitrockarna. Fick min första dotter och insåg nära-döden-upplevelsen men lyckades ge henne en syster. Ändå när lillebror var på väg och barnmorskan uppmanade att krysta, så kontrade jag med: ”tror du jag är dum…?”. Ja ja, naturen har sin gilla gång, vilken tur.

Nä, jag är enbart och grundläggande livrädd. Liemannen stirrar fram ur mörkret.

Hamnade i maj på Akademiska i Uppsala. Endast de opererar Glomus-tumörer. Professor Martin Björck (borde klonas) har tidigare tjänstgjort i Skellefteå och hade hand om den här typen av tumörer. Jag frågade professorn, om han varit i kontakt med min hemby, innan han opererade, han undrade varför, jo men eftersom du tog Vagus-nerven, som styr ena stämbandet och det finns flera i byn, som tycker att jag sagt tillräckligt… Han log och sa, så var det inte och att med det synsättet, brukar man återhämta sig snabbt.

Ssk som stacks, var en fullkomlig ängel, hon kunde sin sak. Sådana skall klonas, ty en kopia behövs i Lycksele.

Tumören är borta och Vagus-nerven blev klippt. Vilket innebär, ena stämbandet ligger ointresserat och gör ingen nytta. Delar av svalget tog ledigt på samma sida, vilket innebar sväljproblem och sondmatning. Något tillstötte även kring hörseln vid operationen, jag hör varje antag som ett störande vindbrus och varje hjärtslag trummar. Hjärtat slog dubbelslag i några månader. Kvar blev ett hjärta som har lite bråttom. Svalgproblem gör att det är sämre att svälja föda och även saliv, vilket genererar slembildning, som medför hosta, hosta och mer hosta och lunginflammation. Hosta kan ge ljumskbråck, jo det vet jag, hosta och tarmen bluppar ut, pillra tillbaka den, hosta, pillra, hosta, pillra…

Sondmatning är mindre angenämnt, men livsnödvändigt, sitta fast i den där apparaten, gör ingen glad, men det var inte värst. Sondslangen de satte i Uppsala smög sig ner i tolvfingertarmen och där gör det ont att inta maten, med slangen på fel ställe. Umeå ÖNH drog upp, ära var Dr Elenor Blind, och nästa gång bytte hon ut den mot en tunnare som skulle ligga i magsäcken. Det är troligen jag som är fel konstruerad, för det blev så att det gjorde ont i alla fall. Sagt och gjort, då började min period med Blå Bands ”Västkustsoppa”. Fick tipset att vispa i ett ägg för att bättra på innehållet och en liten smörklick som underhåll till hjärnan. Suveränt måste jag säga, tre gånger per dag Västkustsoppa. Jag fick soppförslag av snälla bekanta, men inget slår Västkustsoppa. Sen var det bara att blunda och vara bestämd. Ta ett fast grepp om slangen och dra. Inte se, för nedersta två decimetrarna var mörkbruna. Så från mitten på juni, juli, augusti, september och oktober var det Västkustsoppa som gällde.

Allt bra, om det inte vore för slembildningen och hostan. Ljumskbråcket bara utvecklas, ibland gör det mer ont innan jag får tillbaka bråcket. Fick operationstid 22 december kl 11. Dottern och hennes son William var med. Skulle, som hela denna tumörresa, vara med. William var sju månader när vi var i Uppsala. Men det blev ingen bra dag i Lycksele. Att inte få äta eller dricka gör mig inget. Problemet att inte få besked om när, det förstorar känslan av Liemannen till storlek typ King-Kong. Den som satte droppet, skall absolut inte klonas. Så innerligt fult armvecket ser ut. Att det går att göra så smärtsamt. Jag minns ssk på Akademiska Uppsala, Liemannen tittade aldrig fram där.  Vid 14,30 undrar jag när får besked, att det inte blir. Ligga där, timme in och timme ut, med stick som verkligen gjorde ont. Jo jo, jag förstår, det var absolut mitt fel, för jag var rädd… Det kommer in en kirurg, ger besked om öppen operation (ej titthåll). Seriös och professionell, säker på handen. Det kändes tryggt. Sen kommer beskedet, inställt p g a operationen före blev extra tidkrävande och ett akutsnitt tog resten. Helt ok. Men, kallad kl 11.oo.

Ringer 23 december, dagen efter, stängt p g a personalbrist.
Ringer 27, nu på morgonen för att få ny op-tid. Telefontid från 07,30 mån-tors. Semester. Åter när då ????????????????

Nä det är klart, ni är inte rädd och gruvar, ni hostar inte och pillrar in bråcket, igen, igen, igen

Solsken på sjuksköterskan på Akademiska i Uppsala som kan stickas.
Solsken på den som talar in raka ärliga besked på telefonsvarare.

1 kommentar

Du fattas mig…

Av , , 3 kommentarer 14

Sankte Per har kallat hem, en mycket gedigen person. Du min vän, har återgivit ett oräknerligt antal berättelser om Granö ur en liten grabbs tillvaro. Född på en måndag, en trappe upp, hos målare Ögren. Mor Anna var mån om sina pojkar, fastän TBC´n tagit ett fast grepp om hennes kropp. Nybyggt hus på tre:an och målare Ögren målade huset vackert rött med vita knutar.

Julen 1932, är grabben nästan fem år. Hans fasters make hade hämtat familjen med risselsläde för att fira jul på Västanå. Kusin Klas hade snickrat på slöjden och gjort en timmerdoning i lillpojkstorlek. Mor dör sommaren efter i juli 1933 på Sanatoriet i Hällnäs och hemmet såldes. Ingen tänkte på doningen, den försvann när nye ägaren tog över.

Smågrabbarna kommer till barnhemmet i Vindeln. Hårda prövningar. Under barnhemstiden började den äldre grabben skolan år 1934 i Vindeln, hans mor hade redan lärt honom att läsa, så han fick börja ett år tidigare. (Mor kommer ifrån prästsläkten Lindahl Galagök). Bygdens barn var inte snälla mot Skogsbo-barnen och fick därmed av rektorn en ”livvakt” som hette Rickard. Han blir sedermera Banmästare på SJ i staden, 70 mil bort. Grabben minns kamrater som MajLis Andersson, Henriksson, Martin Eliasson, Ulla Edin och Stig Königsson m fl.

1936 är det dags att komma tillbaka till hembygden. Grabbarna blir inhysta hos a Alma och n´Karl Pers på Västanå. Grabbarna hade ett rum bakom köket, det var nyrestaurerat och sal´n mot Lycksele var fin. KarlPers bodde nere och deras döttrar sov uppe, just där trappen kom upp, dottern Sara såg Högkammen från sitt rum. Det är här han bor när han en kväll denna höst hör det konstiga ljudet. Nytt okänt ljud. Då brann det på norrsidan av Umeälven och ”Brända tomten” kom till.

Livet går vidare, sommaren 1937 kommer Ol Jansa till Karl Persa och undrar om äldre grabben vill åta sig att get (vakta djur). Många gånger har grabben återgivit känslan då Ol Jansa kom med stråhatten på huvudet cyklande över hängbron och betalade 18 kronor för sommarens arbete. 1941 tar den grundläggande teoretiska utbildningen i Granö slut och lärarinnan Dolly Krantz önskar barnen lycka till.

Många skratt förgyller minnen, som kring 1948, Ludvig Jonsas pojken n´Ivar namngav musikgänget till ”The Huligan Tass”. Grabben spelade fiol, Hans-Ruben piano, William fiol, Sture dragspel och de spelade på flertalet danser i socknen. Grabben har flera strängar på sin lyra och cyklar ihop 6 guld i lag SM.

Tillbaka till livvakten Rickard. Grabben med flera barn, gick under barnhemsperioden till och ifrån skolan och utsattes för stenkastning. Rektorn fick höra om detta och ordnade så att en stabilt byggd grabb följde barnen efter skolan. Det var ”livvakten” Rickard som hjälpte barnen i ett års tid. När vuxne grabben många år senare behövde järnvägsslipers till sitt sommarställe, så tog han kontakt med SJ. Det var en barsk herre som undrade hur det skulle se ut om SJ sålde sina slipers. Herrn frågade till slut hur han tänkt frakta dessa. Den vuxne grabben berättade att han behövde en kvart så skulle han och släpvagnen vara på plats. Han blir visad till en man som höll i en walkie-talkie lite längre bort. Han gick fram och ser till sin förvåning vem det är. Det är den forne ”livvakten” Rickard som nu är Banmästare i staden. Han påminner den barske herrn, om att de kände varandra, då de var små. Många minnen kom igen. Bägge var glad över att se den andre, bägge minns.

Nu har rösten tystnat, oåterkallerligt, han kommer inte att säga ”Du ska ha det så bra”. Nä, bara tomhet kvar och roligt nog en ansenlig hög med anteckningar, från de sista 15 årens samtal om min hemby och dess utveckling. Sanke Per däremot har fått en ytterst väluppfostrad och rejäl person till sin hjälp.

Solsken på de som levt och värnat om de små.

3 kommentarer

Måste dö först…

Av , , 2 kommentarer 9

Granö minneslund verkar mer som en ökenhägring. Framföranden av minneslundsbehov och därtill åtskilliga namnunderskrifter som knappt ger avtryck, fast medlemmarna i Svenska kyrkan återkommande framfört sin önskan. Då är det dags att ta reda på vad som gäller. Spridning av aska, det är Länsstyrelsen som är tillståndsgivare. Nja, inte i Västerbotten, nä det är Länsstyrelsen i Norrbotten som sköter den uppgiften.

Jaha, det är på gång att smyga oss in i ”stor”-tänket. Region Norr på försök troligen. Norrbotten har trevlig personal, helt klart. Informerade att askan skall spridas under barmarksperioden och 500 meter ifrån det mesta, vandringsled och badplats med mera. OCH intyg ifrån Skattemyndigheten på att man är död. Svårt att uppfylla sa jag.

Hur kan det komma sig? Jag är myndig och bär ansvar för mina handlingar, men att ta ansvar för hädanfärden det går inte. Känns osmakligt att lämpa över hädanfärden på de som jag verkligen uppskattar, mina barn. Före jag blev kasserad, så var mitt stora intresse transporter. Vad vore livet utan dieselavgaserna från en SCANIA-VABIS. Jag var 2,5 år och min bror 9 mån när modern fick andra intressen och dagis fanns inte på den tiden. det var lite av och till innan relationskonstellationen var klar. Då var det hushållerskor som gällde. Vissa exemplar minns jag än, tyvärr.

Tryggheten var att följa far i timmerbilen. Det luktade tryggt och gott, skog, diesel och hydraulolja. I unikaboxen fanns mat till hungriga småparvlar. En ypperligt bra uppväxt med far. Ville man tjäna en slant så fanns det möjlighet att bära bakaved på sågen. Vi var det bästa han hade. Så far och lastbilar var allt som behövdes i livet. Sen blev det trafikkort och därefter transportledarutbildning i Örebro. Lastbilen går, dit spår inte når. Igår passerade Jan Fasths Åkeri Lammhult, på väg till Lycksele. Kompressorhornets signal ljuder än i huvudet. Så roligt. Transporter innebär att leda och fördela. Det gör att man blir van att klara sig själv.

Jag vill klara mig själv. Söka erforderliga tillstånd på det som är kvar.

Solsken på accepterad aktiv dödshjälp och rätt att sprida aska.

2 kommentarer

Käre Kyrkoherden,

Av , , 4 kommentarer 13

livets resumé närmar sig och jag dristar mig att vördsamt be om seriöst handläggande. Bäst jag lever så ska jag dö. Så är det för alla. Ja visst, men nu hittade NUS en 30 mm onödig ingrediens i mitt huvud, som de remitterar ner till Uppsala. Uppsala är en trevlig stad och det är bara att hoppas att varmkorvsgubben står på Fyristorg, fast han målade korvarna svarta för han hade sorg.

På tal om sorg, min farfar Karl A Svanberg var hederskyrkvärd i Granö Kyrka när den 1954 var ny. Året därpå blev det fel på pannan nere på hans sågverk. Han förgiftades och somnade in under natten. Det minns jag, ett av mina första minnen, det var jag och min far, som var ner och tittade till honom på morgonen, han låg där så stilla men var mer som blå på undersidan där nattskjortan glipade. Far sa att farfar farit upp till himlen, tror jag det, han hade alltid hemkokta karameller i vedlådan.

Jag har försökt att påtala intresset av en minneslund vid Granö kyrka. Det finns i Vindeln k:a och Åmsele k:a. Jag gick ut en(1) vårdag, den 2015-03-18 och samlade in fyra (4) ark namnunderskrifter från intresserade ortsbor. Lämnade in listorna med vördsam förhoppning. Jag vet inte hur många gånger jag tagit kontakt för att få hjälp till anordnandet av minneslund vid Granö kyrka.

”Man skull kunna säj: Va sitt e ti…   Jett va missönna.”

Är det nu så att Uppsala inte klarar biffen ”å man jett ställ op stövlen”. Då är goda råd dyra. Hur i denna värld ska jag se fram till hädanfärden då? Ett vet jag, jag kommer inte att ligga och damma i Vindeln eller Åmsele. Då blir det olyckshändelse i handhavandet av askurna. Den faller plötsligt på Granön 2 och får damma till i fädernes jorden. Det finns aska i öppenspisen i reserv, det är ändå jag som kapat, kluvit, staplat och bränt, de är nästan jag.

Min högsta önskan är en minneslund vid Granö kyrka och en energismart slutvinjett på livet. Jag förespråkar att de mina höjer volymen vid  Amasing grace  och då Elvis Presley framför How Great Thou Art ur ett gospelalbum från 1967. Elvis låt heter ”O store Gud” på svenska.

Fast ser man till hur jag framfört mitt liv, så har jag inte stor förhoppning. Min mor blev visserligen prästvigd i Linköping, dessvärre blev jag inte döpt, inte konfirmerad och inte gift, men jag har tre trevliga och självgående barn. Och jag har betalat kyrkoskatten varje år.

Solsken på Uppsala och på den som får till minneslunden.

4 kommentarer

JS Väghyvel…

Av , , Bli först att kommentera 7

Tomten säges komma snart, men jag tror han var ute idag.

Så roligt att se resultatet efter denna väghyvel ifrån Kussjön av senaste modell. Nu är E12:an vid Granö som förra snösäsongen. Som ett sal´s golv.

Solsken på den som får köra en väg som är hyvlad av JS väghyvel.

TACK och God Jul

 

Bli först att kommentera

Kommun 50 öre dyrare???

Av , , 2 kommentarer 9

Politiker åker runt i Vindelns Kommun med bössan och förklarar nödvändigheten med att vi ska ligga i topp som Sveriges dyraste kommun. Helt klart ligger vi i absoluta toppskiktet.

Politikern visade på Overhead, ytterst påtagligt, hur de såg ut och hur det blir om vi kvarvarande själar inte är frikostiga. 50 öre framlades som litet men nödvändigt bidrag.

Politikern la även fram att det är verkligen bra att vi får hit flyktingarna eftersom vi bara blir färre.

Färre blir vi för att vi förlorar förbindelser, vi som bor utanför centralorten. Våra barn/ungdomar vill ha vettig transport till studieort och arbete.

En företagare kan inte gå runt med tiggarhåven för att ha råd med vinterdäck eller annan nödvändighet. En företagare planerar sin drift så att det finns utrymme för nödvändiga utgifter. Företagaren är ständigt konkurrensutsatt. Aktivt företagarskap, ty de är själva helt utlämnade till sin prestation. Hmm..

Varför transporterar inte kommunen elever ut till byskolorna, så att alla kan leva vidare.

Varför…

Det jag tänker får jag inte skriva. Men 50 öre till, nä, det tycker jag inte.

Solsken på ärliga och öppna människor utan baktanke, bevara oss från de med väl tilltagna fallskärmsavtal.

2 kommentarer

Busstrafik Vindeln…

Av , , Bli först att kommentera 6

Skamfläck frodas. Finns förslag tydligen att ”plocka bort” turer till Granö, Skivsjö och troligen med flera kransbyar. Vindelns Kommunstyrelse ska enligt radio P4-Västerbotten samlas i september 2015 och tänka till. Hur ska det gå till?

Utveckling är det inte frågan om. Nä, avveckling under täckmantel måste det ju vara.

Jag påminns om Maranatarörelsens Molle Lindberg. Han kunde prata han. Och, han pratade intensivt högt och tydligt. Han ville dela med sig av himmelriket till alla. Vindelns Kommun saknar himmelrike, de har förstå-sig-påare. Hur ska vi klara av att leva igenom detta. Lugn ni i centralorten, ni klarar er. Det här gäller vi i krans-byarna. Vi som inte behövs, vi som bara finns en stund på kartan, när valet stundar. När de utvaldas pensionsgrundande siffror höjts, så inträder förnöjsamhetens tillvaro.

Hur är det möjligt att tänka tanken att dra in busslinjer. Men, det är troligen möjligt i centralortens tänk. Intet nytt under solen ifrån Vindelns Kommun. Sist ni rörde i bussar, så förlorade vi efter E12 möjligheten att bekvämt och tidsmässigt smidigt ta oss till arbete/studier på morgonen. Flera turer åt bägge hållen drogs in. Men, då har vi centralorten Vindeln, som fick flera järnvägsförbindelser OCH behålla bussturerna.

Jag måste ha fel skärpa påslagen, jag som tydligen inte ser klart.

Vad håller Vindelns Kommun på med? Eller behöver ni fler bussar på linjen till Umeå/Lycksele för att tågen inte går då de borde. Kom ihåg att bussen går, dit spår inte når. Ni omplacerar kanske, samma antal fordon, men till priset av oss som INTE bor i Vindeln.

Eller är räddningen för oss i utkanten att hoppas på 87 ensamkommande stackare till Granö för att hamna på kartan. Skivsjö klarar också säkert ett rejält antal. Vi kanske kan få egna filialer som Vårdcentral med Tandvård och sjukgymnastik. Då kan vi bilda utbrytar-kommuner med egna småpåvar.

Då vill jag föreslå att några barn bussas ut till kranskolor så att alla skolor lever vidare.

Solsken på förståndiga beslut, fast förhoppningen är rejält tilltygad. Finns förståndiga beslut numera…

 

Bli först att kommentera