Avhyst från buss…

Av , , Bli först att kommentera 10

… var uppmaningen från chauffören. Säregen upplevelse, måste jag medge.

Blå Vägen bussarna är vanligtvis trygga och trevliga. Seniorkortet är helt suveränt. Åker nu och då Länstrafiken och lokalbuss, dessutom ska det gälla på vissa tågsträckor. Kan inte bli bättre.

Steg på vid NUS, samma chaufför som de förra två gångerna. Nu tredje gången gillt, och bussen fortsätter till Umeå Busstation. Påstigande och därefter vidare efter E12. Handsfree, jo då, men denna tur var det mobil i handen. Problemet är att jag är åk-rädd sedan en olycka och ser helst på vägen. Chaufförens samtal denna tur sker via något socialt media, t ex Wats Ap, Skype eller liktydande. Håller mobilen i ena handen och ratten i andra. Tittar upp, men är koncentrerad på mobilen.

Detta är för mycket för mig. Viker upp mobilen och tar en bild, vilket föraren registrerar i ögonvrån. Troligen blixten. Blir ilsk och vill veta om jag fotograferat honom. Han anser att jag inte har rätt att fotografera honom i smyg. Fortsätter köra, men säger, att jag ska kliva av bussen och bromsar in på hållplatsen ovan Beijers. Tänker, att visst, åker jag ur bussen för att jag fotograferat hans bildsamtal och måste vänta några timmar på sista bussen hem, det kan jag ta. Tar min blå kånk och Ikea-påsen, kliver upp för nu står buss 31 stilla på hållplatsen, men frågar, ”så du menar att jag ska kliva av för att jag tog en bild?”

Då ser jag en osäkerhet i ögonen, själv var mitt tänk på högvarv, föraren säger: ”nej jag behövde inte kliva av, men jag gjorde fel som tog bilden…”

Absolut, jag tog en bild, men nog är det första gången som jag blir hotad att kastas av bussen.

Visst har vi alla våra sämre dagar. Korta konstruktiva samtal behövs mellan varven. Det här var tredje resan med denne chaufför. Handsfree samtal, jo men inte yrkesmässiga instruktioner, det var ett främmande språk och yrkesinstruktioner brukar vara på svenska, nä, det var bildsamtal där koncentrationen var ytterst oprofessionell och felriktad.

Föraren stänger av sitt samtal, förklarar en jobbig social situation. Vid Tvärålund kommer ursäkten. Strax innan han stannar i Granö så kommer en mer genomtänkt ursäkt. Jag skakade hand med honom och tackade för ursäkten, men tittade honom i ögonen och upprepade att hur man än har det, så är detta inte okey.

Vilken upplevelse, då jag insåg att han sa, att jag inte fick fortsätta resan. Utkastad för att jag tagit ett foto på ett ogenomtänkt yrkesuppförande. Jag tror att bara ilskan, hade burit att gå från Beijer i Umeå och hem till Granö, knappt 70km. Det har nu gått ett dygn, jag är upprörd än. Det har flutit mycket vatten under broarna i mitt liv, men nog krävs det lite till innan jag kryper ihop och backar och blir rädd. Jag lärde mig mycket under tiden på Allmänna Häktet i Umeå om människor och dess beteenden. Respekt är ingen dum ingrediens.

Solsken på de rejäla förare, trevliga och kompetenta som framför Blå Vägen-bussen under alla årstider och med säkert framförande i alla väderlekar.

Bli först att kommentera

Rote Sjungare Överboda…

Av , , Bli först att kommentera 2

Nils Eriksson f~1660 Granön Umeå lfs AC d 1732 Tegsnäset Umeå lfs AC,
hu Kerstin Jonsdr f~1660 d~1707 Tegsnäset 1 Umeå lfs AC

Son Hans Nilsson f~1680 Tegsnäset får 1710 dr Maria g Jon Zakrisson Tegsnäset
Dotter Anna Nilsdr f~1685 Tegsnäset 1 Umeå lfs AC g Johan Jonsson 1686 Stärkesmark/ AO UML 284

Nils Erssons dr Anna Nilsdotters s Nils Johansson f 1717 Stärkesmark d 1799 Granön 5 /AO UML 298
Lennart Andersson skriver på sida 95 i Umeåbygdens Knektar 1695-1895, rota 68: Sjungare, Lilja i Överboda Umeå landsförsamling.
Nils Johansson Sjungare, insattes i september 1736, 18år och blev en tid som soldat och han bevistade också slaget i Willmansstrand 1741 men han hade svag syn och hade hemmansbruk och fick avsked 1757, 38år, 21 tjänsteår.
Rote 68 Sjungare ändrar namn till LILJA.”
Då en man kom till ett rote för tjänstgöra, så erhöll han rotesnamnet. Här omkring hade vi Tiger och Uppenberg med flera, som byarna Granön, Kussjön och Tegsnäset delade ansvar i. Josefsson i Kussjön fick namnet Kussjökalf, ytterst intressant. Tillbaka till Överboda strax utanför Umeå, där fanns Sjungare och med tiden Lilja. Nå, denne Nils Johansson Sjungare gifter sig 1743 med Magdalena/Malin Hansdr f 1709 Tväråträsk. 1757 är militärlivet slut och 1765 i Domboken övertar Nils och Malin, Zakris Jonssons hemman Granön 5/ AO UML 284 / UML AI:6 s153 1757-1766 Granön. Då är alla barn i familjen födda redan födda i Granön.
1768 är de skrivna på Granön 8 enligt UML AI:7 s260 Granön 8 1768-1777 GID2021.19.21500
Granön 8. Nils Johansson 1717
Hust Malin Hansdr 1709
1745 Anna Magdlena
1747 Hans ,      t sida 261
1752 Christina

fosterdr Eva Sophia 1755
Måg Mårten Olofsson 1745, t sid 247
Hust Ana Magdlena 1745, vide supra

Dräng Fredrik Nilsson Granön 1754,
—————————————————-

Nils Johanssons dotter
1752-09-10 Christina Nilsdr  d1833-09-30 Granön
……….UML C:2 född 1752 s331 1736-1756
………..g 1774-09-10 /DEG AI:2 s97  1815-1824 Granön
………..Natanael Eriksson f 1748-02-18 Degerfors by 4
………..d 1824-03-21 Granön, Bonde ibim
………..s t Erik Olofsson 1707
————————————————————–
Har ni sett timmer-hebret som står uppströms Olle Nilssons ladugård, under nocken finns en inristning NES 1792. Det är Christinas man Natanael Ersson som byggt det 1792. Får som ett annat värde, då man vet vem.

Christina och Natanael får en son Nils Natanaelsson, som får en son Johan Nilsson, som får en son Nils Johansson, som får en son Olle Nilsson, som får en son Ragnar Olofsson, som bodde i Skivsjö och jag har sett ett mycket rejält kort på Ragnar framför sin buss. Det var tider det. Ovan nämnde Johan Nilsson, får även en son Anders Johansson (några minns Anners Jans-kläppen), som får en son Alfred Andersson som vid sitt fjärde barns födsel ändrat namn till Alfred A:son Grahnén (därför kallades samma kläpp sedermera Grahnéns-kläppen).

Och Sjungare var ett Rote i Överboda Umeå lfs AC, som vårt Rote Tiger och Rote Uppenberg med flera. Ofta var det två hemman som samarbetade om ett rote. Det var ansvar att hålla den inlejde soldaten med mat och kläde. Var det slut på egna söner att skicka ut i krigstjänst så var det att leja andras söner.

Jag måste berätta om KUSSIÖKALF.
Josef Mattsson f~1611(mönstrade 1631, ~20år gammal) som fick en son
Nils Josefsson f~1645 Kussiön, som Lennart Andersson skriver om på sidan 145 i Umeåbygdens Knektar 1620-1695, denne Nils Josefsson från Kussiön och hans militära bana:
”1661 urskrivningsår. Lejd av Joen Andersson (kusin). Mönstrar i
1663 Umeå
1664 Malmö
1666 Kristianstad 1669
1671-1672 i Skåne, utevarande knekt i Peter Stacks kompani
1673 i Kussiön i Gustav Hedmans komp, tillnamn KUSSJÖKALF
1677 Skåne och försvinner före 11 juli 1678, mest troligt som död… enl Rullan 1661:5 och Rullan 1677:7

Vid Nils Josefssons födelseår är det svåra tider med ”svält och fattigdom i 1645års mantalslängd i Granön:
Hustru Ingrij: utfattig änka och har små barn
Josef Mattsson: utfattig och är i Stralsund
Dessutom finns 4 bönder, en av dem är hustru”

Nog fler än jag, som minns benämningen Granö-lappa, Kussjö-kalva, Tegsnäs-t…  och Skivsjö-s…..  Inte trodde jag att det låg något mer än full i ”pepparn” i dessa ord.

Solsken på gamla tider, ty de förbryllar och ger tankar än idag…

 

Bli först att kommentera

Krossade busskurer…

Av , , Bli först att kommentera 8

…det började vid norra utfarten Tväråbäck, krossade rutor på busskurrer på bägge sidor om E12, så fortsätter det ner till Umeå. Rutorna är av laminattyp och extra dyra.

Finns det någon med god ekonomi, som kan utfästa en belöning, så att de skyldiga måste stå till svars. Det är alltid någon som vet något. Det är inte ok att slå sönder.

Skattemedel ska gå till det som behövs, mindre dagisgrupper, bättre mat till våra gamla och tid att hjälpa de gamla att få i sig maten. Skolor och undervisning. Polis och brandväsende. Någonstans har informationen brustit, eftersom att åverkan på annans egendom sker utan att någon får stå för sitt beteende.

På något sätt så önskar jag morötter i skattesystemet. Det är ju deklarationstider nu. Vi har ju några balkar i Svea rikes lagbok. Äktenskapsbalken och Jordabalken med flera. Min dåtida suveräne chef på Häktet Umeå, Knut Thyni, påpekade alltid att livet var ”Beteende – Konsekvens”. Gör jag som så, så fick jag ta konsekvensen av mitt handlande. Absolut suveränt tänk. Enkelt klarspråk.

Vi ska ta ansvar och betala skatt, ty Sverige ska leva. Vi ska stå för de vi gjort, naturligtvis.

Låt oss få 2% rabatt på skatten för varje balk i Svea rikes lag, vi inte överträtt. Då lönar det sig att vara skötsam. Extra roligt att inte lockas att köra för fort. Istället för att jaga runt efter den Revisionsbyrå som hittar de största avdragen. Bäst vi lever ska vi dö, det gäller alla, då kan det sitta bra med någon som bryr sig inom åldringsvården, att vi klarar att äta opp den mat vi behöver.

Hade vi haft ”Beteende – Konsekvens” – tänket tidigare, ja, då kanske dessa rut-krossare lärt sig i unga år av sina vårdnadshavare att respektera annans egendom.

Solsken på den som lyckas få fram vem som bär ansvar för meningslöst felaktigt handhavande.

Bli först att kommentera

Stilpoäng Länstrafiken…

Av , , Bli först att kommentera 3

då era – Länstrafikens – representanter teamledare Elin V och styrelseledamot Ulf E skriver och frågar.

Jättebra att ni visar intresse, då kanske någon hittar buggen i ert datasystem. Länstrafiken tar med automatik betalt för kontinuerligt busskort och ger ut programmerat busskort.  Busskortet fungerar och fungerar inte, lite blinkers över det hela.

De flesta kan skriva ut ersättningskort och somliga kan inte (saknar ”Tillfälligt kort” kommando). Tillbaka på ruta noll, sämsta notering är icke fungerande kort inom 4 timmar. Just de, kortet fungerar inte.

Problemet är att Länstrafikens bussar fungerar bra, jag vill inte vara utan resemöjligheten. Slut med parkeringsproblem, bara ta en Ultra dit jag ska när jag kommit till Umeå. Bussen går, dit spår inte når.

Kan inte bli bättre, om det inte vore för att korten saknar produktsäkerhet. Ge oss en halv månadskostnad, för varje gång det inte fungerar och jag får skämmas, fastän jag betalat. Då blir det nog fart på IT-avdelningen som programmerar autogiro-korten.

Solsken på den, som ordnar autogiro-korten och ”Tillfälligt kort”-knappen.

 

Bli först att kommentera

Brändströms Buss…

Av , , 2 kommentarer 5

hämtar som vanligt upp barnen. Ett lugnt sorl sprider sig, första dagen i skolan för vårterminen 2017. Barnen sitter mangrant fastspända och dinglar med benen och berättar hur jullovet blev och vilka julklappar de fick.

Det är lugnt i bussen. Mycket ny buss förresten. Han forsätter till Tegslund. Barnen där står kvar vid brevlådorna under tiden som bussen kör in, backar och ställer sig till rätta. Då bussen står stilla och dörren öppnas, då kommer de två unga fram och stiger på. Åter till Hednäs-korset försätter färden till höger mot Vindeln. Blir nog ett lite busigare väder idag.

En gång för länge sedan åkte jag med Brändströms Buss, då var det fadern Erland som styrde rodret. Erland i all ära men hans son Gunnar slår rekordet. Tog upp mikrofonen några kilometer innan Vindeln. Hälsade barnen vänligt och med omsorg  Välkommen till en ny termin och ville påpeka att de går inte att glömma sina saker i bussen. Bussen har nämligen fått annan körning under dagen.

Jag väntade i Vindeln och gick in på Busstation. Vilken skillnad. Toaletten ren och fin, tror jag det, då den som ansvarar för städningen bryr sig. Mycket trevlig överraskning. Jag minns den ytterst styvmoderligt nötta busstationen, mörk och dyster. Sönderklottrad och illa medfaren.

Nu är det vitt och rent på väggarna. En trevlig dam som svarar på frågorna om varför mitt ÅRS-KORT inte fungerar. Länstrafiken drar den första varje månad kostnaden för kortet. Men nu fanns det ingen produkt på mitt kort. Kortet har inte fungerat från den första januari tills igår den 10 januari. Det tar upp till 10 dagar att få ett nytt kort. VAD I HELSEFYR. Men Länstrafik-damen i Umeå skulle skicka ett tillfälligt kort. Undrade i samtalet vad jag behövde, jo idag skulle jag till tandläkaren i Vindeln (det blev dyrt, locket på jäklan kostade 1083kronor) imorgon bitti ska jag till Lycksele för att göra ljumskbråcks operationen. Jag glömde att säga att jag var välkommen till Umeå om jag ville erhålla lite omsorg av dottern.

Förresten så har min bror drabbats av samma syndrom, hans kort FUNGERADE INTE NÅGRA MÅNADER I HÖST, fast pengar dragits = Länstrafiken har tillgodogjort sig slanten. Men vad är problemet LÄNSTRAFIKEN…

Varför är ni inte ödmjuka?

En privat företagare kan ALDRIG göra så här och komma undan med det.

Solsken på Brändströms Buss och Vindelns Busstation, suveräna stilpoäng.

Länstrafiken finns det än, inga gångbara och möjliga värderingar att skriva ner om.

 

2 kommentarer

Kirurgen Lycksele…

Av , , 1 kommentar 7

Sjukvårdsskräck tär, att känna hotet från Liemannen bryter ner all förhoppning. Sätta dropp och ta ett blodprov. Så enkelt tycker de flesta. Jag känner att golvet öppnar sig och förtvivlans famntag griper, men inte för att hjälpa. Varför…

För länge sedan, vid Granö Cafe & Pensionat under Axel i Bäcks tid. Vi lekte ”Polis och Tjyv”, någon får tag i min jackluva och jag faller bakåt vid betongfontänen. Slog upp ett sår i bakskallen. Inte bra, måste sys. In till Vindeln och få hjälp av doktor Bennet (kvar på Sjukstugan till 1961). Öppnade jag ögonen, så var det blod och öppnade jag munnen, så var det blod. Därmed var det klart, vitrocks skräcken var ett faktum.

Därefter gråter jag innan och under tandläkarbesök, fastän det är suveräna tandsköterskan Eva och tandläkaren Kerstin. Ont i knäna, virrigt i magen och armarna är som överkokt spagetti. Livet ger erfarenheter och jag har behövt vitrockarna. Fick min första dotter och insåg nära-döden-upplevelsen men lyckades ge henne en syster. Ändå när lillebror var på väg och barnmorskan uppmanade att krysta, så kontrade jag med: ”tror du jag är dum…?”. Ja ja, naturen har sin gilla gång, vilken tur.

Nä, jag är enbart och grundläggande livrädd. Liemannen stirrar fram ur mörkret.

Hamnade i maj på Akademiska i Uppsala. Endast de opererar Glomus-tumörer. Professor Martin Björck (borde klonas) har tidigare tjänstgjort i Skellefteå och hade hand om den här typen av tumörer. Jag frågade professorn, om han varit i kontakt med min hemby, innan han opererade, han undrade varför, jo men eftersom du tog Vagus-nerven, som styr ena stämbandet och det finns flera i byn, som tycker att jag sagt tillräckligt… Han log och sa, så var det inte och att med det synsättet, brukar man återhämta sig snabbt.

Ssk som stacks, var en fullkomlig ängel, hon kunde sin sak. Sådana skall klonas, ty en kopia behövs i Lycksele.

Tumören är borta och Vagus-nerven blev klippt. Vilket innebär, ena stämbandet ligger ointresserat och gör ingen nytta. Delar av svalget tog ledigt på samma sida, vilket innebar sväljproblem och sondmatning. Något tillstötte även kring hörseln vid operationen, jag hör varje antag som ett störande vindbrus och varje hjärtslag trummar. Hjärtat slog dubbelslag i några månader. Kvar blev ett hjärta som har lite bråttom. Svalgproblem gör att det är sämre att svälja föda och även saliv, vilket genererar slembildning, som medför hosta, hosta och mer hosta och lunginflammation. Hosta kan ge ljumskbråck, jo det vet jag, hosta och tarmen bluppar ut, pillra tillbaka den, hosta, pillra, hosta, pillra…

Sondmatning är mindre angenämnt, men livsnödvändigt, sitta fast i den där apparaten, gör ingen glad, men det var inte värst. Sondslangen de satte i Uppsala smög sig ner i tolvfingertarmen och där gör det ont att inta maten, med slangen på fel ställe. Umeå ÖNH drog upp, ära var Dr Elenor Blind, och nästa gång bytte hon ut den mot en tunnare som skulle ligga i magsäcken. Det är troligen jag som är fel konstruerad, för det blev så att det gjorde ont i alla fall. Sagt och gjort, då började min period med Blå Bands ”Västkustsoppa”. Fick tipset att vispa i ett ägg för att bättra på innehållet och en liten smörklick som underhåll till hjärnan. Suveränt måste jag säga, tre gånger per dag Västkustsoppa. Jag fick soppförslag av snälla bekanta, men inget slår Västkustsoppa. Sen var det bara att blunda och vara bestämd. Ta ett fast grepp om slangen och dra. Inte se, för nedersta två decimetrarna var mörkbruna. Så från mitten på juni, juli, augusti, september och oktober var det Västkustsoppa som gällde.

Allt bra, om det inte vore för slembildningen och hostan. Ljumskbråcket bara utvecklas, ibland gör det mer ont innan jag får tillbaka bråcket. Fick operationstid 22 december kl 11. Dottern och hennes son William var med. Skulle, som hela denna tumörresa, vara med. William var sju månader när vi var i Uppsala. Men det blev ingen bra dag i Lycksele. Att inte få äta eller dricka gör mig inget. Problemet att inte få besked om när, det förstorar känslan av Liemannen till storlek typ King-Kong. Den som satte droppet, skall absolut inte klonas. Så innerligt fult armvecket ser ut. Att det går att göra så smärtsamt. Jag minns ssk på Akademiska Uppsala, Liemannen tittade aldrig fram där.  Vid 14,30 undrar jag när får besked, att det inte blir. Ligga där, timme in och timme ut, med stick som verkligen gjorde ont. Jo jo, jag förstår, det var absolut mitt fel, för jag var rädd… Det kommer in en kirurg, ger besked om öppen operation (ej titthåll). Seriös och professionell, säker på handen. Det kändes tryggt. Sen kommer beskedet, inställt p g a operationen före blev extra tidkrävande och ett akutsnitt tog resten. Helt ok. Men, kallad kl 11.oo.

Ringer 23 december, dagen efter, stängt p g a personalbrist.
Ringer 27, nu på morgonen för att få ny op-tid. Telefontid från 07,30 mån-tors. Semester. Åter när då ????????????????

Nä det är klart, ni är inte rädd och gruvar, ni hostar inte och pillrar in bråcket, igen, igen, igen

Solsken på sjuksköterskan på Akademiska i Uppsala som kan stickas.
Solsken på den som talar in raka ärliga besked på telefonsvarare.

1 kommentar

Du fattas mig…

Av , , 3 kommentarer 14

Sankte Per har kallat hem, en mycket gedigen person. Du min vän, har återgivit ett oräknerligt antal berättelser om Granö ur en liten grabbs tillvaro. Född på en måndag, en trappe upp, hos målare Ögren. Mor Anna var mån om sina pojkar, fastän TBC´n tagit ett fast grepp om hennes kropp. Nybyggt hus på tre:an och målare Ögren målade huset vackert rött med vita knutar.

Julen 1932, är grabben nästan fem år. Hans fasters make hade hämtat familjen med risselsläde för att fira jul på Västanå. Kusin Klas hade snickrat på slöjden och gjort en timmerdoning i lillpojkstorlek. Mor dör sommaren efter i juli 1933 på Sanatoriet i Hällnäs och hemmet såldes. Ingen tänkte på doningen, den försvann när nye ägaren tog över.

Smågrabbarna kommer till barnhemmet i Vindeln. Hårda prövningar. Under barnhemstiden började den äldre grabben skolan år 1934 i Vindeln, hans mor hade redan lärt honom att läsa, så han fick börja ett år tidigare. (Mor kommer ifrån prästsläkten Lindahl Galagök). Bygdens barn var inte snälla mot Skogsbo-barnen och fick därmed av rektorn en ”livvakt” som hette Rickard. Han blir sedermera Banmästare på SJ i staden, 70 mil bort. Grabben minns kamrater som MajLis Andersson, Henriksson, Martin Eliasson, Ulla Edin och Stig Königsson m fl.

1936 är det dags att komma tillbaka till hembygden. Grabbarna blir inhysta hos a Alma och n´Karl Pers på Västanå. Grabbarna hade ett rum bakom köket, det var nyrestaurerat och sal´n mot Lycksele var fin. KarlPers bodde nere och deras döttrar sov uppe, just där trappen kom upp, dottern Sara såg Högkammen från sitt rum. Det är här han bor när han en kväll denna höst hör det konstiga ljudet. Nytt okänt ljud. Då brann det på norrsidan av Umeälven och ”Brända tomten” kom till.

Livet går vidare, sommaren 1937 kommer Ol Jansa till Karl Persa och undrar om äldre grabben vill åta sig att get (vakta djur). Många gånger har grabben återgivit känslan då Ol Jansa kom med stråhatten på huvudet cyklande över hängbron och betalade 18 kronor för sommarens arbete. 1941 tar den grundläggande teoretiska utbildningen i Granö slut och lärarinnan Dolly Krantz önskar barnen lycka till.

Många skratt förgyller minnen, som kring 1948, Ludvig Jonsas pojken n´Ivar namngav musikgänget till ”The Huligan Tass”. Grabben spelade fiol, Hans-Ruben piano, William fiol, Sture dragspel och de spelade på flertalet danser i socknen. Grabben har flera strängar på sin lyra och cyklar ihop 6 guld i lag SM.

Tillbaka till livvakten Rickard. Grabben med flera barn, gick under barnhemsperioden till och ifrån skolan och utsattes för stenkastning. Rektorn fick höra om detta och ordnade så att en stabilt byggd grabb följde barnen efter skolan. Det var ”livvakten” Rickard som hjälpte barnen i ett års tid. När vuxne grabben många år senare behövde järnvägsslipers till sitt sommarställe, så tog han kontakt med SJ. Det var en barsk herre som undrade hur det skulle se ut om SJ sålde sina slipers. Herrn frågade till slut hur han tänkt frakta dessa. Den vuxne grabben berättade att han behövde en kvart så skulle han och släpvagnen vara på plats. Han blir visad till en man som höll i en walkie-talkie lite längre bort. Han gick fram och ser till sin förvåning vem det är. Det är den forne ”livvakten” Rickard som nu är Banmästare i staden. Han påminner den barske herrn, om att de kände varandra, då de var små. Många minnen kom igen. Bägge var glad över att se den andre, bägge minns.

Nu har rösten tystnat, oåterkallerligt, han kommer inte att säga ”Du ska ha det så bra”. Nä, bara tomhet kvar och roligt nog en ansenlig hög med anteckningar, från de sista 15 årens samtal om min hemby och dess utveckling. Sanke Per däremot har fått en ytterst väluppfostrad och rejäl person till sin hjälp.

Solsken på de som levt och värnat om de små.

3 kommentarer

Måste dö först…

Av , , 2 kommentarer 9

Granö minneslund verkar mer som en ökenhägring. Framföranden av minneslundsbehov och därtill åtskilliga namnunderskrifter som knappt ger avtryck, fast medlemmarna i Svenska kyrkan återkommande framfört sin önskan. Då är det dags att ta reda på vad som gäller. Spridning av aska, det är Länsstyrelsen som är tillståndsgivare. Nja, inte i Västerbotten, nä det är Länsstyrelsen i Norrbotten som sköter den uppgiften.

Jaha, det är på gång att smyga oss in i ”stor”-tänket. Region Norr på försök troligen. Norrbotten har trevlig personal, helt klart. Informerade att askan skall spridas under barmarksperioden och 500 meter ifrån det mesta, vandringsled och badplats med mera. OCH intyg ifrån Skattemyndigheten på att man är död. Svårt att uppfylla sa jag.

Hur kan det komma sig? Jag är myndig och bär ansvar för mina handlingar, men att ta ansvar för hädanfärden det går inte. Känns osmakligt att lämpa över hädanfärden på de som jag verkligen uppskattar, mina barn. Före jag blev kasserad, så var mitt stora intresse transporter. Vad vore livet utan dieselavgaserna från en SCANIA-VABIS. Jag var 2,5 år och min bror 9 mån när modern fick andra intressen och dagis fanns inte på den tiden. det var lite av och till innan relationskonstellationen var klar. Då var det hushållerskor som gällde. Vissa exemplar minns jag än, tyvärr.

Tryggheten var att följa far i timmerbilen. Det luktade tryggt och gott, skog, diesel och hydraulolja. I unikaboxen fanns mat till hungriga småparvlar. En ypperligt bra uppväxt med far. Ville man tjäna en slant så fanns det möjlighet att bära bakaved på sågen. Vi var det bästa han hade. Så far och lastbilar var allt som behövdes i livet. Sen blev det trafikkort och därefter transportledarutbildning i Örebro. Lastbilen går, dit spår inte når. Igår passerade Jan Fasths Åkeri Lammhult, på väg till Lycksele. Kompressorhornets signal ljuder än i huvudet. Så roligt. Transporter innebär att leda och fördela. Det gör att man blir van att klara sig själv.

Jag vill klara mig själv. Söka erforderliga tillstånd på det som är kvar.

Solsken på accepterad aktiv dödshjälp och rätt att sprida aska.

2 kommentarer

Käre Kyrkoherden,

Av , , 4 kommentarer 13

livets resumé närmar sig och jag dristar mig att vördsamt be om seriöst handläggande. Bäst jag lever så ska jag dö. Så är det för alla. Ja visst, men nu hittade NUS en 30 mm onödig ingrediens i mitt huvud, som de remitterar ner till Uppsala. Uppsala är en trevlig stad och det är bara att hoppas att varmkorvsgubben står på Fyristorg, fast han målade korvarna svarta för han hade sorg.

På tal om sorg, min farfar Karl A Svanberg var hederskyrkvärd i Granö Kyrka när den 1954 var ny. Året därpå blev det fel på pannan nere på hans sågverk. Han förgiftades och somnade in under natten. Det minns jag, ett av mina första minnen, det var jag och min far, som var ner och tittade till honom på morgonen, han låg där så stilla men var mer som blå på undersidan där nattskjortan glipade. Far sa att farfar farit upp till himlen, tror jag det, han hade alltid hemkokta karameller i vedlådan.

Jag har försökt att påtala intresset av en minneslund vid Granö kyrka. Det finns i Vindeln k:a och Åmsele k:a. Jag gick ut en(1) vårdag, den 2015-03-18 och samlade in fyra (4) ark namnunderskrifter från intresserade ortsbor. Lämnade in listorna med vördsam förhoppning. Jag vet inte hur många gånger jag tagit kontakt för att få hjälp till anordnandet av minneslund vid Granö kyrka.

”Man skull kunna säj: Va sitt e ti…   Jett va missönna.”

Är det nu så att Uppsala inte klarar biffen ”å man jett ställ op stövlen”. Då är goda råd dyra. Hur i denna värld ska jag se fram till hädanfärden då? Ett vet jag, jag kommer inte att ligga och damma i Vindeln eller Åmsele. Då blir det olyckshändelse i handhavandet av askurna. Den faller plötsligt på Granön 2 och får damma till i fädernes jorden. Det finns aska i öppenspisen i reserv, det är ändå jag som kapat, kluvit, staplat och bränt, de är nästan jag.

Min högsta önskan är en minneslund vid Granö kyrka och en energismart slutvinjett på livet. Jag förespråkar att de mina höjer volymen vid  Amasing grace  och då Elvis Presley framför How Great Thou Art ur ett gospelalbum från 1967. Elvis låt heter ”O store Gud” på svenska.

Fast ser man till hur jag framfört mitt liv, så har jag inte stor förhoppning. Min mor blev visserligen prästvigd i Linköping, dessvärre blev jag inte döpt, inte konfirmerad och inte gift, men jag har tre trevliga och självgående barn. Och jag har betalat kyrkoskatten varje år.

Solsken på Uppsala och på den som får till minneslunden.

4 kommentarer

JS Väghyvel…

Av , , Bli först att kommentera 7

Tomten säges komma snart, men jag tror han var ute idag.

Så roligt att se resultatet efter denna väghyvel ifrån Kussjön av senaste modell. Nu är E12:an vid Granö som förra snösäsongen. Som ett sal´s golv.

Solsken på den som får köra en väg som är hyvlad av JS väghyvel.

TACK och God Jul

 

Bli först att kommentera