Kärlröntgen, tack för att ni kostar på…

Neurokirurgen på NUS. En säregen avdelning med många levnadsöden. Personalen är beundransvärt vänlig. Läkaren som gjorde kärlröntgen kände jag inte igen från förra gången. Men proceduren var den samma. In i ljumsken och upp genom stora ledningen. Röntgen apparaturen vandrar omkring mig och följer ’sonden’ genom kroppen, tills en bit på halsen. Kontrastvätskan gjorde att det kändes varmt under fötterna förra gången, men inte denna gång. Däremot blixtarna som jag ’såg’ fastän jag blundade, de var samma. På datorskärmen syntes den mörka ’fläcken’ (lagningen av det trasiga blodkärlet). Den bilden var bevis på vad jag har i mitt huvud. Där inne ryms alla intryckt och förhoppningar. Där inne saknar jag människor jag mött. Där inne finns minnesbilder av mindre nogranna, ibland lismande personer som bara gör ont.

Jo, det finns mycket i ett huvud. Lyckan är att leva och få vara nykter och drogfri. Alkohol och droger har jag aldrig förstått behovet av. Däremot rökningen var ett gissel tills hjärnblödningen slog till. Abstinensen minns jag inte, den tog Neurokirurgens personal hand om. Gediget arbete, eftersom jag aldrig gjort ett återfall.

Kärlröntgen var klar. Jag blir hemskickad med ett leende, lagningen var fortfarande mästerlig och allt i sin ordning. Möttes av sonen Carl och dottern Sara, de kom direkt från bion med min äldsta dotter Liv. Allt känns bra, till och med blodtrycket 121/66.

Solsken på vår sjukvård och särskilt Neurokirurgen NUS