11 januari lämnade jag mitt första fotsteg efter mig…

Livet är rikt. Känner tacksamhet över de barn jag blivit tilldelad. En gång, den 11 januari, sågs vi första gången. Klockan var 04.19 på morgonen. Tänka sig att den lilla individen var en del av mig själv.

Vilket ansvar det är, då mina värderingar ligger till grund för din barndom. En sådan här dag, blir efter tänksamheten djupare. På något sätt, smakar jag som förälder på minnen som poppar upp. Vilket budskap ska jag ge. Ta inte emot något av främmande människor, var ofta min vädjan, för då bodde vi på Sandbackavägen i Umeå. Efter andra klass i Sandbackaskolan, så blev det Granö. Din morfar behövde mer tillsyn och busstrafiken är suverän mellan Umeå och Granö.

Det var betydligt mer omställning för dig att flytta till Granö, än det var för mig. Du gjorde det bra. Det var en säregen tid. Morfar avvecklade och du utvecklade. Perioden var en balansgång på glödande kol. Jag är tacksam över att du finns och åren vi fick med morfar. Livet är förunderligt och för det mesta riktigt kul.

Du hade lyckan att växa upp under MIMAS perioden. Mat glada Mia, alltid vänlig med leendet som varumärke. Det var tider det. Nu är Mia tillbaka här uppe och lagar god mat på Kronlund. Vackert så, fast gladast blir jag om MIMAS kunde öppna igen. UG på Granö-gården, ja det var en tid, det med. Allt vill jag inte påminna mig om. Där kommer mina värderingar fram igen. Troligen, så har mina barn inte haft det så enkelt. Tänk att vara barn, till en som aldrig lärt sig kompromissandets kod. Du har gjort det bra och givit mig mycken glädje.

Solsken på Dig, min dotter och grattis på födelsedagen.