Gumman har svårighet att göra sig hörd…

Gummans röst tystnar mer och mer vartefter dagarna går. Hemma går Gubben och sörjer att telefonsamtalen blir nästan omöjliga att höra. Känns så retligt att inte förstå var den andra säger. Han vet att hon trivs inom åldringsvården i Vindeln. De har så god mat, först frukost på morgonen och lunch vid halv tolv. Eftermiddagskaffe och middag som avslutas med kvällsfika. Tider är lång visserligen, men maten är god.

Det är just detta med att gumman inte riktigt orkar hålla luren. Handen sjunker ner med luren och samtalet blir mest ’va, vad säj du… håll upp lur´n… jag hör int… ’. Till slut är avslutet givet, ’jag ring senare, det hörs kanske bättre då…’.

Finns det ingen lösning? Kanske ett headset, så att den åldrige slipper att hålla upp luren. Samtal mellan två nära är en typ av känslomässig livlina.

Solsken på de som vill lyssna på varandra.