Granö Samhällsnämnd, så genom tragiskt…

Vad har hänt med nämnden? Hur kunde det bli så här?

1988 flyttade jag tillbaka till barndomsbyn Granö. Pappa klarade sig inte själv längre. Mycket förändrades, från att bo på Sandbackavägen 24 och arbeta på cykelavstånd på Allmänna Häktet Umeå, till att återvända till Granö och åka buss drygt 2,5 timme per dag till samma häkte. Då kändes Samhällsnämnden i Granö som en intressant verksamhet.

Nämnden bestod av 11 bybor och var besatt med lika delar som politiken var procentfördelad i kommunhuset i Vindeln. En grupp människor med olika uppfattningar om det mesta. Och det diskuterades ordentligt, det är ett trevligt minne med mycken respekt. Därefter moderniserades nämnden, den skulle inte vara politisk längre. Det rullade på, jo jo, mycket prat och klart mindre "verkstad". Till slut pratades det om att nämnden skulle köpa Granö gården och köpa Granö Camping. Där gick gränsen för mig och ringde ordföranden och ställde min stol till förfogande.

En samhällsnämnd bör inte äga, jag föredrar skall inte äga. En tillgång skall ägas av någon som "brinner" för objektet. När en samhällsnämnd fungerar med värderingar om att nämndeman inte behöver vara närvarande, huvudsaken det finns ett namn. Då har det gått långt.

I den förra nämnden fanns respekt men inte inbördes beundran och ryggdunk. Där tog vi i hand och hälsade varandra. Resonemanget var friskt även om det var bångstyrigt av nedärvda värderingar.

Hur i all världen ska den nuvarande nämnden hantera verkligheten. Campingen är suveränt vacker och otroligt ursugen. Det enda jag hört är att det finns inga pengar… Hur kan det komma sig? Ändå är det "goda vänner och bekanta" som besitter platserna i nämnden. Jag skickade mail med foton på lekplatsens brist på underhåll likväl som stuga 6 interiör och exteriör till fyra. Jag fick svar av en ägare av marken där storstugan står och av hyresgästen i stuga 6 när den kom hem till Stockholm. Men inget svar av arrendatorn sedan 5 år och ej heller från representant ur samhällsnämnden som äger campingen.

Min erfarenhet av att vara campingvärd är sedan 1992 och 1993, då tillsammans med Ruth. Så utomordentligt trevligt har jag sällan haft det. Det mesta var möjligt, det omöjliga tog bara något längre tid. Vi var inte ålagda i kontrakt, vi bollade våra förslag med arrendatorn Granö IF. Det gick ut på att campingen skulle utvecklas och må bra. Vindelns Kommun var ägare.

Nu hörs enbart: Det finns inga pengar…

Alltså, en samhällsnämnd skall inte äga. Sen då, nja det verkar lugnt eller mest som vanligt… Lekställningen far illa, minigolfbanan far illa, bybor satte fast bryggan igen och hämtade en trampbåt som var på flykt igen och pengarna är slut. Huuu så pengarna tagit slut… Det nya är att månadsmöten upphört…

Solsken på Granö, en suveränt vacker plats…