Dödshjälp, ja tack…

Svältdöden har tagit bägge mina föräldrar. Far kom till sjukhuset för 13 år sedan. Han hade fyllt 82 år, så hans liv hade varat länge. Nu var orken och kroppen slut. Klarade inte av att äta, det fanns inget mer att göra. Returtransporten till åldersboendet verkställdes.

Sen då? Jo, då startar svältdöden. En fuktad tuss i munhålan och smärtstillande. Det förmodades ta cirka en vecka innan svältdöden gjort sitt. Stämde ganska väl.

Svältdöden tog min mor för en månad sedan. Mor hade fyllt 81 år, så hennes liv hade varat länge. Fick bröstsmärtor den 22 juli, visade klart förhöjda värden dagen efter, som påvisade hjärtinfarkt. Måndagens middag innehöll ägg och det går inte, så det erbjöds en sommarkräm, då ersättningssopporna innehöll ägg. Någon sked kräm förbrukas denna eftermiddag. På tisdag kör bröderna från mellansverige upp.

Sen då? Jo, nu är svältdöden igång. En fuktad tuss i munhålan och smärtstillande. Hmm, nu är sista veckan igång. Ödem i lungorna är trist. Jag hör rosslingar i minnet. Smärtstillande substans räcker inte. Dosen ökas. Måndag veckan efter, känner mor igen min äldsta dotter och svarar på fråga. Mors förlamade vänsterhand blir mer och mer avslappnad, efter 3 år halvsidesförlamning går fingrarna räta ut. Tisdag och onsdag finns inget tecken på medvetande. Inte en muskelryckning i den hållna handen och ej heller en tillstymmelse till blinkning av ett ögonlock. Onsdags kväll, en och en halv vecka efter bröstsmärtorna, klockan 19,40 den 1 augusti flyr livet till slut.

Snälla fundera, är detta respektfullt? Att tyna bort i klockrent morfin rus med ökande smärta i den nästan sönderfallna kroppen.

Nä, jag vill, att när det bara är svältdöden kvar, då ska tjänstgörande läkare tillsammans med närmaste anhöriga komma överens. Klockan 10 på onsdag kan barn samlas och ta ett lugnt, stilla och framför allt värdigt avsked.

Solsken på de som gör något åt svältdöden, jag vill inte uppleva den.

En kommentar

  1. Berit Hasselmark

    Ja – du har så rätt, så rätt. Varför skall våra gamla behöva dö svältdöden i ett rikt land som Sverige, i en demokrati och där vi håller på människans fri- och rättigheter? Det är fel och det är slappt av våra politiker att inte ta tag i denna fråga.

    En 95-årig kvinna, väldigt ensam och sjuk och väldigt färdig med livet, ringde mig härom dagen och ville diskutera hur hon skulle kunna dö. Ja, hon hade anledningar att önska att det skulle ta slut. Jag kunde bara ge henne rådet att sluta äta o dricka. Men jag mår dåligt av att behöva ge det rådet. Hon svarade dock att ”Ja, det gjorde min man förra året, så jag vet ju att det går bra. Så det blir nog så.” Men det blir en kamp mot vårdpersonalen på hennes äldreboendet och hennes barn vill inte stödja. Jag kanske åker dit och hjälper henne stå emot omgivningens krav. Hon är själv så tunn o svag. Jag håller gärna handen.

    Jag kan förstå att du protesterar mot det som hände dina båda föräldrar. Det är ovärdigt att behöva avlida på det viset.

    Titta gärna in på vår hemsida – http://www.rtvd.nu – Vi är en ideell förening som har kämpat för förändring i dessa frågor i ca 38 år. Vi ger inte upp!
    Vänligen
    Berit Hasselmark

Lämna ett svar till Berit Hasselmark Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>