Bäst man lever ska man dö och minneslund saknas vid Granö kyrka. Det tog 60 år att få upp några hängrännor och där tillhörande stuprör till samma kyrka. Tänk att låta rappade väggdelar förstöras av regn, år ut och år in, i sextio år.
Ibland så funderar jag på livet efter detta. Hur vill jag ha det? Jag mailade och önskade minneslund för Granö kyrka till Vindelns församling som svarade att min synpunkt var lämnad till kyrkorådets arbetsutskott. Tack, då är det bara att knäppa mina händer och hoppas. Att få leva är tacknämligt och nog tar vi livet för givet mestadels. En smärre hjärnblödning gör underverk, jag vet, anerysmet slog ner mig 1 oktober för 8 år sedan. Att dö är rättvist, det drabbar oss alla.
Jag har hört berättelsen om åkaren som var med i entreprenaden kring Granö kyrka 1953. Det var så blöt och svårarbetad mark där Granö kyrka skulle stå och han hade kört fast rejält flera gånger. Åkaren ville bara inte ha sista vilan där och köpte sig en gravplats i Vindeln.
Jag vill vila här hemma i min favorit by Granö. Granö kyrkas minneslund. Tänk att få vila vid Umeälvens spegelblanka vatten. Ligga och damma lite förstrött mellan grässtråna. Kanske en vindpust tar i något askkorn och får flyta med nerströms älven. Det skulle passa mig.
Solsken på de som besluta om minneslund till Granö kyrka
Senaste kommentarerna