…saknar jag och förunderligt hur livet ter sig.
15 år har far fattats mig, men ibland önskade jag honom dit pepparn växte. Från att fungera som min superhjälte till att ingå i motståndsrörelsen. Du ringde och påstod att det var småfåglar inne. Inte helt rätt, det var brandlarmet som tjöt. Det var våren 1988. På slutet av sommaren gav jag upp och flyttade hem. Allt går, bara man vill. Det här var på den tiden då bussarna efter E12:an fungerade för de boende att ta sig till studier och arbete. Nu är det politik i allt, även i turlistan. Mycket väsen men lite ull och skamlig turlista.
Egentligen var det ytterst lärorikt med en åldrande förälder. Hemtjänst kom in i fars tillvaro. Far fick en bra hemtjänst-dam. Gossen blev duschad och mätt i magen. Hemtjänst-damen var bra, för hon kunde hålla ett samtal som gav intresserade tankar i fars alltmer utdragna timmar. Alla behöver semester, så en vacker morgon stod en flicksnärta i ”döra-gåta” som inte hade vare sig erfarenhet eller ….. Det var tärande. Far duschvägrade och matsituationen reviderasdes till ett oöverkomligt problem.
I sinom tid kom far på ”hemmet”. Jag klarade inte av situationen hemma. I sex år kämpade vi oss igenom vardagen. Min far avvecklades var dag och min tonåring utvecklades och det mesta blev invecklat. Far kunde be mig skjutsa honom hem, fast vi var hemma. Ta ut bilen ur garaget och en sväng på byn. Ibland gick det bra och far var nöjd, men ibland sa han trotsigt att vi var tillbaka på samma ställe och han ville HEM. Det blev en längre sväng inom läsar-rotet och nytt försök tillbaka. Far hamnar på låst avdelning. Geriatriska utredningen menade att fars skador mot huvudet under hans verksamma tid resulterat i hans beteende. Han fick ”Lappo”-armen i huvudet och gick ner för räkning ett tag. ”Lappon” var ett tidigt hydrauliskt alternativ på att få upp timmerstocken på lastbilen, om jag inte minns fel så arbetade hydrauliken endast i ena riktningen.
Jag fick en bra barndom i fars omsorg. Det passerade några huspigor, men ingen som gav djupare intryck. Jag var 2,5 år och bror min 9 månader när vår mor fick andra intressen. Morfar hade Shell-macken på torget i staden och där fanns mycket av intresse. Sommaren efter vinkade vi av mor på järnvägsstationen i Vindeln och morfar väntade på järnvägsstationen i Vännäs med någon som också skulle på tåget till Stockholm. Förunderligt hur det kan bli. Varför inte, bonus var att jag fick tvillingbröder några år senare.
Jo, men jag och brodern har haft det bra. Far hade Focus uppslagsverk, rättstavningsbok, kokbok och ordlista. Så var det. Och en rejäl dos med humor. Vi fick ju ett exemplar av styvmamma, absolut inte enkelt. Det var därför som far byggde hus 1963, damen behövde utrymme. Då öppnades dörren in till juridiken. Far hade en spännande tillvaro. Fruntimmer ska man passa sig för och särskilt om de är ensamma mödrar. Det mesta hände, damen fick en blodpropp i benet av preventiv dosering (enligt henne själv), far på Exekutive auktion, med hull och hår. Far hade tagit reda på hur en sådan auktion fungerade och hur dyrk summan var stadgad. Först skulle alla delar säljas var för sig. Far berättade ofta hur en yrkeskollega ropat in skogsskiftet på Avalund för en spottstyver och som satt ytterst nöjd i bänken. Därefter skulle alla delar erbjudas tillsammans och var den sistnämnda summan större än alla delar tillsammans, då var den gällande och det skulle dyrkas med en sjättedel av bud summa. Styvmammans tomt i centrala Luleå kom upp i ljusan dager. Allt kommer igen, men inte våra handgjorde dekorationer från skolan, de kastade hon också bort. Far gav oss alltid trygghet, han höll ställningarna här hemma och såg världen genom sina barns ögon.
Jo jo, jag minns när far var inne på avlastning. Avdelningen ringer och säger att de kan inte hålla honom kvar. Jag står hemma på gården och bilen är packad för fjällvandring i Hemavan. Det enda som fattas är att sätta sig i bilen och fara. Då far, var du inte mycket värd, så besviken jag var. Jo men avdelningen var i gott sällskap. Samma historia när du var på utredning. Du vägrade vara kvar och sattes i en taxi hem. Ändå så har det varit en upplevelseförmån att haft dig som far. Hela uppväxten har varit med humor och rackarspel och det mesta i en Scaniahytt. Jag minns hur riktig Diesel luktar, doften är gudomlig och trygg. Inget dagis kan vara som sammanhållningen i en topedbyggd Scaniahytt med en far som doftade bark och kåda. Far var allt.
Nu finns far på andra sidan, 15 farsdagar utan pappa. Det är inte enkelt.
Solsken på min far, han var det bästa som fanns i uppväxten. Den bäste alltjämt egentligen.
Senaste kommentarerna