Sankte Per har kallat hem, en mycket gedigen person. Du min vän, har återgivit ett oräknerligt antal berättelser om Granö ur en liten grabbs tillvaro. Född på en måndag, en trappe upp, hos målare Ögren. Mor Anna var mån om sina pojkar, fastän TBC´n tagit ett fast grepp om hennes kropp. Nybyggt hus på tre:an och målare Ögren målade huset vackert rött med vita knutar.
Julen 1932, är grabben nästan fem år. Hans fasters make hade hämtat familjen med risselsläde för att fira jul på Västanå. Kusin Klas hade snickrat på slöjden och gjort en timmerdoning i lillpojkstorlek. Mor dör sommaren efter i juli 1933 på Sanatoriet i Hällnäs och hemmet såldes. Ingen tänkte på doningen, den försvann när nye ägaren tog över.
Smågrabbarna kommer till barnhemmet i Vindeln. Hårda prövningar. Under barnhemstiden började den äldre grabben skolan år 1934 i Vindeln, hans mor hade redan lärt honom att läsa, så han fick börja ett år tidigare. (Mor kommer ifrån prästsläkten Lindahl Galagök). Bygdens barn var inte snälla mot Skogsbo-barnen och fick därmed av rektorn en ”livvakt” som hette Rickard. Han blir sedermera Banmästare på SJ i staden, 70 mil bort. Grabben minns kamrater som MajLis Andersson, Henriksson, Martin Eliasson, Ulla Edin och Stig Königsson m fl.
1936 är det dags att komma tillbaka till hembygden. Grabbarna blir inhysta hos a Alma och n´Karl Pers på Västanå. Grabbarna hade ett rum bakom köket, det var nyrestaurerat och sal´n mot Lycksele var fin. KarlPers bodde nere och deras döttrar sov uppe, just där trappen kom upp, dottern Sara såg Högkammen från sitt rum. Det är här han bor när han en kväll denna höst hör det konstiga ljudet. Nytt okänt ljud. Då brann det på norrsidan av Umeälven och ”Brända tomten” kom till.
Livet går vidare, sommaren 1937 kommer Ol Jansa till Karl Persa och undrar om äldre grabben vill åta sig att get (vakta djur). Många gånger har grabben återgivit känslan då Ol Jansa kom med stråhatten på huvudet cyklande över hängbron och betalade 18 kronor för sommarens arbete. 1941 tar den grundläggande teoretiska utbildningen i Granö slut och lärarinnan Dolly Krantz önskar barnen lycka till.
Många skratt förgyller minnen, som kring 1948, Ludvig Jonsas pojken n´Ivar namngav musikgänget till ”The Huligan Tass”. Grabben spelade fiol, Hans-Ruben piano, William fiol, Sture dragspel och de spelade på flertalet danser i socknen. Grabben har flera strängar på sin lyra och cyklar ihop 6 guld i lag SM.
Tillbaka till livvakten Rickard. Grabben med flera barn, gick under barnhemsperioden till och ifrån skolan och utsattes för stenkastning. Rektorn fick höra om detta och ordnade så att en stabilt byggd grabb följde barnen efter skolan. Det var ”livvakten” Rickard som hjälpte barnen i ett års tid. När vuxne grabben många år senare behövde järnvägsslipers till sitt sommarställe, så tog han kontakt med SJ. Det var en barsk herre som undrade hur det skulle se ut om SJ sålde sina slipers. Herrn frågade till slut hur han tänkt frakta dessa. Den vuxne grabben berättade att han behövde en kvart så skulle han och släpvagnen vara på plats. Han blir visad till en man som höll i en walkie-talkie lite längre bort. Han gick fram och ser till sin förvåning vem det är. Det är den forne ”livvakten” Rickard som nu är Banmästare i staden. Han påminner den barske herrn, om att de kände varandra, då de var små. Många minnen kom igen. Bägge var glad över att se den andre, bägge minns.
Nu har rösten tystnat, oåterkallerligt, han kommer inte att säga ”Du ska ha det så bra”. Nä, bara tomhet kvar och roligt nog en ansenlig hög med anteckningar, från de sista 15 årens samtal om min hemby och dess utveckling. Sanke Per däremot har fått en ytterst väluppfostrad och rejäl person till sin hjälp.
Solsken på de som levt och värnat om de små.
Senaste kommentarerna