Avhyst från buss…

Av , , Bli först att kommentera 12

… var uppmaningen från chauffören. Säregen upplevelse, måste jag medge.

Blå Vägen bussarna är vanligtvis trygga och trevliga. Seniorkortet är helt suveränt. Åker nu och då Länstrafiken och lokalbuss, dessutom ska det gälla på vissa tågsträckor. Kan inte bli bättre.

Steg på vid NUS, samma chaufför som de förra två gångerna. Nu tredje gången gillt, och bussen fortsätter till Umeå Busstation. Påstigande och därefter vidare efter E12. Handsfree, jo då, men denna tur var det mobil i handen. Problemet är att jag är åk-rädd sedan en olycka och ser helst på vägen. Chaufförens samtal denna tur sker via något socialt media, t ex Wats Ap, Skype eller liktydande. Håller mobilen i ena handen och ratten i andra. Tittar upp, men är koncentrerad på mobilen.

Detta är för mycket för mig. Viker upp mobilen och tar en bild, vilket föraren registrerar i ögonvrån. Troligen blixten. Blir ilsk och vill veta om jag fotograferat honom. Han anser att jag inte har rätt att fotografera honom i smyg. Fortsätter köra, men säger, att jag ska kliva av bussen och bromsar in på hållplatsen ovan Beijers. Tänker, att visst, åker jag ur bussen för att jag fotograferat hans bildsamtal och måste vänta några timmar på sista bussen hem, det kan jag ta. Tar min blå kånk och Ikea-påsen, kliver upp för nu står buss 31 stilla på hållplatsen, men frågar, ”så du menar att jag ska kliva av för att jag tog en bild?”

Då ser jag en osäkerhet i ögonen, själv var mitt tänk på högvarv, föraren säger: ”nej jag behövde inte kliva av, men jag gjorde fel som tog bilden…”

Absolut, jag tog en bild, men nog är det första gången som jag blir hotad att kastas av bussen.

Visst har vi alla våra sämre dagar. Korta konstruktiva samtal behövs mellan varven. Det här var tredje resan med denne chaufför. Handsfree samtal, jo men inte yrkesmässiga instruktioner, det var ett främmande språk och yrkesinstruktioner brukar vara på svenska, nä, det var bildsamtal där koncentrationen var ytterst oprofessionell och felriktad.

Föraren stänger av sitt samtal, förklarar en jobbig social situation. Vid Tvärålund kommer ursäkten. Strax innan han stannar i Granö så kommer en mer genomtänkt ursäkt. Jag skakade hand med honom och tackade för ursäkten, men tittade honom i ögonen och upprepade att hur man än har det, så är detta inte okey.

Vilken upplevelse, då jag insåg att han sa, att jag inte fick fortsätta resan. Utkastad för att jag tagit ett foto på ett ogenomtänkt yrkesuppförande. Jag tror att bara ilskan, hade burit att gå från Beijer i Umeå och hem till Granö, knappt 70km. Det har nu gått ett dygn, jag är upprörd än. Det har flutit mycket vatten under broarna i mitt liv, men nog krävs det lite till innan jag kryper ihop och backar och blir rädd. Jag lärde mig mycket under tiden på Allmänna Häktet i Umeå om människor och dess beteenden. Respekt är ingen dum ingrediens.

Solsken på de rejäla förare, trevliga och kompetenta som framför Blå Vägen-bussen under alla årstider och med säkert framförande i alla väderlekar.

Bli först att kommentera