JS står det på maskin. Nu är det slut på knottret på E12:an. Slätt som ett salsgolv. JS själv sträckte upp handen till hälsning. Trevligt att känna igen folk. JS kan konsten att bränna av ett vackert leende och hålla E12 i suveränt skick.

På tal om att känna igen folk. Förutom glädjen över en ypperlig E12:a så önskar jag allt gott till den ljusblå USA-trailern. Var rädd om dig ”Pliggen” och samma tanke går till Jan Fasths Åkeri. Snart har ett helt liv passerat revy. Jag hoppas verkligen att sankte Per har indelat Himlen i yrkeskategorier med trafikkort i en hörna. Jag saknar Skriken Johansson, Jean Harry, Sibbe Åström på Holm & Jonsson, Lilla Vännen på Diligensen, med flera, ja det känns fint att minnas dem. Seth Östmans råstyrka. Lotars envishet.

Jag tror att det är nyttigt att tänka efter. Vilken tur jag haft som fick lära känna dessa suveräna och säregna människor. I förmiddags mötte jag Anders Brändströms ekipage. Duktigt att hålla bil och släp så rent och servat. Fin reklam dessutom med Tegsnässkidan. Vägens riddare gör det bra. Få branscher har så minutiöst hårda regelverk som transportsektorn. Ändå kommer det ena slagskeppet efter det andra på E12:an och ger intrycket av tivoli. Orättvist att lagar och regler bara gäller svenska åkare. Jag får känslan av att det är hets mot folkgrupp.

Solsken på våra maskin/fordonsförare.

Idag är det halvsnödagen och så här var det i morse och har varit några år tidigare.
Mätplatsen Granö är angiven av SMHI på slät yta utan träd i närheten.

Snödjupet mätt 07,00                  Maximalt snödjup den vintern.            Första dag barmark.

2010-01-25 fanns 42 cm snö.     2010-03-29 som mest 88 cm snö.       2010-04-29     0 cm
2011-01-25 fanns 48 cm snö.     2011-02-25 som mest 60 cm snö.       2011-04-18     0 cm
2012-01-25 fanns 52 cm snö.     2012-02-28 som mest 84 cm snö.       2012-05-10     0 cm
2013-01-25 fanns 52 cm snö.     2013-03-04 som mest 69 cm snö.       2013-05-01     0 cm
2014-01-25 fanns 10 cm snö.     2014-02-22 som mest 31 cm snö.       2014-04-12     0 cm
2015-01-25 fanns 34 cm snö.

Vitt och vackert, i dag menas dagen för att halva snömängden har kommit.  Morgonen visar klart väder i de centrala delarna av byn. Bara att njuta. Blir det som det är planerat så renoveras vår nödvändiga hängbro detta år. Heder till Granö Byamän som 1933 såg till att bron byggdes. Enligt envis skröna fanns en herre inöver byn som med yttersta bestämdhet ansåg att hängbron inte alls var nödvändig. Den 10 september 1933 invigdes bron under pompa och ståt OCH den första över bron sägs vara antagonisten med häst och vagn.

Solsken på halvsnödagen, envisa bybor och min nye dotterson som blir 9 dygn denna dag mot kvällningen. Nu har jag två fina dottersöner och noterar tacksamt att även denna dag blev min. Livet är en gåva liksom snöflingan och att jag kan se mina barn och barnbarn sträva vidare i livet.

Ljus grå mercedes med 20-25årig förare, som denna torsdag 2015-01-23 använde registreringsnummer BCL 638, stod parkerad vid Beckasinens parkering. De två kumpanerna vandrar runt i kvarteret och ses gå runt inne på den glasade altanen hos nästa granne. En altan med ingång efter 30 meter plufsande i snön till husets baksida.

Rekognoseringen inkluderade även min egen baksida av mitt hus. Den sökande har trampat ner del av min spireahäck och plumsar åtskilliga meter fram till mitt förråd.

Tack vare en vaksam granne, som såg den misstänkta händelsen att två vuxna går omkring och kollar. In i en glasad altan, bakom nästa hus och föraren sitter och knappar på något i bilen. Grannen går ut och ser att den silverfärgade bilen flyttat sig ner mot butiken i Granö efter E12.

Grannen gick fram till Mercedesen och knackade på sidorutan och frågade om denne sökte något, föraren ville prata engelska och sa sig söka hotell.

Jag kan tipsa om ett suveränt och säkert hotell, det är Hotell Gripen, även kallat Allmänna Häktet Umeå. Bra mat, kompetent personal och ombonat. Ja, det är klart, en nackdel kan vara, att där får de intagna ej egen nyckel. Heder till grannen som skrev av registreringsnumret, det finns visst hopp om mänskligheten. Det var helt rätt ytterst misstänkt klientel. Det är kanske ditt hus de rekar i morgon.

Mercedesen åkte iväg och tog upp sina kumpaner. Men enligt de som kollat, så tillhörde numret en SAAB från Vänersborg. Ett visst svinn får man räkna med, att räkna in svinen, det är troligen, att hoppas för mycket.

Det är dags. Gör som min rejäla granne.

Sluta ignorera, fram för civilkurrage och av med skygglapparna.
Anteckna och mobil-fotografera.
Gör det surt för de som inte respektetar.

Och tänker du spela på internet, snälla, välj ett bolag som betalar skatt i Sverige.
Ska du skicka något, se till att det fraktas på fordon med lagstadgade däck.
Ska du äga bil, registrera den i Sverige, eftersom den körs på svenska vägar.

Solsken på de som leva med lagen och respektera den.

…lockades med ”Historisk” föreläsning på Granö Beckasin av professor Peter Sköld som representerar Artic Research Center. Ämnet för kvällen är: Sapmi utveckling under 400år. Intressant med information tänkte jag och gick dit.

Jag vet att kranier respektlöst nog ligger på fel plats, men att befolkning stoppats ner i isvakar för att med tvång dras under isen för att därmed utverka rätt insikt var nytt för mig. Vem som trampade marken först, tänk vilken ynnest, ty det vet ingen av oss.

Information ska vara saklig, öppen och ärlig.

Jag saknade igår kväll den seriösa och mycket skickliga författare som grundligt engagerat sig i ämnet Lappskattelanden på Geddas karta. Författarinnan Gudrun Norstedt föreläste på Västerbottens Museum 2011-03-08 om sin bok ”Lappskattelanden på Geddas karta” som berör Umeå lappmark från 1671 till 1900-talets början. Ett utomordentligt nöje att lyssna på denna välinformerade författare Norstedt som utan domedags förklaringar och vinklingar beskrev det som framkommit i gamla texter och verk. Alltid med hänvisning till var uppgiften hämtats. Inga yviga utsvävningar. Bara gediget intresse som resulterat i en intressant bok.

Norstedt benar sig systematiskt igenom Umeå lappmark, ett outforskade land som sedermera kallas Lycksele lappmark. Bokens introduktion på sidan 9 är en höjdare. Läsaren kommer direkt in i Norstedts seriösa redovisande av händelser med hänvisning till ursprungskälla.

Tillbaka till igår kväll. Ett vet jag och det är, att jag har ett starkt hjärta. Tidvis hög puls  i förvåning. Jag blev påmind om min farfars farfars farfars syster Anna Persdotter som i yttersta bevarelsedrift 1789 i september slog ihjäl lappen Spå-Klemmet eftersom denne Spå-Klemmet kommit för att göra sig av med soldatänkan efter avlidne Carl Ersson Tiger och deras små barn boende på Tigers rote i Tegsnäset.

Tänk om jag skulle måla ”horn-Per” på väggen bara för att en med samiskt ursprung burit sig illa åt mot någon från svunnen tid. Samekulturen har mycket att lära ut, så och andra kulturer, men information bör frambäras rakt och ärligt och inte med yviga utsvävningar.

Bjud in Gudrun Norstedt och upplev en rak, seriös och minnesvärd tankefärd genom vår historiska tid i nästan 400 år.

Solsken på föreläsare som inte måste ta till överord för att hålla tågan igång.
—————————————–

Umebladet Nr 92, 20 april 1935 av folkskollärare Artur Olofsson, berättelsen om:
Carl Tiger och Spå-Klemmet.
”Invid en gård i Tegsnäsets by ligga resterna av en gammal husgrund. För en generation sedan hade byns ungar där en omtyckt lekplats. Invid södra knutstenen växte ett frodigt hallonsnår och den för länge sedan igengrodda kryddgården var ett bra smultronställe. Och just här åt ”kläppsidan” till hade Spå-Klemmet blivit ihjäl-slagen. Med bävan i rösten talade ännu äldre personer om honom.
Här hade byns soldatstuga stått från elfte Karls dagar tills den på 1860-talet flyttades till annan plats. I den hade en lång rad knektar bott. Och alla hade de hetat Tiger. Flera av dem stupat i krig.
Den som deltog i 1757-1762 års krig mot Preussen kom dock efter fredsslutet oskadd hem. Han hade då med sig några små potatisar, som han för vinterkylans skull bar i en ullvante i fickan. På så sätt kom potatisen för första gången till Tegsnäset.
Mest bekant i bygdens folkminne var dock den jätte-starke Carl Tiger. Han hade deltagit i 17788-1790 års ryska krig och dog i Finland 1789, enligt traditionen, i fältsjukan. På Gumboda hed har funnits och finns antagligen än en väldig sten, Tigerstenen. Den har fått sitt namn efter just denne Tiger. Han lär ha burit den ett gott stycke fast ingen efter honom förmått ens lyfta den från marken. Mer än hundra årgångar exercerande Västerbottens pojkar ha dock sedan dess hunnit pröva sina krafter på den.
Samtidigt med Carl Tiger bodde i Tegsnäset, tidvis åtminstone, den för sina konster fruktade tiggarlappen Spå-Klemmet. Han hade en näverkåta ”uti lönn”, skogslunden i byns södra utkant, helt nära soldattorpet. För ett par mansåldrar sedan syntes ännu resterna av kåtan mycket väl, och då marken på 1890-talet uppodlades, var nedteck-naren av dessa rader med om, att plocka bort den ring brända stenar, som utgjort härd i Klemmets kåta. Spå-Klemmet var känd vida omkring och ännu leva många sägner om honom i folkets mun. Några av de mest kända följa här nedan.
I sin ungdom hade Klemmet ingått förbund med djävulen och av honom i utbyte mot sin själ fått konsten och makten att spå. Vid samma tillfälle hade han också passat på att göra sig hård. Han hade betingat sig, att intet av alla möjliga uppräknade ting skulle bita på honom. En enda sak, grynstampen, hade han dock råkat glömma. Sina hemliga konster använde Klemmet till sin fördel men behövde inte därför alltid göra andra människor ont. Flera somrar var han getare i Tegsnäset, och en bättre hade man aldrig haft. Han gjorde sig dock föga omak. Aldrig följde han med korna till skogen. Var det vackert väder, låg han i någon skuggig skogsbacke, åt ur näver-konten och mådde gott. Regnade det, mojade han sig hemma i kåtan. Kreaturen betade dock aldrig på slåtterängarna, och då kvinnfolken på kvällen kommo för att mjölka, stod varenda ko utanför  ladugårdsdörren och väntade. Det hände inte, att ett djur låg borta över natten. Korna mjölkade bra och björnen gjorde ingen skada. Med hjälp av sin spådomskonst skötte lappen utan möda getartjänsten förträffligt.
En annan liknade historia är denna: En dag höll Per Jonsa jämte sitt husfolk på med att lada hö på Nötesänget. Ett åskmoln hotade på avstånd. Alla arbetade för brinnande livet för att hinna få så mycket som möjligt under tak, innan det brakade löst. Då kom Spå-Klemmet knäande efter kyrkvägen. Han tycktes vara vid gott lynne. ”Hördu Pet, kom hit” hojtade lappen. ”Vill du, att jag ska hjälpa dig?”  ”Jaa, kom du, och hugg i bara!”  skrek Per Jonsa tillbaka.  ”Om jag får ett halvt stop brännvin, så ska jag lada alltihop ensam”, fortfor Klemmet.  ”Jaha, kör till!”  blev svaret.
”Två och två om vart strå” mumlade lappen. Höet började röra på sig. Det lyfte sig som ett moln över myren. Det delade på sig och försvann med ett ljud likt bruset av en storm in i de olika ladorna. Om några ögonblick var vartenda strå under tak. Lappen strök vida omkring. Överallt, där han for fram, tiggde han mat och framför allt bränn-vin. Hans rykte som nära nog allsmäktig trollkarl var så stadgat, att nästan ingen vågade neka att ge honom, det han begärde. Kom inte välfägnaden tillräckligt hastigt på bordet, gick han sin väg mumlande rysliga lapska trollformler. Detta brukade hjälpa. Han ropades nästan alltid hastigt tillbaka och undfägnades med allt, vad huset förmådde.
I Tegsnäset fanns dock en, som inte darrade, då han hörde Klemmets hotelser och besvärjelser. Det var Carl Tiger. På den som svurit fanan biter ingen trolldom. Soldatens hustru Anna skyddades av en liten flaska kvicksilver, som hon ständigt bar i ett snöre om halsen. I förlitande på detta var Tiger till och med så djärv, att han ibland kastade ut lappen, då denne på sitt vanliga sätt ”truserade” och tiggde.
Vid ett sådant tillfälle skrek Klemmet:  ”Jag ska spå ell´n på gård´n din”.
Följande dag ämnade Klemmet göra allvar av hotelsen. Han for över till andra sidan älven. Därifrån hade han god utsikt över byn. Efter alla konstens regler gjorde han nu i ordning ett kraftigt trollskott. Med tillhjälp av detta skulle han sätta eld på Tigers stuga. Han skickade iväg skottet, men till hans förargelse vek det av från rätta riktningen och for rakt mot den gård som ägdes av Tigers närmaste granne König Jonsson.  Spådomen bet inte på det, som hörde Tiger till. Ett avsänt trollskott kan emellertid inte återkallas. Någon drabbar det. Snart slogo också eldslågorna upp från nävertaket på König Jonssons storstuga. Det brann ner till grunden.
Klemmet hade misslyckats men han gav sig inte. Han grep till ännu kraftigare spådom och lyckades skicka en stor slagbjörn på Tigers boskap. Den rev soldatens dragoxe. Till på köpet gjorde Klemmet björnen hård, så att den inte kunde dödas med vanliga medel utan utgjorde ett ständigt hot mot byns boskap. Slutligen lyckades dock Tiger, som också kunde en del saker, fälla odjuret med en särskild tillverkad, kors märkt silverkula. Hatet mellan de båda grannarna växte, och en dag då Klemmet kom in till soldaten i hans stuga och hånade honom för förlusten av oxen, grep knekten lappen kring fotlederna, svängde honom runt i luften, som om han varit en klubba, och slog med hela sin jättestyrka hans huvud mot kanten av spiselhällen. Då Tiger släppte sitt grepp, reste sig Klemmet oskadd från golvet, kliade sig ett tag i nacken och gick hånskrattande sin väg. Några dagar senare försökte Tiger klyva lappens huvud genom ett våldsamt hugg med en skarpslipad timmerbila. Yxans egg blånade, men huvudet höll. Det fick inte den minsta rispa. Så kom kriget och Tiger måste ut i fält. Då ordern därom kom, var han i Granön. Han arbetade på ett husbygge och stod just uppe på timmerställningen, då budet nådde honom. Han bleknade och tappade yxan.  ”Jag kommer aldrig tillbaka” sade han och gick. Huset står ännu kvar. Överst på ena gaveln är årtalet 1788 inhugget.
Spå.Klemmet hade inte glömt, att Tiger försökte döda honom, och att denne nu var utom räckhåll ute i kriget, ämnade han ta hämnd på Anna, hustrun hans. Tidigt en morgon kom han, full och galen, in i stugan till henne. De fem små barnen sovo ännu. Han slet täljkniven ur slidan och sade, att han inte skulle gå, förrän han sett hennes hjärteblod. Den manhaftiga kvinnan lyckades emellertid avväpna och kasta ut honom samt bomma igen dörren. Lappen gav sig dock inte. Han slog in ett fönster och sökte under hotelser och vilda förbannelser taga sig in den vägen.
Nu blev Anna rädd och såg sig om efter ett tillhygge. I en vrå stod grynstampen. Ur den ryckte hon till sig den tunga, mer än meterlånga järnskodda trästöten och slog den med all sin kraft i huvudet på lappen, som redan var halvvägs inne i stugan. Utan att ge ett ljud ifrån sig sjönk han tillbaka, tillbaka ut genom fönstret och föll tungt till marken.
Anna sprang nu för att hämta hjälp och fick tag i König Jonsson. Han följde henne hem. Lappen låg orörlig på marken.  ”Han ligg no bara å lönskes” (gör sig till).  ”Ska  jag  ge´n  é  drag dell?” sade kvinnan och höjde stöten, som hon fortfarande bar i handen.  ”Nej, nej”, sade König Jonsson.  ”Han behöver nog inte mer.  Han är så vit i ansiktet”.
Soldathustrun hade, utan att hon visste av det, råkat få tag i det enda föremål, som bet på Klemmet, och han var verkligen död. Men han var så fruktad och avskydd, att ingen ville taga någon befattning med hans kropp. Till att börja med vågade man, inte heller tro, att han var död. Man väntade, att han när som helst skulle resa på sig igen, och då vore det säkrast att vara utom räckhåll för hans blickar.
Det var ruskigt att ha den den döda kroppen liggande utanför fönstret och då ingen ville hjälpa till, grep Anna den resolut vid fötterna och släpade den ungefär 75 meter bort till den branta backen ned mot älven och lade den där med huvudet nedåt sluttningen. Om spålappen kvicknade vid, skulle han ha en smula besvärligt att komma på fötterna. Där i skogsbacken fick den döda kroppen ligga, tills rackaren å ämbetets vägnar tog vara på den.
På Degerfors kyrkogård, norr om kyrkan, bland självspillningarna, begrovs Spå-Klemmet. Och än i dag växer inte ett grönt strå på graven. Detta är sant, ty den låg nära kyrkan tillbyggdes med sakristia, kom denna att stå över graven.
Anna Tiger blev åtalad för dråpet. Hon hade ju handlat i självförsvar och hade säkert blivit frikänd, om hon inte satt i fråga att ge lappen ett slag till. Emellertid slapp hon undan med några dygns vatten och bröd. På den duktiga soldathustrun avtjänat sitt straff, blev hon under hemfärden överallt firad som en hjältinna och överhopades av gåvor. När hon nådde hemmet, hade hon ett helt lass matvaror.
Så har jag (anm Artur Olofsson) hört berättelser av Catharina Magdalena Andersdr, född 1811, död år 1900, gift med bonden och godemannen Olof Eriksson i Tegsnäset. Hon har hört den av sin mor Maria Königsdr, som från sin tidigare barndom mindes både Carl Tiger och Spå-Klemmet. Hon var dotter till König Jonsson och född 1781 samt död 1843.”
Umebladet Nr 92, 20 april 1935  av folkskollärare Artur Olofsson
————————————————————————
Personinfo:

Godeman Erik Olofsson f 1802-11-27 Granön är farfar till Artur Olofsson f 1879-07-20 Tegsnäset.
Arturs farmor är ovan nämnda Catharina Magdalena Andersdr f 1811-12-20 Tegsnäset, som berättat minnen för Artur.
Arturs farmors morfar är ovan nämnda König Jonsson f 1746-05-25 Tegsnäset, som fick eldklotet på sitt hus.
Carl Eriksson Tiger f 1749-03-11 Djäkneböle Umeå lfs, timrade på Granön 2 när han fick kallelsen att gå ut i krig. Antingen timrade Tiger åt 61-årige Johan Jacobsson soldat Trast f 1727 i Lövånger d 1813-05-07 Granön 2, som antecknades för husförhör i Granön 1763 eller kanske till hans 19-årige son Jacob Johansson f 1759-10-08 på rota Nr 60 Trast i Kåsböle Lövånger som gifte sig 1788 och blev bonde i Granön med Magdalena Hansdr f 1770-12-25 Granön.
Tigers 43-åriga änkehustru Anna Persdotter f 1746-03-05 Bösta 1 Umeå lfs, som enligt domprotokoll 1789 dömdes att böta 75 daler silvermynt eller plikta med 8 dagars fängelse vid vatten och bröd för Spå-Klemmets död 1789 i september, är om alla hållit sig inom ramarna, min farfars farfars farfars syster. Dessutom var min farfar gift med Artur Olofssons syster Signe, hon som var lärarinna på Granögården/ carola

Solsken på släktforskning och källhänvisning.

…saknar jag och förunderligt hur livet ter sig.

15 år har far fattats mig, men ibland önskade jag honom dit pepparn växte. Från att fungera som min superhjälte till att ingå i motståndsrörelsen. Du ringde och påstod att det var småfåglar inne. Inte helt rätt, det var brandlarmet som tjöt. Det var våren 1988. På slutet av sommaren gav jag upp och flyttade hem. Allt går, bara man vill. Det här var på den tiden då bussarna efter E12:an fungerade för de boende att ta sig till studier och arbete. Nu är det politik i allt, även i turlistan. Mycket väsen men lite ull och skamlig turlista.

Egentligen var det ytterst lärorikt med en åldrande förälder. Hemtjänst kom in i fars tillvaro. Far fick en bra hemtjänst-dam. Gossen blev duschad och mätt i magen. Hemtjänst-damen var bra, för hon kunde hålla ett samtal som gav intresserade tankar i fars alltmer utdragna timmar. Alla behöver semester, så en vacker morgon stod en flicksnärta i ”döra-gåta” som inte hade vare sig erfarenhet eller ….. Det var tärande. Far duschvägrade och matsituationen reviderasdes till ett oöverkomligt problem.

I sinom tid kom far på ”hemmet”. Jag klarade inte av situationen hemma. I sex år kämpade vi oss igenom vardagen. Min far avvecklades var dag och min tonåring utvecklades och det mesta blev invecklat. Far kunde be mig skjutsa honom hem, fast vi var hemma. Ta ut bilen ur garaget och en sväng på byn. Ibland gick det bra och far var nöjd, men ibland sa han trotsigt att vi var tillbaka på samma ställe och han ville HEM. Det blev en längre sväng inom läsar-rotet och nytt försök tillbaka. Far hamnar på låst avdelning. Geriatriska utredningen menade att fars skador mot huvudet under hans verksamma tid resulterat i hans beteende. Han fick ”Lappo”-armen i huvudet och gick ner för räkning ett tag. ”Lappon” var ett tidigt hydrauliskt alternativ på att få upp timmerstocken på lastbilen, om jag inte minns fel så arbetade hydrauliken endast i ena riktningen.

Jag fick en bra barndom i fars omsorg. Det passerade några huspigor, men ingen som gav djupare intryck. Jag var 2,5 år och bror min 9 månader när vår mor fick andra intressen. Morfar hade Shell-macken på torget i staden och där fanns mycket av intresse. Sommaren efter vinkade vi av mor på järnvägsstationen i Vindeln och morfar väntade på järnvägsstationen i Vännäs med någon som också skulle på tåget till Stockholm. Förunderligt hur det kan bli. Varför inte, bonus var att jag fick tvillingbröder några år senare.

Jo, men jag och brodern har haft det bra. Far hade Focus uppslagsverk, rättstavningsbok, kokbok och ordlista. Så var det. Och en rejäl dos med humor. Vi fick ju ett exemplar av styvmamma, absolut inte enkelt. Det var därför som far byggde hus 1963, damen behövde utrymme. Då öppnades dörren in till juridiken. Far hade en spännande tillvaro. Fruntimmer ska man passa sig för och särskilt om de är ensamma mödrar. Det mesta hände, damen fick en blodpropp i benet av preventiv dosering (enligt henne själv), far på Exekutive auktion, med hull och hår. Far hade tagit reda på hur en sådan auktion fungerade och hur dyrk summan var stadgad. Först skulle alla delar säljas var för sig. Far berättade ofta hur en yrkeskollega ropat in skogsskiftet på Avalund för en spottstyver och som satt ytterst nöjd i bänken. Därefter skulle alla delar erbjudas tillsammans och var den sistnämnda summan större än alla delar tillsammans, då var den gällande och det skulle dyrkas med en sjättedel av bud summa. Styvmammans tomt i centrala Luleå kom upp i ljusan dager. Allt kommer igen, men inte våra handgjorde dekorationer från skolan, de kastade hon också bort. Far gav oss alltid trygghet, han höll ställningarna här hemma och såg världen genom sina barns ögon.

Jo jo, jag minns när far var inne på avlastning. Avdelningen ringer och säger att de kan inte hålla honom kvar. Jag står hemma på gården och bilen är packad för fjällvandring i Hemavan. Det enda som fattas är att sätta sig i bilen och fara. Då far, var du inte mycket värd, så besviken jag var. Jo men avdelningen var i gott sällskap. Samma historia när du var på utredning. Du vägrade vara kvar och sattes i en taxi hem. Ändå så har det varit en upplevelseförmån att haft dig som far. Hela uppväxten har varit med humor och rackarspel och det mesta i en Scaniahytt. Jag minns hur riktig Diesel luktar, doften är gudomlig och trygg. Inget dagis kan vara som sammanhållningen i en topedbyggd Scaniahytt med en far som doftade bark och kåda. Far var allt.

Nu finns far på andra sidan, 15 farsdagar utan pappa. Det är inte enkelt.
Solsken på min far, han var det bästa som fanns i uppväxten. Den bäste alltjämt egentligen.

… det parti som ser till att morgonbussen, från Lycksele till Umeå, utmed E12 kommer tillbaka och låter landsbygden leva som all annan tätort. Bussen går, där spår inte når. Dessutom går den efter turlistan och INTE godtycke.

Vår ungdom kunde bussas till utbildning från hemorten, ja t o m Umeå Universitet. Allt var möjligt. Frisk luft, gedigen fritid och trygghet genom uppväxtåren. Att bo på landsbygden var möjligt för en ung person. Förr.

Vad händer… jo, politiska beslut till tätortens fördel, igen. Vi har ju arbetarbussen snett efter 06 till den sekundära tätorten, för att hoppas på ett tåg till arbete och studier. Just de, hoppas är ordet, väldigt vilka problem de rälsbundna haft. Förunderligt att den sekundära tätorten fick ett flertal tågförbindelser, MEN ändå därutöver har de flesta bussturerna intakta.

Bygdens barn uppmanas tidigt att skyndsamt lämna hemmet. Än sen då, tycker somliga. Med det är hela ekvationen för landsbygden. Några färre munnar att mätta = mindre handlat på Granö Handlar´n och färre som ska någonstans = färre tankningar på bygdens Mack i Tegsnäset.

Fick förresten svar på min fråga till kyrkogårdsförvaltningen i sekundärtätorten, att jag inte får vila vid Granö kyrka i önskad minneslund där. Nä, de försöker tvingar mig att ligga och damma i sekundärtätortens minneslund. Ska man måsta, gå ner sig i en blötmyr för att få vara i närheten av fridens boning, där man hör hemma. Undrar om de är politiskt valda, det gänget också, som tar itu med denna typ av frågor.

Solsken på de som ordnar tillbaka morgonbussen och himmelska strålar på de som låter mig vila vid minneslund i Granö kyrka. Först då får jag uppleva trygghet i transporterna.

Pest eller kolera… Det är snart dags igen. Någon tycker si och någon tycker så. Så ska det vara, men varför dessa total-färgade skynken framför ansiktet. Vi vet i alla fall att engagemanget räcker tills ni fått anställningstyghet inom partiet/ kommunen/ landstinget. Sen inträder de tre apornas andemening.

Bekvämligheten gör att synen försvinner och hörseln försvinner och inte kommer det många ärliga ord heller.

Jag vill lägga min röst på partiet som genomdriver att:
* den som lever i vårt land bör/skall respektera vår kultur.

* omvänd skattebörda, den som inte överträtt en rättsbalk skall erhålla 2% rabatt på skattskyldigheten per balk. Det ska löna sig av leva med lagen.

* när jag har min anhöriga inom barn- och åldringsvärden så vill jag logga in och lyssna.

* mat och frukt i besprutnings hänseende redovisas öppnare.

Det är ett problem, vilket parti då…

Solsken på Moder Svea, ingen avundsvärd situation.

När solen stod som högst på himlen idag, så passerade ett par sångsvanar. Deras ljudliga budskap var livsbejakande. Tänk vilken ynnest att leva, så att fåglarna hörs, när de passerar. Kunskapen om fåglar är lite väl låg, men google.se är lösningen på mycket. Stor vit fågel med svarta ben, det är sångsvan.

Solsken på våren.

60 år har kyrkan varit förhoppningens boning. Biskopen ifrån Luleå var nyss på besök i början av mars. Trevlig och gemytlig person.
Den 22 juni 2014 är det tilldragelse i Granö kyrka. De svunna 60 åren firas med, bland mycket annat, MINNESPOSTSTÄMPEL. Stämpeln uppmärksammar tiden 1954-2014 och används endast denna dag.
Uppdatera din agenda och bjud hem nära och kära till den 22 juni. Stämpeln är en raritet och därför ett tillfälle att uppmärksamma någon som har allt, med att köpa något ytterst säreget.
Kanske det blir ett SKARA STIFT 1000år-frimärke eller SVERIGES NATIONAL DAG-frimärke som får GRANÖ KYRKA 60 ÅR stämpel på sig.
Därefter tar POSTSTYRELSEN bygdens producerade stämpel och därmed är tillfället förbi.
Tack vare K E Norbergs intresse för frimärken och Minnespoststämplar.
Tack vare Bernhards Lilian, som tog tillvara på Granö bygdens intressen, så de fick stanna i byn.

Solsken på sådant folk och på vår säreget vackert belägna Granö Kyrka.

13,54 Svenska flaggan är fin idag, vinden gör att den visar sin bästa sida. Jag flaggar denna högtidsdag.  Just idag, för exakt 60 år sedan, invigdes vår kyrka./c

Otrevligt säregen känsla att bli hundbiten, inte värt 520sek..
Otroligt förvånande hur många som blivit hundbitna av samma hund.
Oförståeligt att hunden lever än.
Otäck hundägare som tar risk och inte ansvar.

Jag begärde och fick 520sek som ersättning för att oprovocerat blivit biten och förband mig att inte anmäla händelsen. Finns det någon som har mer ryggrad än mig. Kanske de tidigare bitna törs. Förslagsvis I.I. eller S.H. eller O.A. eller någon annan drabbad som jag inte känner till.
Lever människan med lagen och inte mot lagen, så förändras samhället till det bättre.

Solsken på den som tar ansvar hela vägen fram. Hundhimlen saknar minst en hund till.