Knivigt värre i Bjurholm

Sista hantverksdagen rörde vid en svag sida hos undertecknad, knivar. Det var Jan-Ove Andersson (JANO) som visade upp knivar han gjort, material och tekniker. Företaget JANO är numera sålt till Tyresö, men Jan-Ove är kvar i Näsmark, Bjurholm. Vissa material, som stabiliserat trä till skaften, importerar han fortfarande från USA.

Jag har alltid varit intresserad av knilven, verktyget alltså. Jag vet inte vad som var hönan och vad som var ägget, men jag fick i alla fall min första kniv vid fem års ålder. Det vågar man väl knappt säga i vår, på vissa områden, överbeskyddande tid. Hur vist det var att ge en kniv till en femåring kan diskuteras. Pappa tröttnade kanske på att göra barkbåtar åt mig i ur och skur. Om jag skar mig? Jo, några gånger, första dagen. Men sedan aldrig mer, vad jag minns.

På bilden ovanför ser man hur en hemslöjdad kniv kommer till.

Jag har fler knivar än jag behöver. En gjorde jag under tiden på Mariaskolan då jag följde en klass på träslöjden. Några har Yngve Molin i Agnäs gjort. Men, det hjälper inte. När jag ser knivarna här nedanför så vattnas det i munnen. Trots att man får jobba en antal dagar för att kunna köpa en. Det hjälper förresten inte heller. De tillhör en serie på 25 jubuleumsknivar (Bjurholm 1759-2009) och de är sålda allihop.

Jan Nilsson