Är en autistisk kultur, en tystnadens kultur ett hälsosamt inslag i en frisk kultur?
Och vem vinner på denna sociala autism?
Läs denna DN artikel och reflektera:
Demokratin på undantag
Sorgligt att den korporativa byråkratiska makt apparaturen censurerade mina gamla vänner och samarbetskollegor, Gustavo och Ingrid FA+ och därmed gjorde de så ledsna.
Tror man, emellertid, att genom att tejpa Saras uppmaning att måla på vägarna, skall klottret hålla sig borta eller minska från platsen?
Det är inte bara ett uttryck för naivitet och maktfullkomligt arrogans, utan i välkänd svensk styrnings anda omyndigförklara vuxna medborgare, (snusförbud, kränkande tester, lojalitets klausuler i konflikt med grundlagen och yttrandefriheten, etc.) exemplen är oändliga…
Jag håller med Courbet: Staten ska ge fan i att blanda sig i kulturen.
Har FA+ ljugit då de visade sin besvikelse i dagens VK?
Med sådana vänner, behöver konsten inga fiender.
Under tidigare epoker av totalitärt styre, konstnärerna fruktade att deras verk inte godkänndes av mecenaterna och makten.
Historien som bekant upprepar sig ständigt.
Tyvärr den som betalar resan bestämmer destinationen.
Tragisk dessutom att folk med så lite kunskaper och insikt i kulturen skall försöka detalj bestämma över de professionella.
Vad makten behöver är en grundlig kurs i demokratiskt styre. Eller åtminstone ta den svenska grundlagen, FN konventionen, och de mänskliga rättigheterna på allvar.
För dagens makthavare av alla kulörer förefaller begreppet ”Deliberativ demokrati” lika abstrakt som begreppet ornitologi är för fåglarna.
Arma med-borgare. Spåren förskräcker!
Antagonister Obama och mormonen?
Antagonister Obama och mormonen?
NEJ, men jag tror inte speglar fenomenet. Naturligtvis Obama är ett bättre alternativ än Mormonen. Vad jag anser att USA val har visat är att USAs kultur, har en högre koefficient av modernitet att vad vi trott. Republikaner och deras idiosynkrasier är föråldrad och obsoleta konstruktioner. I den meningen tycker jag valresultatet är mycket viktigt i denna värld med så retro prägel.
Tackar Gud att religion och politik inte fick sammasvetsa sig i USA en gång till
PS: Jag tror inte på Gud, eftersom han/hon inte tror på mig. Men detta är ett annat ämne.
Antagonister Obama och mormonen?
Antagonister Obama och mormonen?
NEJ, men jag tror inte speglar fenomenet. Naturligtvis Obama är ett bättre alternativ än Mormonen. Vad jag anser att USA val har visat är att USAs kultur, har en högre koefficient av modernitet att vad vi trott. Republikaner och deras idiosynkrasier är föråldrad och obsoleta konstruktioner. I den meningen tycker jag valresultatet är mycket viktigt i denna värld med så retro prägel.
Tackar Gud att religion och politik inte fick sammasvetsa sig i USA en gång till
PS: Jag tror inte på Gud, eftersom han/hon inte tror på mig. Men detta är ett annat ämne.
Korporatis-män i re-pris
Korporatis-män i re-pris.
Korporatismen i re-pris
Bland de retro dum-heter som tyvärr har återkommit i vår sargade sociala kon-text, tror jag att korporatismen, både där och här, är en av dessa anomalier och tidens signum.
Dagens social-politisk-ekonomiska tillstånd är så dyster, att inte ens, och på en relativ kort tid, framtiden förefallit ha en framtid.
Alla hittills varande samhällen har vari…
t information och desinformations samhällen samtidigt. Följaktligen makten kan inte, vågar inte och vill inte, släppa kontrollen över sina medborgare.
Det är bara att i de så kallade västerländska demokratierna, makten utövas- än så länge-, mer subtil, och med mer raffinerade mekanismer, än låt oss säga i explicita despotier. (Fast man undrar om subtilitets grad i kontroll praxisen, när man hör om bisarra tester, kränkande förbud, med mera som anställda utsätt för, av vissa arbetsgivare).
Sociologen, M Castells medveten om dessa uppenbara risker (han kan sin Foucault), varnar för att det finns mycket stora krafter som vill kontrollera Internet. Castells anser emellertid, att försvaret av det fria nätet är en av de viktigaste politiska frågorna i dagens samhälle.
Detta förstår framför allt ungdomarna, (och det är den sista instansen jag litar på, när alla ideologierna, har visat sig otidsenliga pga. den auktori-tära inslaget som emanerar ur deras praktik).
Skandinaver förlorade en del av sin individuella frihet mer eller mindre frivillit på bekostnad av välfärdstaten som garanterade en stor mått av trygghet. (allting kostar och därmed har ett pris). Men nu, när det sociala skyddsnätet och därmed välfärdstaten har krackelerad och snabb på väg att detroniserats, har vi då förlorat både friheten och tryggheten.
Att makten utökar sin makt utövning, som vi både lokal och global, har kunnat konstatera och erfarit, är tecken på att makten är försvagad när det sociala kontraktet blir alltmer en retorisk illusion.
Det Sociala kontraktet, dvs. det tillit som folket har haft för sin stat och dess institutioner, även detta avdunstar i ganska snabb takt hos de omyndigförklarade och trygghetslösa individerna. Detta sociala tillstånd av brist på tillit för staten, och dess institutioner (banker, med mera), har två diametral motsatta utvecklingslinjer. Den ena är att folket gör uppror mot makten (föga troligt numera när rädslan för arbetslösheten, och ekonomisk misär, (arbetslinjens säkra tillväxt metod enligt somliga håller de kuvade). Det måste som Castells påpekar, först måste det bli ännu sämre för att det ska bli senare bättre.
Det andra alternativet, är tillväxten av nationalistiska partier som profiterar på det samhälleliga förfallet.
Ja, historien upprepar sig men i andra gestalter. Och spåren förskräcker.
Det är bara att i de så kallade västerländska demokratierna, makten utövas- än så länge-, mer subtil, och med mer raffinerade mekanismer, än låt oss säga i explicita despotier. (Fast man undrar om subtilitets grad i kontroll praxisen, när man hör om bisarra tester, kränkande förbud, med mera som anställda utsätt för, av vissa arbetsgivare).
Sociologen, M Castells medveten om dessa uppenbara risker (han kan sin Foucault), varnar för att det finns mycket stora krafter som vill kontrollera Internet. Castells anser emellertid, att försvaret av det fria nätet är en av de viktigaste politiska frågorna i dagens samhälle.
Detta förstår framför allt ungdomarna, (och det är den sista instansen jag litar på, när alla ideologierna, har visat sig otidsenliga pga. den auktori-tära inslaget som emanerar ur deras praktik).
Skandinaver förlorade en del av sin individuella frihet mer eller mindre frivillit på bekostnad av välfärdstaten som garanterade en stor mått av trygghet. (allting kostar och därmed har ett pris). Men nu, när det sociala skyddsnätet och därmed välfärdstaten har krackelerad och snabb på väg att detroniserats, har vi då förlorat både friheten och tryggheten.
Att makten utökar sin makt utövning, som vi både lokal och global, har kunnat konstatera och erfarit, är tecken på att makten är försvagad när det sociala kontraktet blir alltmer en retorisk illusion.
Det Sociala kontraktet, dvs. det tillit som folket har haft för sin stat och dess institutioner, även detta avdunstar i ganska snabb takt hos de omyndigförklarade och trygghetslösa individerna. Detta sociala tillstånd av brist på tillit för staten, och dess institutioner (banker, med mera), har två diametral motsatta utvecklingslinjer. Den ena är att folket gör uppror mot makten (föga troligt numera när rädslan för arbetslösheten, och ekonomisk misär, (arbetslinjens säkra tillväxt metod enligt somliga håller de kuvade). Det måste som Castells påpekar, först måste det bli ännu sämre för att det ska bli senare bättre.
Det andra alternativet, är tillväxten av nationalistiska partier som profiterar på det samhälleliga förfallet.
Ja, historien upprepar sig men i andra gestalter. Och spåren förskräcker.
Är USA valen i djupare mening demokratiska
Är USA valen i djupare mening demokratiska
USA är ett land där båda existerande partier representerar de besuttna medborgarna. Deras representativa demokrati representerar endast en liten del av befolkningen. Är detta kompatibel med demo-krati begreppet. Kan då USA valen vara demokratiska i ordet egentlig bemärkelse?
Betyder inte demos (folket på grekiska), och demokrati folkflertalet?
Så frågan för mig låter en smula överflödig
Men naturligt-vis, är en smula bättre med en svart intellektuell som president, än med en cow-boy eller en mormon som pre-sident.
Och är det politiken eller storfinansen som bestämmer i USA eller i resten av världen? Om nu vill man vara lite mer noga i debatten än vad som är brukligt i populismens och ytlighetens tidevarv.
Men måste man välja mellan pest och kolera, är naturligt-vis, valet givet…
PS: Obama lik Kissing-her är båda fredsnobel pristagare som har gjort sig skyldiga till mord på oskyldiga… Paradoxal, nej kompatibel med dagens styrelse koder och kanske även gårdagens mega makthavare olustiga beteenden.
Are the U.S. elections democratic in a deeper meaning?
USA is a country where two existing parties represent the propertied citizens. Their representative democracy represents only a small portion of the population. Is this compatible with democracy concept? Could the U.S. election be democratic in the word strict sense?
Does not demos (the people in old Greek), and democracy majority of the population?
So the question for me sounds a tad redundant
But, of course, is a tad better with a black intellectual as President, than with a cow-boy or a Mormon as pre-sident.
And it’s politics or big business that determines the U.S. or the rest of the world’s life? Now if you want to be a little more careful in the debate than is customary in this populist and superficiality era.
But if we must choose between two evils, is of course the answer, given the choice…
PS: Obama and Kissing-her both peace Nobel prices who has been guilty of the murder of innocents and civilians … Paradoxical? No, compatible with today’s governance codes and maybe even yesterday’s mega rulers unpleasant behaviors.
Kunskap skola?
Kunskaps skola?
För alla individer som tar det fascinerande fenomenet lärande på allvar, är denna artikel oumbärlig, och ett av de viktigaste bidragen till skolans pågående debatt, som har skrivits på länge. Texten saknar dock inte motsägelser, vilket minskar inte värde av dess betydelse som katalysator för en nödvändig diskussion om skolans framtid.
”Högskolan (och skolan. Min anmärkning, Castro) måste satsa på tänkandets hantverk”
Mats Lindgren, civilingenjör och ekonomie doktor, vd för analysföretaget Kairos Future.
Kunskap bara en råvara. Vi är på väg mot en ekonomi där tänkandet och tanken, inte kunskapen i sig, är själva tillväxtmotorn. Frågan är om högskolan är redo för detta skifte. Ska högskolan vara relevant krävs att den utvecklar och lär ut tänkandets hantverk i den tappning som arbetslivet kräver, skriver Mats Lindgren på analysföretaget Kairos Future.
Högskolesektorn har de senaste decennierna varit Sveriges kanske främsta tillväxtbransch, med ett fördubblat antal studenter och ett snabbt växande antal anställda.
Om högskolan levererar värde för pengar har kraftigt ifrågasatts av olika debattörer under hösten. Men frågan är större än så: Möter denna tillväxtbransch morgondagens behov av kompetens i ett samhälle där tänkande och förmågan att hantera komplexitet och inte kunskapen i sig är vägen till framgång?
Under hösten har en viktig debatt pågått på DN Debatt kring högskolans värde och framtid. Mats Alvesson skrev om den amerikanska studien ”Academically adrift” som visar på en starkt nedåtgående trend inom amerikanskt universitetsväsende vad gäller såväl utbildningsresultat som arbetsinsatser från studenternas sida och menade att samma trend är synlig även i Sverige.
Per Sonnerby fortsatte med att peka på de samhällsekonomiska kostnaderna.
Alvessons och Sonnerbys inlägg är viktiga, ytterst relevanta och pekar på två stora utmaningar: höga och stigande kostnader och sjunkande kvalitet. Däremot missar de att ställa den mest avgörande frågan, nämligen om högskolan är rustad för det fundamentala skifte som såväl näringsliv som utbildningssystem genomgår och som utmanar såväl grund- och gymnasieskola som högskola och forskning?
Vad är det då för skifte jag syftar på? Låt oss för enkelhets skull kalla det skiftet mot en tankeekonomi, en ekonomi där tänkandet och tanken, inte kunskapen i sig, är själva tillväxtmotorn. Drivkrafterna bakom detta skifte är flera, där den transparens och turbulens som internet i kombination med en snabb globalisering skapat är två av de viktigaste.
Effekterna ser vi på alla samhällsområden inte minst inom kunskapsbildning och -spridning. Då tänker jag inte i första hand på det faktum att högskolans kunskapsmonopol är på väg att brytas i takt med att såväl nystartade ”universitet” såsom Udacity, Khan Academy och TED som klassiska stjärnuniversitet som Harvard och MIT erbjuder gratis utbildning på toppnivå.
Det jag tänker på är hur fokus för själva utbildningen behöver förändras när tänkande, inte kunskap, blir motorn i ekonomin. Jag har ofta berättad om eleven på klagade på att bild i motsats till matematiken, var så ”jobbigt”, för att hon var tvunget att tänka. I mate enligt henne, behöver hon inte tänka, hon gjorde bara ”mekanisk” vad som stod i boken. När jag påpekade att jag kunde hjälpa henne att göra som på matelektionerna, svarade hon resolut: Nej vi fortsätter att tänka” Castro. Min a.
Övergången till en tankeekonomi innebär dock inte att vi inte längre behöver skaffa oss kunskap. I själva verket behöver vi mer kunskap, större bredd och bättre förmåga till sammanhang än någonsin, eftersom kunskapen är själva råvaran för tänkandet. Jag tror här att författaren förväxlar kunskap med fakta ett ofta förekommande misstag i svensk kunskapsdiskussion. Fakta allena, enligt Wittgenstein, är inte kunskap, är endast information. Kunskapsbegreppet är mer komplicerad än så. Är ett bland annat problematiserande av fakta, en förädling av information (fakta), med andra insatser, som reflexion, analys, kreativitet, sammanhang etc. Castro
Men det räcker inte. Vi behöver också som enskilda och som organisationer behärska tänkandets hantverk, och ska högskolan vara relevant för individer och arbetsliv krävs det att den utvecklar och lär (en motsägelse, lärandet handlar inte mekanisk om att lära ut bara, utan framförallt om att lära in) ut detta hantverk, i den tappning som arbetslivet kräver.(inte endast arbetslivet utan livet eller med ett bättre begrepp, i Edmund Husserls mening, livsvärlden). ma, Castro)
Det som krävs, enligt en specialstudie bland svenska personalchefer inom ramen för projektet Högskola 2025, är ”förmågan att hantera komplexa frågor och sammanhang” som ses som den mest kritiska kompetensen när de söker högskoleutbildad personal. Enligt den amerikanska studien Academically adrift är det i dag inte detta som man lär sig på högskolan (och skolan överhuvudtaget. ma, Castro).
Det personalcheferna efterfrågar är inte i första hand det klassiska kritiska tänkande som högskolan är inriktad mot. Det räcker inte med att avgränsa problem, kunna bryta ner och bena ut dem; som värdefulla medarbetare och samhällsmedborgare måste vi också kunna bygga upp och skapa nytt. (kreativitet grundat ekonomi, enligt Richard Florida) ma, Castro.
Det är ett hantverk som världshistoriens stora tänkare som Leonardo da Vinci och Einstein behärskade till fulländning, och de blandade friskt det analytiska med det kreativa och gestaltande. De tänkte med skisser och bilder och inte enbart med ord, och de använde kroppen likaväl som hjärnan i sitt tänkande.(Men utbildnings, minister Björklund, har nedvärderat de explicit kreativa ämnena (musik, textil, slöjd, bild), till förmån för de visserligen viktiga och felbenämnda ”kärnämnena”. ma, Castro)
Arbetslivet kräver också förmågan att tänka tillsammans. (Vi är intelligentare än jag brukar jag ”tjata” ständigt på mina elever). ma, Castro. I dag är ”tankeproduktiviteten” vid möten och konferenser ofta förödande låg. Brist på struktur och metodik leder till att grupper fastnar i älsklingsfrågor och destruktivt grupptänkande vilket hämmar utvecklingen och ofta leder till stor frustration. För att nå banbrytande tankar måste man tänka ett varv till, men där saknas ofta metoder och kunnande.
Det tydligaste exemplet på värdet av konceptuellt tänkande är företaget Apple som på tio års tid gjort resan från nära döden till världens högst värderade bolag. Apple har gjort denna resa utan banbrytande forskning. De har inte ens i vardaglig mening ”uppfunnit” något alls.
Vad de gjort är att mer framgångsrikt än någon konkurrent ha fångat tidsanda och trender, lånat och köpt idéer och kombinerat (därför betecknar jag mina konstverk, sedan 1991, och elevernas alster med begreppet Combi-nations. ma, Castro) dessa till unika och attraktiva produkter och affärsmodeller. De har tänkt konceptuellt. (är inte all skapande och kreativitet konceptuellt? Koncept betyder idébaserad. ma, Castro.)
För att lyckas på lång sikt behöver Sverige än en gång bli först ut i en ny tid. På samma sätt som när vi på bred front lärde oss kunskapssamhällets hantverk som att läsa och skriva och därmed skaffade oss ett försprång, behöver vi i dag bli mästare på konceptuellt tänkande; på att sätta frågor i ett sammanhang, organisera och kombinera idéer och att både tänka snabbt och djupt. (har inte alltid denna metod gällt i kreativitets historias heroiska (och erotiska), livsvärld? ma, Castro)
Och liksom vi byggt vår framgång som industrination på förmåga att organisera produktion behöver vi nu bli lika skickliga i att organisera för tänkande och innovation – bygga tankefabriker – inte för att ersätta vår industriella bas, men för att stärka den.
Då krävs att såväl skolan som universitet och högskolor tar täten i att träna individer i tänkandets hantverk och att de tar sig ur det flerhundraåriga system som är föga anpassat till dagens snabbrörliga, öppna och horisontella värld (anti-auktoritära i motsats till de sedvanliga hierarkiska system som dessvärre dominerar så väl arbetet som politiken.ma) och hittar sin roll i en tankebaserad tid.
Det är dags för nya tankar i högskolan (och skolan.ma, Castro).
Friheten och trygghetens avdunsting.
Salve,
Friheten och trygghetens avdunsting.
Jag har hävdat och framfört till min krets, att den samhälleliga tryggheten offras på frihetens altare och omvänd. Här kommer ett stödjande argument från Sigmund Baumans bok ”Vi vantrivs i det postmoderna”.
Freuds vantrivsel i kulturen och Baumans vantrivsel i det postmoderna emanerar från frihetsbegreppet. Ett ack så viktigt och komplicerad begrepp i livsvärlden.
Den vantrivsel som modernitetens varumärke härrörde från enligt Freud, ”övermåttet av ordning och dess oskiljaktiga följeslagare – bristen på frihet. Först och främst individens frihet att söka njutning. Inom ramen för en civilisation med trygghet i sinnet betydde mer frihet mindre vantrivsel. Inom ramen för en civilisation som valt att begränsa friheten i trygghetens namn betydde mer ordning mer vantrivsel.”
Hur ska vi reagera nu som kollektiv och individuella medborgare, när välfärden krackelera, och därmed det sociala skydds nät förflyktigas och samtidigt mer ordning och kontroll utplånar vår individuella frihet i nyliberalismens osäkra tidevarv?
Då har vi förlorat rubbet!
Varken trygghet eller frihet blir det kvar…
Det är inte alltid angenämt när dikotomierna utplånas.
Senaste kommentarerna