Korporatis-män i re-pris
Korporatis-män i re-pris.
Korporatismen i re-pris
Bland de retro dum-heter som tyvärr har återkommit i vår sargade sociala kon-text, tror jag att korporatismen, både där och här, är en av dessa anomalier och tidens signum.
Dagens social-politisk-ekonomiska tillstånd är så dyster, att inte ens, och på en relativ kort tid, framtiden förefallit ha en framtid.
Alla hittills varande samhällen har vari…
t information och desinformations samhällen samtidigt. Följaktligen makten kan inte, vågar inte och vill inte, släppa kontrollen över sina medborgare.
Det är bara att i de så kallade västerländska demokratierna, makten utövas- än så länge-, mer subtil, och med mer raffinerade mekanismer, än låt oss säga i explicita despotier. (Fast man undrar om subtilitets grad i kontroll praxisen, när man hör om bisarra tester, kränkande förbud, med mera som anställda utsätt för, av vissa arbetsgivare).
Sociologen, M Castells medveten om dessa uppenbara risker (han kan sin Foucault), varnar för att det finns mycket stora krafter som vill kontrollera Internet. Castells anser emellertid, att försvaret av det fria nätet är en av de viktigaste politiska frågorna i dagens samhälle.
Detta förstår framför allt ungdomarna, (och det är den sista instansen jag litar på, när alla ideologierna, har visat sig otidsenliga pga. den auktori-tära inslaget som emanerar ur deras praktik).
Skandinaver förlorade en del av sin individuella frihet mer eller mindre frivillit på bekostnad av välfärdstaten som garanterade en stor mått av trygghet. (allting kostar och därmed har ett pris). Men nu, när det sociala skyddsnätet och därmed välfärdstaten har krackelerad och snabb på väg att detroniserats, har vi då förlorat både friheten och tryggheten.
Att makten utökar sin makt utövning, som vi både lokal och global, har kunnat konstatera och erfarit, är tecken på att makten är försvagad när det sociala kontraktet blir alltmer en retorisk illusion.
Det Sociala kontraktet, dvs. det tillit som folket har haft för sin stat och dess institutioner, även detta avdunstar i ganska snabb takt hos de omyndigförklarade och trygghetslösa individerna. Detta sociala tillstånd av brist på tillit för staten, och dess institutioner (banker, med mera), har två diametral motsatta utvecklingslinjer. Den ena är att folket gör uppror mot makten (föga troligt numera när rädslan för arbetslösheten, och ekonomisk misär, (arbetslinjens säkra tillväxt metod enligt somliga håller de kuvade). Det måste som Castells påpekar, först måste det bli ännu sämre för att det ska bli senare bättre.
Det andra alternativet, är tillväxten av nationalistiska partier som profiterar på det samhälleliga förfallet.
Ja, historien upprepar sig men i andra gestalter. Och spåren förskräcker.
Det är bara att i de så kallade västerländska demokratierna, makten utövas- än så länge-, mer subtil, och med mer raffinerade mekanismer, än låt oss säga i explicita despotier. (Fast man undrar om subtilitets grad i kontroll praxisen, när man hör om bisarra tester, kränkande förbud, med mera som anställda utsätt för, av vissa arbetsgivare).
Sociologen, M Castells medveten om dessa uppenbara risker (han kan sin Foucault), varnar för att det finns mycket stora krafter som vill kontrollera Internet. Castells anser emellertid, att försvaret av det fria nätet är en av de viktigaste politiska frågorna i dagens samhälle.
Detta förstår framför allt ungdomarna, (och det är den sista instansen jag litar på, när alla ideologierna, har visat sig otidsenliga pga. den auktori-tära inslaget som emanerar ur deras praktik).
Skandinaver förlorade en del av sin individuella frihet mer eller mindre frivillit på bekostnad av välfärdstaten som garanterade en stor mått av trygghet. (allting kostar och därmed har ett pris). Men nu, när det sociala skyddsnätet och därmed välfärdstaten har krackelerad och snabb på väg att detroniserats, har vi då förlorat både friheten och tryggheten.
Att makten utökar sin makt utövning, som vi både lokal och global, har kunnat konstatera och erfarit, är tecken på att makten är försvagad när det sociala kontraktet blir alltmer en retorisk illusion.
Det Sociala kontraktet, dvs. det tillit som folket har haft för sin stat och dess institutioner, även detta avdunstar i ganska snabb takt hos de omyndigförklarade och trygghetslösa individerna. Detta sociala tillstånd av brist på tillit för staten, och dess institutioner (banker, med mera), har två diametral motsatta utvecklingslinjer. Den ena är att folket gör uppror mot makten (föga troligt numera när rädslan för arbetslösheten, och ekonomisk misär, (arbetslinjens säkra tillväxt metod enligt somliga håller de kuvade). Det måste som Castells påpekar, först måste det bli ännu sämre för att det ska bli senare bättre.
Det andra alternativet, är tillväxten av nationalistiska partier som profiterar på det samhälleliga förfallet.
Ja, historien upprepar sig men i andra gestalter. Och spåren förskräcker.
Senaste kommentarerna