Dödläge

Av , , 2 kommentarer 0

Solen lyser ute idag. Sista april och första maj är avklarat, snart ett minne. Becka fyllde 30 den första maj så vi hade huset fullt av släktingar och vänner. Sedan har jag haltat fram, bildligt talat. Huvudet är sprängfyllt med grubblerier.

Ett grubbleri avklarades igår. Jag gick till tandläkaren för första gången på sju år! Hmmm, jag har ’lätt’ tandläkarskräck trodde jag men när jag såg tandläkarstolen accelererade det till ’vansinnig’ rädsla. Då kan man fråga sig varför jag efter sju år fick för mig att gå till tandläkaren? Jo, i huvudet har det kretsat kring tandlossning. Jag har gått och inbillat mig att jag har början till tandlossning pga medicinen jag äter mot biopläritet. Nu var fallet inte så utan jag hade tandsten på två tänder, annars var allt bra. Inte ett hål, inte en tandficka…Tack Gode Gud för det, det är ju så dyrt med tandläkaren.

Nästa sak som det kretsar kring i huvdet är frågan kring min anställning, viljan att få börja arbetsträna och komma ut i arbetslivet igen. Få arbetskamrater och en annan identitet än bara mamma och sjuk. Pratade med försäkringskassan igår men mannen jag pratade med måste ha varit ditplacerad igår för han bara svamlade och jag fattade nada! Nada! Så jag måste ta mig i kragen och åka ner till kontoret för att försöka få någon sorts uppfattning om vad som krävs. Sedan är det dags att ringa facket och prata med dom om anställningsfrågor och arbetsträning. Är inte uppsagd av kommunen än, fick lönebesked senast denna månad så jag känner att det brinner i knutarna. Fortsättning följer givetvis.

Barnen är hos sin pappa och här råder tyst stiltje. Ska ta mig en sväng på stan och träffa mamma och min syster. Lite god Subway piggar säkert upp en sådan här dag när livet känns supertråkig och det enda jag önskar mig är lite glamour.

Glamour för en trött människa är väl det bästa som skulle kunna hända?