…ljuder i högtalarna. In Flames nyaste skiva har satt sig i hjärnbarken och utan några låtar med dom på morgonen är dagen inte fullkomlig. Som den textnörd jag är så går jag givetvis och letar sångtexterna till låtarna då det för det mesta är omöjligt att höra vad sångaren väser ur sig. Det är ett rätt genomgående tema av relativt svarta texter och det är väl det som tilltalar min morbida hjärna. Undrar just när dagen kommer då jag kommer att lyssna på trallvänlig pop/r´n´b etc igen? Det har gått något år nu och än har bara Miss Li lyckats med det att få en liten plats i huvudet. Jaja. Nu tycker jag helt klart om lite hårdare form av musik och det gör inte ont i öronen.

På denna lediga lördag är det så dags att åka ut till husvagnen och försöka sig på ett inbrott. Jag mitt nöt har förlagt husvagnsnycklarna på ett ställe som tydligen var för svårt även för mig. Jag har letat, familjen har letat, exet har letat…Vi kan säga så här alla som varit hos mig har letat och ingen har hittat dom. *gnyyyyyl*
Så dagens mission blir helt enkelt att åka ut med verktygsväskan, på något j-a sätt föröska forcera ett fönster och baxa in lilla mig för att sedan öppna dörren. Sedan packar vi ihop allt för säsongen. Det blev inte någon bra sådan av olika anledningar. Förhoppningsvis blir nästa betydligt bättre och med mig i mina skor. Foppatofflor, träningsbrallor och glada barn vid min sida. Nästa sommar är tabla rasa….För nu i september brakar förändringens virvelvind in. Tänk att något som är så positivt kan vara så läskigt så det frammanar mardrömmar?

Jobba….Skit kul! Men om man inte tagit ett rejält handtag förutom att knattra på ett tangentbord en och annan gång. Hur gör man? Hur ska man vara? Ja, tänk jag hittar på så många konstiga frågor till mig själv som gör att jag blir mer och mer omotiverad. Men jag ska fixa det här. Även om det är så skrämmande att jag hellre stannar hemma under täcket. Det gör jag i mycket annat. Men om ett täcke dras bort kanske fler kan följa efter tänker jag.

Avslutningsvis denna lördag…Till storgänget vill jag bara säga att jag älskar er av hela mitt jag. Ni finns i mina tankar så länge jag andas och så länge jag andas hoppas jag.

…och ena delen av lillgänget hemma idag. Dagis har planeringsdagar så prinsessan fick vara hemma med mamma. Vi har hunnit vara ute ur huset en sväng. Det var dags för blodprov igen för att kolla mina värden. Gör ju detta var 14:e dag och ännu har värdena inte varit likadana två gånger i rad. Hyfsat frustrerande måste jag säga för det måste ju betyda att jag åker upp och ner i sinnestämningen? Ja, jag vet faktiskt inte, min terapeut säger att vissa delar är jag och det är ok, men nu när man matats i månader om hur hemsk man varit är det svårt att sortera ut. Har jag någonsin varit bra och snäll undrar jag…

Jag har ägt ett visst drag av högmod trots avsaknad av anledningar att ha det, en attityd gentemot andra människor att vad som händer då är det aldrig mitt fel, bara deras. Många vänkontakter har avslutats abrupt under min tid vissa som jag inte ens längtar tillbaka till men andra som det kan svida rejält av saknad efter. Nu simmar jag omkring i någon sorts halvförtvivlan/förvirring kring det mesta med min person. Det otäcka är att medicin kan göra så otroligt mycket. Min diagnos är klockren och jag är glad att äntligen ha det under kontroll men ack så jobbigt att inse vad man är…………Det är många med mig som har detta syndrom, kändisar, skådisar etc. En vän hade sett en dokumentär om känd konstnär som vägrar medicinera utan menar att det är en del av honom och själv blir jag helt stum. Vem vill åka berg och dalbana hela livet? Någon gång kanske men inte med de effekter det ger. Ensam, avsaknad av älskade….Det genomgående draget hos mig.

De vänner som finns kvar är få och de allra käraste jag har. Min familj detsamma. Utan dom hade jag nog inte suttit här. Min allra käraste syster, mitt allt. Min älskade ex ’svärmor’ du och sambon är fantastiska…Jag är glad att ha er i mitt liv. Tänk att ett litet telefonsamtal kan göra så mycket. Mitt ex….hjärtat är på rätta stället, tack för att du gav mig mina barn.

Jaja, nog med självömkande. Livet hade varit så vackert om jag kunnat få en diagnos tidigare så jag får väl helt enkelt tacka min j-a fd. husläkare för sitt bristande intresse kring mitt mående där i feb. 2007…Ett år till diagnos……..Det gick tydligen snabbt. Stum blir jag, hur många går därute odiagnostiserade med mina begynnelsesymptom?
Usch….Psykvården 2008 är både fantastisk och skrämmande. Helt beroende på vem man stöter in i…..Jag hade tur i oturen. Tack snälla Lena Pihl för allt! Du äckelsjuksköterska som nu bytt inriktning och flyttat över till ännu en utsatt människogrupp borde fortfarande sluta inom professionalismen…..Med vetskap om dina uttalanden i personalgruppen lär du fortsätta spy galla över de stackare som ligger med sina morfinpumpar och ber om hjälp. Ska du då ge dom en brödkniv?

Nog ödslad energi över psyket. Mina läkare har hela tiden varit underbara och ordnat allt till mitt bästa. Min samtalsterapeut är den enda jag någonsin vågat lita på, tack för att du står ut med mig just nu när förvirringen är stor.

Ikväll ska jag träffa pappas kusin och man. Familjesammankomst med andra ord. Kul!

Tack för mig! Bugar och utgår!

…vem i HELA fridens dagar köper sådant skräp?
Förvisso är musik inte alltid musik i allas öron. Det som för mig är rena njutningen är för andra rena tortyren kan jag tänka mig. Men smurfhits är väl ändå lite för mycket?

Ännyväy…..Veckan har varit lite för mycket ska villigt erkännas. Först dessa djävuls morgnar och sedan en massa andra måsten som jag har genomfört och lidit. Allt har gått bra, jag mår bra fortfarande, mår inte sämre än vanligt och det är det största pluset denna vecka. Jag mår bra. Nästa plus var idag då jag och lillgängets pappa var till tatueraren och han tatuerade in vår yngsta dotters tatuering. En drake, så vacker, så avis, men nej. Drakar är inget för en flicka som jag. Det spekuleras visst kring när jag ska skaffa min första döskalle men det säger jag och står fast vid att det motivet ska aldrig hamna på min kropp.

Att man på gamla dagar skulle bli så intresserad och biten av tatueringskonsten är oförståeligt kan fortfarande inte erinra mig när jag började känna suget. Alla tycker inte om det och det respekteras. Men för mig är det väl detsamma som att fettsuga sig eller skaffa fejkboobs har jag kommit fram till idag med mamma.

Imorgon är det släktträff med farmors och pappas släktingar. Då kommer vi alla att visa upp oss och se snälla ut. Gissa om jag ska vara kortärmad?

Nej, ni gissade rätt.

Ha en skön och välsignad torsdag inför fredag och helg.

Helgen har varit toppen! Ja, hör ni? Inget neggosnack alls… Fredagen var hela dagen i skolanstecken, med upprop och skolstartsfest. Resten av helgen bestod av middagsbjudningar i fiskens tecken, lax och surningar stod på menyn. Trevligt sällskap och god mat, vad mer kan man begära?

Alarmet var ställt till 6.30 idag. Sitter nu i efterdyningarna av detta tidiga uppvaknande och funderar på hur i hela friden jag ska orka med att både fixa barnen till skola och dagis samt arbeta på bestämda tider. Usch har börjat gruva mig mer och mer istället för att se framemot hela apparaten. Men det är mest när jag är i mitt neggoträsk som dessa tankar uppstår. Kämpar stenhårt emot och tvingar mig bort från det förbjudna området.

Idag är det ytterligare ett möte med företagssjukgymnasten för att se hur jag orkar med. Vad jag ska orka med vet jag inte men det lär jag väl få reda på idag. Spännande blir det i vilket fall som helst. Efter det är nästa steg att komma in i arbetslivet igen. Jag har inte arbetat sedan 1998 så gissa om livet kommer att kännas helt annorlunda?

Tänkte på det här med Försäkringskassan. De befinner sig tydligen i någon sorts kris och det har jag ju märkt då jag varit utan ersättning i två månader. Men de som inte fått några pengar alls och som varit tvungen att låna pengar för att få livet att gå runt, vad är det? Antingen har FK och Socialtjänsten noll kommunikation vad gäller att rädda människor ur nöd. Sätta människor i nöd kan de men vända det tvärtom, det går tydligen inte. Hoppas FK på att slippa betala ut en massa pensioner etc och få en massa extra ränta på våra pengar? Det ska göras besparingar till absurdum och det här är helt otroligt. Betalar skatt göra alla med inkomst. Till och med vi ’bidragstagare’. En pensionär och sjukbidragstagare betalar lika hög skatt som alla andra och nu kommer inga pengar. Sedan i juni har det strulat……………Skäms!!!!!!!!!!

Nä, nu ska jag lyssna på Disturbed och dricka kaffe innan jag ska göra mig i ordning.

Ha en skön måndag!

Man kan faktiskt ha det! Tro mig, jag sitter här och allt är bara mjukt, halvtorrt och trist, precis som potatismos.
Måste göra något av den här söndagen istället för att mosa ihop i soffan med kidsen och önska att tiden står still. Undrar just om jag ändå har en annalkande 40-års kris? Tycker mig ana att rynkorna djupnat och håret grånat otroligt mycket snabbare än tidigare då ett och annat strå endast anats. Ja, tankarna kretsar rätt mycket kring åldrandet. Åldras med värdighet utan tryck utifrån där det matas på med att det finns en massa medel att ta till för att förbli ung. Ibland har tanken nuddat vid restalyne…för jag menar, alla andra gör ju så?

Satt hemma hos min fd. man och surfade runt på hans dator och lyckades manövrera mig in på Linda Rosings omdiskuterade blogg.(vilket gjorde exet rasande då hans ip-nummer registreras) Tack gode Gud säger jag bara, vilken toppenträff för mig. Att se hur hon såg ut gjorde mig fan mörkrädd…..Usch och fy! Springandes på diverse olika salonger sprutandes hit och dit diverse saker för att ha plutmun som ser ut som en gummianka satt mitt i fejjan, tatuerad läpplinje för att slippa att kladda med läppenna, plus en massa annat för att slippa rynkor, ha större tuttar etc.

Tänk så fint vi kvinnor skapar det för oss. Vi tittar på exempelvis denna blonda toppidiotiska människa utan vare sig potatismoshjärna eller valnöt och tror att det är så vi ska se ut. Det är plastigt och helt värdelöst. Dels kostar det en massa pengar vilket man kan lägga på annat och sedan är det inte bestående utan man måste konstant uppdatera sig precis som en dator. Nej, tack och lov försvinner kriser och annat bara genom att titta på en sådan kvinna som i mina ögon har ett fattigt liv. Träning, ’sprutning’, ingen mat och några stackars ungar som ska få sina livsvärderingar så skeva att terapi krävs resten av deras vuxna liv.

Jag hoppas att världsordningen snart vaknar upp och vänder tillbaka tiden till Marilyn Monroes tid där yppiga naturligare kvinnor existerade. Förvisso i en tid där plastikkirurgi inte existerade i samma utsträckning men ändå. Kvinnoidealet var fräschare med vanliga kvinnor som inte drog storlek 0. Med tuttar utan silikon och häckar som inte hade inlägg.

Jag är ute ur krisen för idag, och förresten vem var det som uppfann just dessa kriser?

Ha en skön söndag, här blir det suringar till middag.

Nu har jag äntligen fått tillbaka min stationära dator. Den har varit på uppgraderingscamp hos min fd. man så nu är den snabbare än den förra som kändes som klibbig sirap på slutet. Varje sak man begärde tog en evighet att få fram och tillslut kändes det nödvändigt att få den åtminstone lite uppgraderad.

Upprop samt skolstartsfest på sonens skola igår, jättetrevligt. Träffade några av de andra föräldrarna och det verkar vara en brokig samling individer precis som våra barn.

Såg filmen Felon igår kväll och den handlade om en man som slår ihjäl en inbrottstjuv och sedan döms för oavsiktligt dråp. Sedan får man följa hans kamp med de andra intagna samt en riktig grisplit. Riktigt bra och faktiskt hyfsat obrutal vilket jag tycker det finns alldeles för mycket film som inte är. Man smaskar på med blod, våld och elände som om det skulle göra filmen, då det är uppbyggd stämning som gör tricket. I alla fall för mig.
De medverkande var Stephen Dorff och Val Kilmer och som bonus (för mig) så är de några av de jag har högt på min ’mest omtyckta skådisar’.

Det har varit en tuff vecka. Många tårar har jag fällt. Det har varit precis som om jag inte kunnat sluta oavsett att jag velat det. Men det är väl säkert så att stora sorger kan bara läkas ut om man släpper på garden. Det har jag väldigt svårt för men jobbar varje dag med att låta den åka ned till sidan av min kropp istället för att konstant hållas uppe för mellangärdet…

Mitt sinnestillstånd efter det att jag fått sjukdomen under kontroll är så långt ifrån den forna Catharina, så att de alltfler aha upplevelser jag erfar blir både till glädje men alltför stor sorg med. Jag tackar högre makter för att min terapeut är en person jag känner stort förtroende för, för annars vore det kattskit i Alperudska hemmet.
Nu får jag väl säga att jag är mer och mer tillfreds men hamnar i svackor men inte lika djupa som tidigare och där är vi nu. Mer vet jag inte just nu. Ska börja skriva av mig om psykvården snart också. Förstår inte att denna skandalapparat får fortsätta rulla på i samma fotspår. Jag kommer ALDRIG att komma på besök igen.

Lördag, dejt med galen tant på min kolonilott för att sedan hälsa på vänner.

’Så länge jag lever, (hoppas) jag’