…eller nåt.
Ska åka hem till mamma och vara där under allhelgona.
Barnens kusiner samt morbror och gammelfarmor kommer att vara där.
Så framför mig har jag en italiensk helg med en massa mat, godis och högljudda diskussioner.
Det gillar vi.

Spöka på om det är melodin, annars minns de som inte finns hos oss och tänk vackra tankar.

Utan ord.

…i stickäventyret.
Kvällen till ära blir det en sjal som ska börja tillverkas.
Lilldottern har valt mohairgarn i en lila nyans och givit mig äran att sticka denna ljuvliga sjal till henne.
Min gamla farmor följer med och ska påbörja Harry Potter sockar åt barnen så det blir en trevlig kväll.

Tills en annan dag!

…och vass skulle jag önska att jag var vissa dagar.
Att låta livet som pågår runt om mig bara rinna av mig. Att de som försöker tränga sig inpå mig stöts bort av sylvassa kanter och där innanför sitter jag och är trygg, tryggare än en bebi som ligger hos sin mamma.
Ska försöka manifestera det i mitt undermedvetna och släppa dessa människor som sårar och det djupt.

Insåg idag att lillgänget verkligen börjar trivas här. Lillasyster hade stängt in sig och spelade bamsedisco på hög volym. Försynt knackade jag på dörren och tittade in för att mötas av en målmedveten fyraåring som städade och ordnade på sitt rum. All går i rosa, rött och vitt och hon har fått ett riktigt flickrum. Det enda som saknas är några fina tyllgardiner.
Gick vidare till sonens rum och möttes av motsatsen. Förvisso en bäddad säng, gjort av fyraåring, men sedan….Lego överallt så långt man kunde se. Men som vi kommit överens så är det städ en gång i veckan och fram till dess är det fritt fram att riva haket….

Så jag undrar om jag ska ägna mig åt det jag med så lite frustration pyser ut.

Eller så går jag ut och rullar mig i höstlöven.

Fick med mig sonen hem igår kväll efter att vi först shoppat vinterskor och varit på bio med lillasyster och pappa/ex.
Väl hemma barrikaderade vi oss i soffan med täcken i pyjamas och tittade på film.
Långt senare vid läggdags satte vi igång nattspöket som är ett måste i sonens rum för att han ska kunna sova så jag tackar IKEA för den grejen som dom gjort väldigt bra.
I morse åts det frukost på varsitt håll, han framför sin tv och jag framför min då vi inte kunde enas om morgontv:n.

Sedan har dagen flytit på. Provtagning på mig, besök hos syrran så sonen fick leka med sin kusin. Shopping av både mat och annat nyttigt som barnkläder.
Slutet på dagen blev en helavstädning av lägenheten samt att få undan allt som legat och släpat i efterdyningarna av flytten.

Nu är jag helt slut och hoppas på en god chili som avslut på en fin men hektisk dag.

…sticka ett par vantar till i samma färg?
Jo, ni läste rätt. Jag är klar med mitt första par lovikka vantar. Sonen kan snart stoltsera med ett par mamma stickade vantar på skolan. Till saken hör att jag fick sjukt mycket garn över så jag kan mycket troligt sticka ett par vantar till fast i mindre storlek och han kan med säkerhet ha dessa också då det är sjukt stora storlekar för barn.
På torsdag är det stickcafé igen och den här gången får mina gullungar följa med då det är så svårt att få barnvakt. Man skulle kunna tro att med en sådan stor familj som jag har att det skulle vara annorlunda men så är inte fallet.
Istället får jag packa med pennor och papper samt säkerligen muta med lite gott fika åt dom i någon timma så jag får lära mig att sticka tummar……..det är kvar tyvärr innan sonen bär sina vantar.
Att finna denna fascination för stickning är något väldigt stort. Med den sjukdom jag bär har man väldigt svårt att fullfölja saker allt från plocka undan hemma till betydligt större saker som studier osv. Så att börja småskaligt med stickning och upptäcka att jag faktiskt orkat göra färdigt det är stort för mig, väldigt stort.

och ett tangentbord som verkligen inte vill lyda mina fingrar. *suck*
Summa summarum så har helgen varit jättetrevlig. Middag med den rökig whisky samt buzz frågesport för vuxna.

Fick hämtning av kära lillebror och några andra familjemedlemmar då jag inte orkade konka en tung och besvärlig väska från busstationen. Väl åkandes med bussen insåg jag att man kunde hoppa av på sjukhuset och då hade det säkert gått att masa apostlahästarna ner till mig.

Hemma igen kröp jag upp i soffan och tog igen en mängd missade tv-serieavsnitt som jag slaviskt följer. Ja, jag vet, tv är ett dåligt instrument för högre kulturell förfining men det struntar jag i idag.
Det är måndag och ruskigt väder ute så jag vill bara mysa och längta mig bort från tristessen som hotar att överfalla mig.

Simma lugnt!

…senare kan jag bara konstatera att det är välsignat avkopplande att sticka.

Har jobbat idag och har förmodligen sett en bland de sämsta filmerna för i år. Recension imorgon.

Ska jobba undan, skicka in och sätta mig på bussen till Skellefteå. Saknar mitt käraste hjärta och när saker är jobbiga och gör ont är det bara hon som gäller.

Tills jag är tillbaka ska jag ha fixat en stickhandbok och andra boken av John Ajvide Lindkvist så jag har en skön helg framför mig.

På återseende.

…entusiasm grep jag tag om stickorna. Garnet var inhandlat och stickbeskrivningen utdragen från nätet.
Jag kom två steg…och sedan, sedan var det tvärstopp.
Tänkte att min gamla farmor kanske skulle förstå hieroglyferna bättre än mig, men vi gick bet.
Jag rev upp, rev upp igen och när sista loppet var kört och det var dags för ännu en upprivning av mitt fina lovikkagarn i turkost gav jag upp.
Jag får anamma stickcafét ikväll och hoppas att någon gammal stickräv har tålamod att ge mig några gyllene regler i den sköna stickkonsten.

I övrigt har dagen varit i full gång sedan halv sju och gammkroppen känner sig lite sliten.

Men nu vill jag sticka för jag har verkligen blivit sugen.

…familjens fulaste frisyr är det ingen lek.
Nu har vi varit hos världens bästa frisör Carro och fixat en fanatastiskt snygg friss på lillsonen.
Själv växte han en centimeter och tyckte att han blev såååå snygg.
Å vad sa syrran? ’Du ser ut som en tönt’.

Alla valde vi att ignorera de orden.

Nu anser sonen att han ser ut som herr Peter.

…pockar på en massa måsten.

Skulle ha begett mig till min samtalsterapeut idag men sonen var hängig igen så jag hoppas det kommer en remiss till barnmottagningen snarast.
För första gången kändes det hel visset att missa samtalstiden för idag börjar mitt nya liv på många plan. Jag har gjort en mängd förändringar runtomkring mig samt skulle påbörja men mer målinriktad terapi där både blädderblock och minneslappar skulle användas.

Istället får jag vara hemma med barnen, lillsyrran skulle prompt stanna hemma med oss, har tänkt premiär promenera in till stan och titta på lite fina mössar och vantar till barnen samt köpa stickor och garn till mitt nya äventyr.

Sen är det besök hos frisören som också står på agendan. Sonen vill bli av med lite hår för han tycker det är så jobbigt att hålla undan det i duschen på gymnastiken. Mitt inre gråter över att hans blonda lockar ska falla, men det är hans val och jag går på den linjen. Han har många idéer kring sin nya frisyr. Bl.a. vill han gärna se ut som min gode väns man på Kungsänget och jag försökte försynt säga att han har ju rätt långt hår, men nej nej, han hade snygg frisyr. Hmmmmm, undrar just om jag ska ringa min vän och be om ett kort att ha med till frissan.

Annars just nu är det stickcafé, mer svampplockning och skogsliv som lockar, suger och hägrar. Tänk att lite lingonris och tallbarr blandat med svamp här och där kan vara så enormt frigörande för anden.

Men allra först ska jag fixa fejjan från hår och annat otyg. För jag har glömt bort kvinnan inom mig.

Jag har sovit alldeles för länge.