…lutar åt att bli riktigt trevlig.

Från att igår ha lekt ’argalappens’ bästa anhägare med arga meddelanden i tvättstugan med en lätt mordlystnad i sinnet har det övergått till lugn och behag.
Dottern är fortfarande lite halvrisig men ack så mycket bättre.
Leos Lekland fick besök av oss igår med oss hade vi ena storsyrran som istället för mig skulle underhålla de små i rutschkanorna.
Storsyrran slapp undan rätt snabbt då barnen hittade igen kompisar på det gigantiska haket och även jag så vi fick alla en riktigt trevlig dag.
Sedan följde storasyster med oss hem och sov över.
Därefter började min fajt i tvättstugan.
En kärring av okänt ursprung verkade tycka att man helt sonika kunde kliva in på någon annans tvättid och stänga av en maskin, dra ur tvätt som höll på tvättas för att sedan lägga in sin egen och fräckt starta maskinen och gå därifrån.
Som barnen säger fick jag DAMP!!!
INGEN RÖR MIN TVÄTT forutom mig själv.
Tvångstankar och annat om människan som rivit ur tvätten gör att jag helt sonika stänger av kärringens startade tvättmaskin och skriver en lapp. *urförbannad*
Senare åtar sig tonåringen att gå ner och möter kärringen som undrar om det är vår tvättid. Ja….
Vad gör kärringen? Jo, sätter i den otvättade tvätten i en torktumlare, fortfarande på min tvättid, och börjar torka äckelbyket.

Som tur är har jag numer stabilare nerver så jag jagade inte reda på hon som förstörde min kväll med att ta och riva runt i min tvätt, utan la mig istället i badet med lillan och njöt av lite oljebad och glada rop.

Idag är sista dagen på detta år som verkligen varit upp och ner från dag ett.

Min förhoppning är att 2009 har annat med sig. Kärlek, förlåtelse, nya tag och ett nytt jobb.

Sen ska jag också sluta snusa och börja träna….

Undrar just om jag tagit mig vatten över huvudet?

…och det med förskräckelse.
Jag och exet hade några dagar innan jul konstaterat att han haft väldigt få VAB dagar på sin dotter detta år.
Lördagmorgon slutade dock med en spya på morsans matta i hallen och en hysterisk prinsessa som bara ville hem till sin egen lägenhet. Tror jag det…Har man ont i magen, kräks och mår allmänt pest, vem vill ligga på en madrass i ett främmande hem? Inte jag ialla fall.
Till min smått hysteriskt bakteriefobiska familjs glädje packade vi ihop och åkte hemåt så fort det var mindre risk för kräkattack.
Väl hemma mådde hon lite bättre för en stund men tyvärr då det slutat komma oralt startade det att komma bakvägen för den lilla.
Vi andra mår ännu så länge bra….*peppar, peppar*

Idag satt hon på toaletten stortjutandes med ordentligt magknip frågandes mig om hon skulle dö nu? Hon ville ringa pappa och fråga honom och även säga åt honom att komma till henne och rädda henne. Ja….Tänk att några uppmuntrande ord från en frånvarande förälder kan ställa mycket tillrätta, trots, att man själv är där och tröstar och torkar och tvättar allt vad tygen håller.
Febrig, magontig la hon sig sedan i min säng inbäddad i alla täcken och kuddar hon kunde hitta och somnade.

Julen har varit bra. Vi har åkt runt lite hos släktingar samt tillbringat tid med min familj.
Förra året var det annorlunda och en sådan jul vill jag inte genomleva igen.
På något sätt har denna jul känts som ett stort jobb att återge lillgänget julen de missade förra året då jag varken var närvarande själsligt och mentalt.
Så…Julen har julats och nyår blir nyårat, allt utan lugnande och annan skitmedicin jag var full av förra året.

En härlig jul där jag är mig själv varken mer eller mindre.

Efter nyår ska ansökningar fyllas i för nu börjar jag om mitt liv på riktigt.
Något annorlunda ska det bli.

Jag fortsätter mysa med barnen trots hotande maginfluensa.

…innan jul.
Dagarna verkar rusa förbi. Igår hade jag min årsredovisning kring filmåret i VK och upptäckte till min fasa att by-line bilden var fruktansvärd!!! Ljushårig med lugg och ett antal kg. tyngre. Visst ska man inte lägga så mycket energi på hur man ser ut tycker kanske många men det hade varit trevligt om någon förutom mig själv känt igen mig.

I några dagar har jag nu rusat runt och frenetiskt jagat julklappar för att igår upptäcka att min försäkring på surroundsystemet går ut den 31 och det var något jag inte tänkt så mycket på. Sagt och gjort så åkte jag iväg till On-off och fixade med det. Det är tyvärr andra gången jag får lämna in denna anläggning för lagning och det känns väl lite surt. Tydligen så måste den gå sönder tre gånger för att jag ska få reklamera skiten och få något nytt.

Sonen hade skolavslutning i fredags med fackeltåg till kyrkan där det var idel skönsång och glada barn. Efter det gick vi hem och la oss i soffan för att titta på hans favoritprogram. Själv är jag ovanligt trött just nu och satt och halvslumrade halva tiden vilket kanske inte var så uppskattat.

Hursomhelst är jag nu ensam hemma och ligger mest i soffan och tittar mig halvblind på filmer och annat jag missat. Idag blev det Gone Baby Gone som lämnade mig hängande med både moraliskt dilemma och en sorgsen känsla. Fantastiskt bra film som alla borde ta sig tid att titta på.

Julen ska firas hos mor och far men jag och barnen hinner även med en tur ut till mina fd. svärföräldrar vilket känns riktigt trevligt.

Om jag inte är något mer före Jul önskar jag er alla en riktigt god sådan!

…eftermiddags lucia. Som veckan avslutades påbörjades denna vecka. Luciafirandet var nu på dagis.

Min argmigga till dotter skulle trilskas lite extra, både i morse och inför gällande lussning. Det gick som tur var fort över och sedan var hon som en sol tills….vi upptäckte att hon hade fel luciaklänning på sig! Vilket ramaskri! Fel klänning, fel frisyr på samma dag. Hon hade sådan otur. Jaja….Fröknarna fick hennes klänning och fick ansvaret att ta reda på vems klänning hon bar och vem som fått hennes. För mig hade det kvittat. En storlek större än våran så den hade vi kunnat ha nästa år.

Nu är allt luciande avslutat och mina föräldrar har varit tålmodiga och följt med på både sonen och dotterns vilket värmt enormt.

I helgen var vi hos föräldrarna. Jag skulle för första gången ge mig i kast med lussebullsbak. Insnöad som jag är på fullkorn köpte jag vetemjöl special med fullkorn………….det skulle jag aldrig ha gjort. Bullarna blev gråa, äckligt smaklösa och inte alls aptitliga. Kvällen kommen och jag kastade in handduken.

Dagen efter lyckades jag övertala mamma att baka en till omgång, nu med vanligt mjöl och syrrans recept lätt modifierat.
Handduken kunde återtas från hallen och jag kan stolt deklarera att jag lyckats med lussebak och goda lussebullar.

Tänk vad lite medicin kan orsaka. Normalitet.

Förresten! Pengar är inte kärlek.

…men här härskar ändå dreggel i mungipan och en nedsläckt och dödstyst våning.

Idag genomgick jag och lillgänget vårt livs första prövning. Luciafirande på Minerva med start 07.00!!!
Själv är jag klassförälder och skulle vara där HALV SJU!!!(Tidigaste morgonen är uppstigning halv sju.)
Så jag och de små liven startade dagen 5.30 vilket var ja….en strapats för oss alla.

Ljuv sång och gott fika tillsammans med mina föräldrar som bemödat sig att stiga upp och närvara på sonens första skollucia var fint. Efteråt ville sonen följa med hem igen, lite pömsig och lite mammig.

I slutänden blev det en trevlig tillställning och om det så blir en gång per år som jag måste bemöda mig att komma i tid till lucia så får det väl vara så. Men annars ligger jag nog hellre kvar än stiger upp före tuppen.

Lussa lugnt!

…men har nog endel att säga ändå. Låter det vara just nu och inväntar julefrid.

Barnen kommer idag och min barnlediga vecka har varit rätt hektiskk, men ack så trevlig.

Har bland annat träffat en gammal vän och det var så skönt.

Skriver mer när andan faller på.

…att jag kunde njuta i mitt eget sällskap.
Men det gör jag!
Hela dagen har jag gjort sådant jag bara vill göra. Skjutit upp måsten och tagit hand om mig själv.
I morgon blir det annat läge. Ta hand om hemmet, fixa klipptid och gå på bio. Det ska äntligtn bli en film jag velat se under ett längre tag.
Sällskapet är någon jag inte träffat på ett tag så det blir trevligt.

Nu ska fortsätta soffpotatisas och ta det lugnt.

I morgon är en annan dag med nya upplevelser.

…det har varit.

Tur att den är över och att det nu bara är sex dagar tills barnen kommer åter.
Det är inte roligt att vara utan dom just nu när sonen är så ledsen…
Ska försöka tänka på annat och hoppas att allt löser sig till det bästa.

Trevlig helg på er alla!

…kom hem, jublande lycklig!
Fyra dyngsura indidvider mötte mig i dörren, samt en snygging till hund.

Han hade haft ytterligare en kanondag med två jättefina killar och deras föräldrar.
Jag kan bara säga att det värmer i hjärtat och att jag kan lägga mig med lätt sinne.
Mår barnen bra mår mamma bra.

Själv har jag och lillasyster haft min kära bror på besök som verkar ha smoschat handen rejält när han halkade i trappan hemma hos mor och far. Rejält ont och jag tyckte riktigt synd om honom…
Vi åt gott, provade en ny Ben & Jerrys som var riktigt god men ingen favorit.

Insåg även idag att det inte är så himla synd om mig…Det finns det som har det betydligt värre och där tänker jag hålla mig ifrån.

Regn och rusk…Äckligt väder, enligt min lilla så finns det inget äckligt väder….bara dåligt.

…strular, big time!!!
Tydligen har jag en ande som på kvällarna sitter i telefon och pratar sig natten igenom.
Själv ligger jag och kämpar i sängen mot John Blund.
Igår var en annorlunda dag. Dottern blev placerad på en annan dagisavdelning hela dagen och sonen följde med en klasskompis hem (och var överlycklig).
Kvällen blev dock helt annorlunda…Dottern levde rövare som bara hon kan och jag satt i soffan och slet mitt hår……….Natten tillbringade jag och sonen i soffan med mig masserande hans ömma ben som tydligen ansåg sig vilja växa lite till och göra extra ont.
Resultatet av detta blev en hemma dag idag.
Satte igång mobilen som stängt ned och fick ett mms där texten inte gick att läsa men bilden visade en liten bebi, prematur, och genast startade ångesten. Hoppas för min älskade väns skull att allt gått bra och att den lille mår bra.

Nu är det dags för kväll snart och jag hoppas innerligt att alla är glada, smärtfria och med stort sömnbehov.

Ska fixa äcklig blodpudding nu och hoppas att något trevligt inträffar.

Mina tankar till min käraste vän!